KRÖNIKA • Peter Andersson belyser att politikernas försök att skapa en ny typ av nationalism är ett försök att kapa benen på de med potential till sann nationalism. Genom att mer noga studera vad de säger, gör och vilka som styr bakom kulisserna kan denna trojanska häst genomskådas, för att istället stärka den äkta nationalismen.

Den av pk-media kallade ”högervågen” är ett fenomen som i alla fall ger mig hopp om framtiden. USA:s president Donald Trump har på kort tid tagit stormsteg för att riva den urspårade kulturmarxistiska woke-kulturen, som ändå har tagit flera år på sig att byggas upp. Ungdomen har börjat vända sig emot vänsterideal som feminism och ”inkludering” samtidigt som klimatalarmismen tappar mark i den yngre generationen.

Vad gör de folkfientliga krafterna i riksdagen åt detta? Jo, de försöker rida på denna våg genom bland annat fortsatt krigshets mot Ryssland, ett land som alla nationalister vet att Sverige ofta har varit i krig med tidigare under vår historia. Man satsar på Försvaret till skillnad från Sveriges före detta statsminister Fredrik ”öppna era hjärtan” Reinfeldt, som även gjorde sig känd för sina obefintliga satsningar på försvaret eftersom ”det inte fanns något hot utifrån”.

Men vilken nationalism är det egentligen som riksdagen slår sig för bröstet för? Är det den svenska nationalismen som man i decennier har motarbetat genom att spotta på vår kultur och förneka vår ras? Varför skulle politikerna helt plötsligt tvärvända och börja uppmuntra en ideologi som de så innerligt hatar? Svaret är att de inte gör det, utan snarare försöker de skapa en ny typ av nationalism, en farlig sådan – om man inte är uppmärksam!

Detta är bara ytterligare ett kort i högen av fulknep som folkförrädarna lagt fram på bordet. Deras så kallade nationalism är inget annat än vad den sanne nationalisten konstaterar är koshernationalism. Sverige är idag sedan länge ingen suverän nation. Vi har böjt oss för det anti-vita och onaturliga EU-projektet. För ganska precis ett år sedan gick vi med i krigsalliansen Nato och dessutom har vi skrivit under det förödande DCA-avtalet med skurkstaten USA.

Vad består då denna koshernationalism av? De genom medial masspsykos ”folkvalda” politikerna är faktiskt helt öppna om vad de står för, och det är agendor som bör få den sanna nationalisten att se igenom denna trojanska häst som systemet för fram. Här nedan kommer jag gå igenom dessa agendor som låtsasnationalismen faktiskt är tänkt att försvara.

Massinvandringen

Nyligen deklarerade migrationsminister Johan Forsell att Sverige ska fortsätta vara en mångkultur, något som fick Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson att gå till attack. Denna attack grundade sig dock i exakt samma sak som det som migrationsministern själv menade, bara det att Åkesson just hakade upp sig på ordvalet. För Sverigedemokraterna står ju själva för ”öppen svenskhet”, så om Muhammed kommer hit och betalar skatt samt tar en dans kring midsommarstången så är han svensk.

Ordet ”mångkultur” är ett infekterat ord, men vad blir det för skillnad i slutändan för dig svensk om Muhammed och hans släkt firar ramadan eller midsommar? Det är den ”stora” skillnaden mellan migrationsministerns Sverige och Sverigedemokraternas Sverige, åtminstone i deras utopiska önsketänkande.

I verkligheten skulle båda deras rasblandade nationer präglas av det vi ser idag: skjutningar, rån våldtäkter, mord m.m. samt en framvuxen polisstat på bekostnad av svensken i form av massövervakning, frysta bankkonton på grund av åsiktsbrott m.m. Politikerna har inte bytts ut och deras åsikter har inte ändrats. De har bara bytt kläder, men deras klövar finns fortfarande kvar om man tar av dem skorna.

EU, Nato och DCA-avtalet

Låtsasnationalismen man försöker bygga upp bygger inte heller på att Sverige, som det var under karolinernas tid, ska vara en suverän nation. De högt avlönade kavajbärarna har inte för avsikt att gå ur monsterunionen EU, vars lag gäller över svensk grundlag. Samma sak gäller för krigsalliansen Nato, där det inte är speciellt långsökt att svenskar kan komma att kastas in i det första ledet av kanonmat i ett eventuellt kommande storkrig mot öst. ”Fienden kommer alltid från öst”, är koshernationalisternas slagord här, utan att inse att vår största fiende redan sitter på våra maktpositioner och att de har sina baser i New York och Tel Aviv snarare än i Moskva.

DCA-avtalet är även ett bevis på detta. Genom det har USA långtgående behörigheter att göra lite som de vill på svensk mark. Det finns inget som stoppar USA från att ta in kärnvapen på svensk mark och vi har inte ens rätten att övervaka detta. Svensk lag gäller inte amerikanska soldater på svensk mark och dessutom får DCA-soldaterna skattelättnader, vilket gör att de kan köpa till exempel billig bensin, en vara som många svenskar idag har svårt att ha råd med.

Israel och judisk makt

I den mån judisk makt inte påverkar de ovan nämnda styckena är politikerna även här goda vänner av den ”fredsälskande nationen Israel”. Många icke-judemedvetna nationalister är obrydda om vad som sker i Mellanöstern eftersom ”det ju ändå bara är bruna människor som dör”. Sveriges statsminister Ulf Kristersson gjorde sin åsikt tydlig när han nästan sade att Israel har rätt till folkmord.

Judisk makt talar man sällan om och då det görs är det i positiv dager. Problemet med det nyss nämnda synsättet är att det visar på hur ovetande man är om hur mycket makt judiska organisationer faktiskt har även här i Sverige, och resten av västvärlden. Här kan jag rekommendera dokumentären ”Varför är Sverige en mångkultur?” I nuläget är det tyvärr relativt få svenskar som känner till dessa krafters förödande effekter på vår folksjäl, genom kulturmarxismens idag självspelande piano. Allt naturligt som kärnfamiljen, rasen, religionen och nationen förkastas av kulturmarxismen för att ersättas med det sjuka samhälle vi ser idag.

Bögliberalism

Denna del inom woke-kulturen är idag central. Den har blivit särskilt central bland myndigheter, till exempel Försvarsmakten, som ivrigt deltar på ”prideparaden”.

Att transor ska läsa sagor för våra barn är ett fenomen som också börjat ta allt större plats i samhället och i filmer, och i kulturindustrin rent generellt lyfts sexuellt avvikande individer och deras läggning fram som något eftersträvansvärt, på bekostnad av de med den enda biologiskt överlevnadsfungerande läggningen. Detta vägrar politikerna ens diskutera utan snarare förfäras de över att folk kan ha en annan åsikt, som när utbildningsminister Johan Pehrson tyckte att det var ”obehagligt” när en man ville ställa kritiska frågor till så kallade dragqueens.

— Det här är sånt som inte ska få hända. Det är viktigt att Dramaten ser över sina säkerhetsrutiner, uttalade han i efterhand.

Vilken väg, svensk?

Är politikernas ”nationalism” något att kämpa för? Denna fråga får du själv fundera på (om du är trögtänkt), men en sak är säker: de politiker som nu vurmar för och värnar det nyss nämnda är stöpta i samma antivithet som de som nedmonterat vad Sverige en gång var, en etniskt homogen suverän nation med ett starkt försvar. Detta bevisas också genom hur man desperat motverkar alla typer av sann opposition, som Nordiska motståndsrörelsen. Att man nu försöker rida på ”högervågen” är bara ett smart drag från deras sida eftersom folk ofta ser upp till de som kan visa på styrka, där styrkan kan komma att yttra sig i just Försvarsmakten. Detta är något som man inte ska låta sig luras av. För det politikerna lägger i sin ”nationalism” är inget som stärker oss som folk och nation, utan snarare tvärtom. Deras ”nationalism” är inget annat än en annan stämpel på samma gamla paket av nedbrytande politik.

Det finns idag ett alternativ till dagens koshernationalism, och det är nationalsocialism. Nationalsocialismen är den naturliga världsåskådningen där folket, i raslig mening, är i centrum för samhällsbygget och nationalsocialismen är den enda ideologin idag inom vilken frågan om judisk makt på riktigt ifrågasätts.

Som texten inleddes med tas det på andra sidan Atlanten stora steg bort från woke-ideologin och det kommer ge ringar på vattnet ända bort hit till Europa. Folk får dock inte nöja sig med det utan fokuset måste i sin tur riktas mot massinvandringen och repatrieringsfrågan. Vill vi ha ett samhälle med rasfrämmande brott i form av sprängningar, knivhuggningar, förnedringsrån och våldtäkter eller vill vi ha ett samhälle där vårt folk kan frodas i en etniskt homogen nation där vi har goda relationer med länder som våra nuvarande politiker felaktigt hävdar utgör ”det största hotet sedan andra världskriget”?

Redan nu kan man börja ana att sann nationalism är på väg tillbaka igen. Under 90-talet var det populärt bland ungdomar att lyssna på pro-svensk musik som Ultima Thule, som för övrigt nyligen släppte en ny låt på återvandringstemat, men detta kom att dö ut i rätt stor utsträckning. Idag när främlingsvåldet är väl utpräglat och fortsätter att eskalera är spelplanen förändrad. Ny musik från till exempel Nordstolt och Dansband vittnar om detta. Troligen kan dessa fungera som en port till den äldre och mer radikala vit makt-musiken där ras påtalas i större utsträckning.

Ett utdrag från låten ”Sveas försvar” av Dansband kan läsas nedan:

Vi står vid ruinerna där lögner löd.
Politikerna tystas deras makt är död.
Under blågula fanor vi skriver vårt namn,
ett enat folk ett nyfött fosterland!