Hoppa till huvudinnehållSvenskar firade Hitlers 50-årsdag
2024-04-20 07:00
Hitler och Tredje riket
20 april 1889 • Denna dag föddes nationalsocialismens grundare i Braunau.
Filmtips för dissidenter
NÖJE. Med tanke på den senaste tidens filmrecensioner av propagandistiska tramsfilmer presenterar Nordfront här en lista med filmer som inte är helt fullproppade med fiendepropaganda och faktiskt bjuder på en underhållande och tankeväckande filmupplevelse.
I dagens filmvärld matas vi som bekant med filmer som är mer eller mindre fullproppade med allt som hör folkmordsagendan till. Allt från Walt Disneys tecknade barnfilmer till Quentin Tarantinos våldsamma westernfilmer är sprängfyllda med politisk korrekthet och ett utpräglat folkfientligt budskap. Men har det alltid varit så? Dennis Hopper har satt ihop en lista med fem filmer som tar några kliv från dagens politiska korrekthet.
5. Drag me to hell, 2009. Sam Raimi, skaparen bakom Evil dead filmerna är mannen bakom denna fartfyllda och hemskt underhållande rysare. Drag me to hell är intressant eftersom hela filmens upplägg bygger på en zigenarförbannelse. Då filmens huvudperson, Christine, tar beslutet att inte ge en äldre zigenarkvinna fler chanser att betala sitt huslån läser nämnda zigenerska en hemsk förbannelse över henne. Hela filmen igenom kämpar stackars Christine mot denna förbannelse och vi får alla en tankeställare att zigenare kan vara farligare än de ger uttryck för.
Drag me to hell, en underhållande film om en hemsk zigenarförbannelse.
4. Network, 1976. Denna storfilm från Hollywood blev nominerad till hela 10 oscars och vann fyra. Men det var annorlunda på 70-talet, då kunde man säga mer om det sjuka i samhället, vilket denna films huvudperson gör. När Howard Beale hotas av uppsägning som nyhetsuppläsare tar han saken i egna händer och berättar lite mer än han brukar. TV-kanalen ser att detta går hem hos tittarna och Howard börjar ett nytt program där han säger sanningar. Men efter ett tag börjar han berätta för mycket sanningar och då börjar problemen på allvar.
Network, en film som ifrågasätter medias makt.
3. Animal Farm, 1954, 1999. Filmen bygger på George Orwells kända novell med samma namn. Orwell är även känd för boken 1984 som han skrev några år efter Animalfarm. Berättelsen utspelar sig på en bondgård där djuren tar över makten från människorna och bygger upp ett eget politiskt system. Men det dröjer inte länge innan vi börjar se hur makten korrumperar dem och snart lever djuren under ett ännu värre förtryck än förut. Filmen finns i två olika versioner, en tecknad från 1954 och en riktig från 1999. Jag rekommenderar att man ser båda då det är en väldigt fängslande och tankeväckande berättelse.
Animal Farm, George Orwell sätter fingret på hur makt kan korrumpera.
2. Sweden: Heaven and Hell, 1968. De italienska filmskaparna var pionjärer inom något som kallas Mondofilm på 60- och 70-talen. Denna genre är en vassare form av dokumentärer, inte sällan med en stor dos humor. Ofta läggs fokus i dessa filmer på samhällsförfall, märkliga fenomen och olika kulturella avarter. Sweden: Heaven and Hell belyser dekadensen i det svenska samhället på 60-talet ur ett italienskt perspektiv. Man måste alltid ta Mondofilmer med en stor nypa salt och se sensationsdriften bakom, men i den här filmen ser vi ändå tydligt hur sjukt det var redan för 50 år sen i Sverige.
Sweden: Heaven and Hell, en italiensk dokumentär om det dekadenta Sverige.
1. They Live, 1988. Filmskaparen John Carpenter har gjort väldigt mycket bra filmer. För er som inte är bekanta med Carpenter kan jag nämna: Halloween, The Thing, Flykten från New York, The Fog och Osynliga mannen som några exempel ur hans långa filmografi. They Live ses av många som hans mästerverk. Filmen handlar om en byggnadsarbetare, John Nada, som kommer till Los Angeles och upptäcker att världen styrs av utomjordingar som antagit mänsklig form. Anspelningarna till vårt moderna samhälle gör filmen till en fröjd att se och John ansluter sig snart till motståndsrörelsen.
They Live, ett mästerverk i cineastisk samhällskritik. Här en snygg thailändsk filmaffisch.
They Live förbises ofta när man läser om John Carpenter och hans filmer. Svenska Bonnier till exempel utelämnar denna film helt i vissa av sina filmlexikon men listar glatt upp Carpenters övriga filmer.
”Om man vill veta vem som har makten ska man ta reda på vem man inte får kritisera…”