PLAST Kraftigt sänkta ambitioner till trots lyckades globalist-organisationens miljöförsamling inte heller på sitt sista planerade möte samla medlemsländerna kring ett beslut som reglerar produktionen eller bruket av plast.

I måndags samlades förhandlare från 175 länder i Busan, Sydkorea för att under en vecka försöka enas kring ett globalt avtal om plastföroreningar. Detta var FN:s miljöförsamlings femte förhandlingsrunda, INC-5, som beslutades om sedan parterna under föregående INC-4 i Kanada misslyckats med att uppnå ett avtal om att minska plastföroreningar.

De förhandlingarna syftade till att minska plastproduktionen, vilket länder med omfattande petrokemisk industri såsom Kina, Ryssland och Saudiarabien fann vara en dålig idé.

Den här gången skulle därför istället problemet med vissa utvalda ”chemicals of concern” tacklas och nu skulle för en gångs skull resultat uppnås.

Den senaste faktiskt antagna resolution som miljöförsamlingen rott i hamn är från i mars år 2022 men den innebar å andra sidan ett uppskjutande av potentiellt känsliga frågor, för medlemsländerna beslutade att inleda förhandlingar om ett internationellt rättsligt bindande avtal för att stoppa plastföroreningar två år senare.

. Meningen var då att avtalet skulle omfatta hela plastens livscykel, från produktion till avfallshantering, och vara klart senast 2024, men den djärva ambitionen avskrevs redan vid nästföljande möte.

Huvudfrågan omöjlig, ersättaren bortkompromissad

Så hur gick det då på veckans möte, som avslutades idag söndag? Redan på lördagen konstaterade Bethanie Carney Almroth, professor i ekotoxikologi vid Göteborgs och koordinator för ett forskarnätverk som deltar i förhandlingarna i Busan att det man hade behövt besluta om: minskad produktion för minskat avfall, av goda skäl egentligen inte ens var uppe på dagordningen, samt att kemikaliefrågan i praktiken redan var bortkompromissad.

— Vi behöver ett avtal om minskad produktion … Men den frågan är väldigt kontroversiell … Även kring frågan om kemikalier har det kompromissats en hel del, där samtalen har handlat om kemikalier i produkter och inte bara i plast och inget förbud kunnat utfärdas.

Hon kunde redan då konstatera att inte heller den femte och sista av FN:s mellanstatliga förhandlingsomgångar med syftet att ingå ett juridiskt bindande globalt plastfördrag skulle lyckas. Därtill ligger deltagarländernas åsikter ligger alltför långt ifrån varandra.

Ett dokument som mötesordförande Luis Vayas Valdivieso delade ut visar de frågor som ohjälpligt splittrar länderna:

  • ett tak för plasttillverkning.
  • hantering av särskilt problematiska plastprodukter och kemikalier
  • finansiering som kan "hjälpa utvecklingsländerna att genomföra åtgärder".

Därtill opponerar sig ett mindre antal oljeproducerande nationer å det bestämdaste mot en minskning av plastproduktionen och avfallsfrågan som ett isolerat problem.