Forntida vargar kan ha levt tillsammans med människor
ARKEOLOGI • Skelett från bronsåldersvargar har hittats på en ö utanför Gotland och de kan ha levt tillsammans med människorna där. Analyserna tyder på att de fördes till ön, utfodrades och kanske till och med fick sjukvård.
Man har funnit lämningar efter två vargar som levde för 3 000-5 000 år sedan på Stora Karlsö utanför Gotlands västkust, skriver Forskning.se. Det fyndet avslöjar har potential att ompröva hur man uppfattar domesticering, djurföring och samhällskonstellationer under stenåldern och bronsåldern.
Själva ön är 2,5 km² och saknar inhemska landlevande däggdjur. Av den anledningen så tror man att vargarna kommit till ön med hjälp av människor, troligen med båt. Benfragmenten hittades i grottan Stora Förvar och kommer från två vargar som levde med några hundra års mellanrum. Mellanrummet i tid pekar på en återkommande närvaro av vargar på ön och att det inte handlar om en chansartad händelse.
Kan ha utfodrats
De isotopanalyser som har gjorts av skeletten avslöjar att vargarna åt en diet som var rik på marint protein, till exempel säl och fisk. Men det verkligt intressanta är att människorna på ön åt samma föda. Detta har fått forskarna att misstänka att man utfodrade vargarna.
Dessutom visar vargarna tecken på att ha varit mindre än typiska fastlandsvargar. Deras gener pekar på låg mångfald vilket är typiskt för isolerade populationer eller hos djur vars parning kontrollerats. En av de undersökta vargarna hade en skada på ena benet som skulle kunna ha begränsat dess rörlighet. Utifrån det så misstänker man att den fått hjälp av människor för överlevnad.
Komplext förhållande
Forskarna betonar att det är oklart om vargarna hölls som husdjur, användes som arbetsdjur eller hade en annan funktion. Men den nya forskningen pekar på att förhistoriska samhällen kan ha haft ett mer komplext förhållande till rovdjur än man tidigare trott. Det utmanar bilden av strikt separation mellan tama och vilda arter på den tiden.
Interaktionen mellan människa och varg var inte enbart jakt och konflikt utan eventuellt också samlevnad, vård eller annat samspel. Hur mycket människorna i så fall formade vargarnas biologi och i vilken utsträckning dessa vargar uppvisade beteenden som påminde om tidiga domesticerade hundar återstår att studera.