FLYKTINGINVANDRING • När Svenska Kyrkan begav sig till Warszawa för att ”hämta hem” ukrainska flyktingar, så vägrade de flesta av dessa att följa med, och hänvisade då till gängkriminaliteten och våldtäkterna som florerar i Sverige.

Svenska Kyrkan i Ulricehamn är känd för sitt engagemang för flyktinginvandring och ”integration”.

I slutet av mars körde man ned ett antal bussar till Warszawa i Polen i syfte att erbjuda flyktingar från Ukraina en säker och behaglig transport till Sverige.

Bussarna hade tillsammans plats för 180 passagerare, men endast 58 flyktingar lät sig övertalas att bli körda till Sverige.

Det visade sig nämligen att de flesta av de strandsatta flyktingarna vägrade följa med Svenska Kyrkan till ”landet präglat av gängkriminalitet och våldtäkter”.

I en intervju för P4 Sjuhärad ondgör sig diakonen Inger Mellåker från Svenska Kyrkan i Ulricehamn över att en i hennes tycke delvis falsk ryktesspridning om förhållandena i Sverige har uppstått.

Samtidigt ser hon den egentliga orsaken till flyktingarnas ovilja att följa med till Sverige i svenska myndigheters frånvaro vid flyktinglägret i Warszawa.

— Dels så har det blivit en ryktesspridning om Sverige att det är ett dåligt land att åka till. Vi har hög gängkriminalitet och många våldtäkter och många saker som är dåligt med det svenska samhället – som vi naturligtvis inte riktigt kände igen oss i. Vi vet att vi har höga siffror på olika saker, men det är ju inte så som vi upplever Sverige. Man var också osäker på om man skulle åka med en privat organisation: Vad var det för en organisation och så? Man hade velat se svenska myndigheter på plats, säger Mellåker.

Besviken på svenska myndigheter

Diakonen är besviken på svenska myndigheter, som hon menar borde finnas på plats för att med kraft övertyga flyktingarna att komma till Sverige.

— Det var lite pinsamt att faktiskt komma från Sverige. Vi tror ju alltid att vi är väldigt bra, men att mötas av detta var, ja det var svårt, det var väldigt pinsamt faktiskt att se.

Mellåker betonar att flertalet andra länder hade myndighetspersoner på plats.

— Sverige var långt efter där på något sätt. Det fanns myndighetspersoner från många andra länder, som såg till att flyktingarna kom iväg från Polen till deras länder, men vi mötte inga myndighetspersoner från Sverige där vi var. Och därför var folk lite skeptiska också om man skulle kunna åka till Sverige, resonerar diakonen Inger Mellåker i P4 Sjuhärad.