Fallet Zondek
ANTIKVARISKT • Artikel från Vår Front, den 25 oktober 1934. Skribenten är Holger Möllman-Palmgren.
Antikvariskt
Nordfront publicerar klockan 09:00 varje tisdag en antikvarisk artikel. Artiklarna är hämtade från äldre tidningar och skrifter. Syftet med publiceringarna är att digitalisera och bevara material som annars riskerar att falla i glömska, samt att berika våra läsare med en unik insyn i äldre tiders tankar och samhällsdebatt.
Sitter du på material som skulle lämpa sig för att publiceras i det här projektet? Kontakta då redaktionen@nordfront.se, gärna med en tydlig förklaring kring vad du vill att vi publicerar, varför och en färdigskannad kopia av materialet.
En viss ”intellektuell landsflyktig”, den judiske gynekologen och hormonforskaren Bernhard Zondek – en mycket världsberömd man, enligt vad den ”svenska pressen i stort” förkunnat, en av mänsklighetens stora välgörare, en oersättlig karl helt enkelt, smusslade sig in i vårt land med den stora emigrantströmmen från Tyskland. Han blev väl emottagen i Sverige, som de flesta främlingar bli, israeliterna icke undantagna. Han åtnjöt forskarkollegors och vänners gästfrihet. Och allteftersom tiden led, fann herr Zondek, att Sverige var ett förträffligt land, ypperligt ägnat att bliva ett hans andra ”fosterland”. Eller tredje. Vad var då naturligare än att den världsberömde gick i författning om anskaffande av en svensk läkarlegitimation. Även världsberömdheter måste ju ha något att livnära sig av. Helst borde den högt förtjänte mannen naturligtvis hava blivit erbjuden en personlig professur och erhållit ett eget forskningsinstitut av svenska staten, eller någon annan vidsynt mecenat.
Men eftersom nu inte svenska staten insåg sin förbannade skyldighet, och ingen mecenat anmälde sig (varför inte, herrar Bonnier, Mannheimer, Aschberg, Aronowitsch?) så fick den världsberömde bekväma sig att sätta sitt ljus under ena skäppa och nedlåta sig till att söka en vanlig enkel praktiserande läkares levebröd. Det borde naturligtvis inte stöta på några hinder i detta gästfria land.
Sagt och gjort. Den världsberömde lade in sin ansökan. Varpå diverse medicinska institutioner uppfordrades att inkomma med yttrande i saken. Vad var då t.ex. naturligare, än att herr Zondeks landsmän vid Karolinska Institutet och även flertalet andra lärare vid denna judaiserade svenska institution skulle med förtjusning hälsa den världsberömdes entré i den svenska läkarkåren. En sådan bagatell som den, att cirka 700 unga svenska läkare med mångårig dyrbar utbildning bakom sig för närvarade stå utan försörjningsmöjligheter, betydde ingenting. Herr Segerstedt i G.H.T. löste de 700:des framtidsproblem i en handvändning och på en halvspalt i sin tidning: Skicka läkarpojkarna till Lapplands obygder. Där få de nog rum och verksamhetsfält.
Ett par svenska Karoliner-professorer reserverade sig mot lärarkollegiets yttrande, hänvisande bl.a. till den omständigheten att en legitimation för herr Zondek skulle kunna få en betänklig prejudicerande betydelse. Därmed gick ärendet vidare till K. Medicinalstyrelsen.
Samtidigt hände något ganska märkligt: Icke mindre än ett tusental svenska läkare undertecknade en protest mot Karolinska lärarekollegiets yttrande, varvid bl.a. påpekades: för det första, att professor Zondeks forskarverksamhet icke skulle på något sätt främjas genom en svensk praktikantlegitimation, för det andra: att professor Zondek bäst skulle tjäna vetenskapen genom att antaga den professur, som redan erbjudits honom i hans hemland, Palestina. För det tredje: att professor Zondek icke kunde anses oumbärlig inom den svenska läkarkåren, allra minst som en legitimation för honom skulle kunna få en prejudicerande betydelse av så mycket betänkligare art, som en betydande del av den inhemska läkarkåren befann sig i en mycket prekär situation med avseende på sin utkomst.
Vad de 1000 protestanternas skrivelse kan hava spelat för roll för sakens avgörande veta vi icke; i alla händelser sade K. Medicinalstyrelsen nej till herr Zondek. Glädjande nog – för oss alla som känna och tänka svenskt.
En som däremot icke gladde sig åt det skedda – vi räkna nu inte med professor Zondek själv och de andra medicinjudarna – var herr exteologen Segerstedt i G.H.T., Israels båldaste förkämpe i detta land. Det hade vi nu räknat med. Men att hans ”sorg” skulle taga sig uttryck i en fullkomligt vettlös förolämpning mot hela den svenska läkarkåren, var emellertid mer än vi hade väntat oss t.o.m. av en Segerstedt.
Fredagen den 19/10 skriver han i sin G.H.T. följande:
Ett tusen svenska läkare ha protesterat mot att Bernhard Zondek erhåller rätt att praktisera i Sverige. Det vore roligt att veta, hur många av dessa svenska läkare, som tänkt igenom den återverkan, denna protestskrivelse har på den svenska allmänhetens syn på läkarkåren och på landets anseende.
Hittills har den gängse uppfattningen varit att läkarens yrke varit ett kall. Det mummel, som ibland hörts om kamratandan inom kåren, vilken gör det hart när omöjligt att komma till rätta med missförhållanden, som gå tillbaka på oduglighet och slarv, detta mummel har alltid tystats ned. Naturligtvis måste där, så har det resonerats, i varje stor kår finnas mindre önskvärda element, men det är så viktigt, att allmänheten hyser förtroende för läkarna, att man icke bör slå larm ens då, när anledning till klagomål föreligger. I stort sett är läkarkåren förträfflig. Den är fylld av känslan av sitt ansvar. Den ser sin gärning icke som en födkrok, utan som ett kall. Det är icke skråsynpunkter, som bestämma över läkarnas obrottsliga sammanhållning, utan hänsynen till allmänhetens bästa.
Sådan har uppfattningen varit. Nu har kåren självmant klivit ned från den piedestal, som allmänheten lyft upp den på. När en världsberömd forskare begär att få öva sin konst här i landet, störta de svenska läkarna i täta led fram för att förhindra det. Tusen stycken protestera mot denne ena. Det gäller att förhindra konkurrens. Ur tusen strupar höjes till regeringen ett rop: ”Släpp ingen djävul över bron”.
Ohöljdare har ingen fackförening krävt monopol på sitt jobb. Här gäller dock icke ensamrätt till mureriarbete eller beck-kokning utan till sjuka människors behandling. Här gäller det att utestänga en forskare, vilken fört sin vetenskap framåt, långt mera än de tusens sammanlagda ansträngningar kunna tänkas förmå. Och de som hittills betraktats som utövare av ett stort och högt kall, ha därmed sörjt för att denna föreställning skingrats. Den var tydligen intet annat än gammal fånig romantik. Att behandla sjuka människor är icke längre ett kall, det är en födkrok. Och de som ha detta näringsfång, äro så fångna i skråanda som trots några andra yrkesutövare.
När förhållandena ute i världen drevo en av sin forsknings stormän till våra trakter, reste sig tusen av hans kollegor – det vore kanske väl djärvt av dem att själva kalla sig den mannens kollegor – och ropade att här finge han icke hemortsrätt. De kände sitt monopol på behandlingen av sjuka i detta land hotad.
Det är beklämmande och förödmjukande, att veta, att denna meningsyttring av svenska läkare skall bliva bestående som ett monumentum aere perennius över våra dagars svenska kultur. Det reser sig som en gravvård över svensk vidsynthet och generositet. Trångbröstad skråanda reste vården.
Så långt herr Segerstedt i thess prydno.
700 svenska läkare gå icke upp emot den ende juden Zondek. 700 svenska läkares framtid är av ingen betydelse, blott denne ”andens storman” tillförsäkras sin goda bärgning. De 700 må dra åt Helsingland eller ännu avlägsnare obygder. Ty de hava bara en uppgift här i livet: att utöva sitt stora och höga kall. Om de sen svälta ihjäl – så mycket bättre! (Alltid blir det väl då rum för flera judiska världsberömdheter!)
Vad menar egentligen herr Segerstedt med de där orden om det ”stora och höga kallet”? Vilket är herr Segerstedts kall? En gång var det visst teologi-professorskallet. Varför övergav herr Segerstedt det? Nu är det journalistkallet? Varför valde herr Segerstedt det? Skola vi nödgas gå till svenska taxeringskalendern för att finna svaret? Där står: teol. professor så och så: årsinkomst 10,000 kr, professor redaktör Torgny Segerstedt 96,000 kr. Har herr Segerstedt något bättre svar att ge?
Om icke – tag sig i akt, herr Segerstedt! Spänn inte bågen för högt! Svenska folket tål mycket kallt stål. Men hur mycket tål Ni?
Redaktionell anmärkning: Denna artikel publiceras som ett historiskt dokument i allmänbildande syfte. Publiceringens syfte är inte att kränka eller missakta någon folkgrupp. Nordfront står inte nödvändigtvis bakom allt som står i artikeln.