FULMEDIA. I denna text, översatt från vastarinta.com, beskriver Jesse Tornainen hur politiskt korrekt media skyddat en mediaprofil som haft sex med en 16-årig flicka och dömts för innehav av barnpornografi.

Jan Träskelin, dömd för barnpornografibrott.

Under de senaste veckorna har MV-media publicerat flera artiklar om mediebolaget Sanoma Medias Jan Träskelin, som för några år sedan antastade en 16-årig flicka medan han själv var i fyrtioårsåldern och gift. Han hade också sex med minderårig. Från de meddelanden som Träskelin skickat till 16-åringen framgår att Sanoma-medarbetaren verkar ha fantiserat om något slags sexuellt förhållande mellan far och dotter.

När en man i medelåldern antastar och har sex med en 16-åring så är det inte frågan om en ”olaglig” gärning, då åldersgränsen i Finland är 16 år. Lagen definierar dock inte om ett beteende är sunt och etiskt. Hur många personer på över 25 år (för att inte tala om plus 40-åringar) upplever att det är intressant att sällskapa med 16-åringar eller har sexuella känslor i deras sällskap?

När den motbjudande sanningen kom fram så censurerade Sanoma Media alla diskussioner kring ämnet på sina tidningar samt de diskussionsforum som man äger. Man kan undra varför? Av de massmediala tidningarna var det endast Seiska som skrev om saken, och inte ens de nämnde Jan Träskelins namn i sin korta text. MV-media däremot publicerade som enda media i Finland Träskelins namn samt intervjuade hans offer.

När det blev känt i förväg att kvinnan skulle delta i en direktsänd intervju, så fick hon ta emot ett anonymt samtal från en person som uppmanade henne att avstå från att delta i intervjun. Varför? Därtill tog Träskelin själv kontakt med MV-medias redaktion och krävde att de skulle ta bort alla artiklar om honom. Han kunde dock inte förklara vad som skulle vara felaktigt i nyhetstexterna om honom. Däremot hänvisade han i sina krav till familjeproblem, som hans eget handlande har orsakat.

I slutet av februari lyckades MV-media kräva fram Helsingfors tingsrätts dom från år 2009. Handlingarna visar att Träskelin dömdes för innehav av barnpornografi. Träskelin erkände själv brotten som handlade om 1800 bilder på minderåriga barn, varav de yngsta var under 10 år. Bilderna var av sexuell karaktär.

De tvivelaktiga meddelanden som han skickade för två år sedan eller domen som han fick 2009 skulle kanske inte i sig själva ha tillräcklig nyhetsvärde. Fallet är dock viktigt därför att det framvisar återigen dubbelmoralen som massmedia och de kulturmarxistiska #MeToo-aktivisterna har. När sociala medier fylls med berättelser om tiotals år gamla sexuella trakasserier märkta med #MeToo-hashtagen, så uppmärksammades inte historien om Sanoma Media-medarbetaren Träskelin alls av feministerna. Är det inte konstigt? Inte alls, om man tar en titt på fallets bredare kontext.

Det var MV-media som gav mest publicitet åt fallet, varför vänsteristerna som är emot tidningen bestämde sig för att hellre tiga om saken än att kräva att Sanoma Media skulle ta ansvar. Logiken går alltså som så, att om en nationalist uppmärksammar en sexualbrottslings hemska dåd, så väljer kulturmarxisterna att helt tiga om saken. Om Träskelin hade varit exempelvis en invandringskritiker, så hade han genast hängts ut i media och rökts ut ur sin arbetsplats. För kulturmarxisterna är det viktigare att kämpa mot nationalism än att i namn av kvinnors och barns rättigheter kämpa mot pedofili.

De tidningar som hör till Sanoma Media hade inget intresse av att skriva om Träskelins antastande, trots att tidningarna i andra sammanhang aktivt lobbat de sociala mediekrigarnas #MeToo-kampanjer. Varför? Sanoma Media förkunnar att man är på #MeToo-rörelsens sida, samtidigt som man skyddar en av sina egna sexuella rovdjur, som också dömts för barnpornografibrott.

Det är dock inte första gången som massmedia skyddar en av sina egna. När den fanatiska mångkulturlobbaren Ari Lahdenmäki förra sommaren dömdes för våldtäkt så ville inte massmedias journalister nämna hans namn. Istället pratade man om en odefinierad ”prisbelönad journalist”. Återigen var det upp till alternativa medier att skriva om sanningen.

Lögnmedia driver ständigt en kampanj mot nationalister, publicerar invandringskritiska privatpersoners namn, svartmålar dem och sprider uppgifter om exempelvis deras hemadresser. Massmedias journalister belönas med priser för artiklar om nationalister, trots att redan rubrikerna innehåller lögner. De får tröstpriser för sitt ”journalistiska arbete” ifall nationellt sinnad media kräver fram pinsamma detaljer ur deras förflutna. Tror ens pristagarna själva att deras priser beror på annat än huvudredaktörers och pressens egna politiska spel?

Journalisterna som arbetar på massmedia hatar nationalister, eftersom vi är deras raka motsats. Vi skyddar inte våldtäktsmän – vi avslöjar dem. Massmedia hatar nationalistisk media, eftersom vi inte ger efter för deras censur. Massmedia hatar sin växande konkurrent, så den kräver mer censur. När massmedia skriker efter mer censur, uppmanar alternativa medier till öppen debatt, där det bäst grundade argumentet (och inte ”politisk korrekthet”) vinner. Av någon anledning vill vår inte motståndare ha denna öppna debatt. Undrar varför?

Massmedias värdebedömning är klar: de skyddar sexualbrottslingar. Nationalister avslöjar sexualförbrytarna offentligt. På vems sida är du?

/Jesse Torniainen

Ursprungligen publicerad på Vastarinta.com.

  • Publicerad:
    2018-03-07 21:35