Svensk grundlagstiftning kommer med sannolikhet inte att frångås för att tillmötesgå EU:s rambeslut om rasism, vilket ska vara i kraft innan årsskiftet. Detta framgår vid en närmare granskning.

Det mångdebatterade rambeslutet om rasism (2008/913/RIF) från Europeiska Unionens råd – EU:s viktigaste beslutsfattande institution – innehåller i sin grundtext inte några direkta krav för EU:s medlemsländer att förbjuda ifrågasättandet av den så kallade ”Förintelsen”.

Rambeslutet innebär att förnekande eller ett flagrant förringande av folkmord, enbart skall vara brottsligt om gärningen begås på ett sådant sätt att den är ägnad att uppmana till våld eller hat.

För Sveriges del innebär beslutet att först när ”ifrågasättandet” kombineras med handlingar vilka kan anses hetsa mot en folkgrupp, så ska handlingen kunna lagföras. Det framgår av rambeslutet, artikel 1C:

”Offentligt urskuldande, förnekande eller flagrant förringande av brott som folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser enligt definitionen i artiklarna 6, 7 och 8 i Internationella brottmålsdomstolens stadga, riktat mot en grupp av personer eller en medlem av en sådan grupp, utpekad med åberopande av ras, hudfärg, religion, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, om gärningen begås på ett sådant sätt att den är ägnad att uppmana till våld eller hat gentemot en sådan grupp eller en medlem av en sådan grupp.”

Inget förbud utan en lagändring
Senast den 28 november 2010, ska alla medlemsstater ha vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i EU:s rambeslut. Enligt ett yttrande (2007/08:KU3y) från Sveriges konstitutionsutskott, är det ytterst tveksamt om de svenska domstolarna ska kunna döma någon som ifrågasätter den så kallade Förintelsen:

”Utskottet konstaterade att det fanns stöd för regeringens position inför de fortsatta förhandlingarna, samtidigt som utskottet underströk sin tveksamhet för det fall förslaget till rambeslut skulle leda till att urskuldande, förnekande eller förringande av exempelvis Förintelsen ska kunna lagföras som hets mot folkgrupp även om gärningen inte innebär hot eller missaktning.”

Någon ändring av svensk lag kommer inte att ske för att tillmötesgå rambeslutet enligt samma yttrande från KU:

”Av regeringens samråd med EU-nämnden den 13 april 2007 framgår att någon godkännandeproposition inte kommer att framläggas eftersom svensk rätt uppfyller rambeslutets krav.”

Ny lag mot revisionism tidigast 2014
Av artikel 7 i rambeslutet framgår att beslutet i sig inte ska medföra krav, vilka står i strid med grundläggande principer som rör förenings- samt tryck- och yttrandefrihet i de enskilda medlemsstaterna:

”Detta rambeslut ska inte medföra krav på att medlemsstaterna ska vidta åtgärder som står i strid med grundläggande principer som rör föreningsfrihet och yttrandefrihet, särskilt tryckfrihet och yttrandefrihet i andra medier såsom följer av konstitutionella traditioner eller regler om pressens eller andra mediers rättigheter, ansvar samt om en särskild rättegångsordning för dem, när dessa regler hör samman med fastställande eller begränsning av ansvar.”

Skrivelsen kan tolkas som att rambeslutet inte ställer direkta krav på exempelvis en grundlagsändring i Sverige. Och en grundlagsändring är en förutsättning för att göra det möjligt att stifta en lag vilken förbjuder revisionism, det vill säga kritik och ifrågasättande av historiska skeenden.

Eftersom en grundlagsändring kräver två riksdagsbeslut med omval emellan, så kan en lag som förbjuder revisionism vara verklighet tidigast år 2014 i Sverige.

Tvetydigt budskap
Även fast rambeslutet inte uttryckligen säger att det ska vara olagligt att ifrågasätta den officiella historieskrivningen, bland annat om den så kallade ”Förintelsen”, så kan rambeslutet bidra till en annorlunda tolkning i rättssammanhang hos vissa medlemsstater.


Lagen om hets mot folkgrupp, eller motsvarande lagar, kan exempelvis användas som gummiparagrafer. Därigenom kan eventuellt svenska domstolar göra långtgående slutledningar av ett revisionistiskt ställningstagande och döma till straff med hänvisning till rambeslutet.

Rambeslutet handlar inte unikt om ”Förintelsen”, utan om folkmord och brott mot mänskliga rättigheter överhuvudtaget. En problematiserande aspekt är således att varje påstått folkmord inte definieras till exempelvis omfattning och tillvägagångssätt.
Var gränsen skulle dras för att någon ska anses ”urskulda, förneka eller flagrant förringa” blir därför svårt att veta. Argumentation som bygger på fakta och empiriska resonemang kan i sig inte vara hetsande. Därför, samt med stöd av rambeslutets dubbla villkor (artikel 1c), är det mycket som talar för att det även fortsättningsvis kan anses lagligt i Sverige, att komma till slutsatsen att den så kallade ”Förintelsen” i sin helhet är en historieförfalskning.

Att uttrycka denna uppfattning borde inte vara något som riskerar juridiska konsekvenser. Ännu…


  • Publicerad:
    2010-12-20 00:00