VETENSKAP • Två några år gamla studier har haft stor inverkan på forskningen men liten på samhällsutvecklingen. Båda visar att bilder av mellanrasliga par framkallar vämjelse hos såväl vita som svarta med varierande uppfattning i sakfrågan huruvida sådana par är en önskvärd företeelse.

I takt med att konsumenter i majoriteten västländer bombarderas med bilder av rasblandade par – en företeelse som denna påverkanskampanj till trots förblivit en ganska marginell företeelse i det verkliga livet – har antalet publicerade studier i ämnet sociologi inom forskningsområdet ”ras och attraktion” ökat drastiskt de senaste åren. Nyligen publicerades till exempel i Journal of the International Association for Relationship Reserch undersökningen ”Samma-ras-partiskhet i romantisk attraktion bland unga vuxna: ’Daters’ ras, kön och rasideologier”, där ”sambanden mellan rasism, färgblindhet, ras och attraktion” nagelfars.

Många studier från senare år refererar till två betydelsefulla undersökningar genomförda för sex respektive sju år sedan av forskare profilerade som ”antirasister” och publicerade i var sin ansedd vetenskaplig tidskrift. I båda dessa undersöks ”undermedvetna reaktioner på mellanrasliga blandpar”.

Ej rasblandade äcklas av bilder på mellanrasliga par

Studien ”Robust negativ partiskhet mot mellanrasliga blandpar bland vita och svarta respondenter” publicerades i juni 2018 i tidskriften ”Social, Psychological & Personality Science”, nummer 10.

Det engelska ordet ”bias” är ett centralt begrepp inom sociologin. Det har här översatts till ”partiskhet” och betecknar en tendens hos någon att ”systematiskt över- eller underskatta ett sannolikt värde”. Forskarbias uppstår till exempel när forskarens ”egna förväntningar eller övertygelser” påverkar resultaten av hans/hennes forskning . Om en forskare tror att en viss behandling kommer att vara effektiv, kan den forskaren omedvetet tolka data på ett sätt som stöder denna tro. I fallet med de här beskrivna två undersökningarna används ordet om dem som tillfrågas i studien – respondenterna – som enligt författarna har en uppfattning om mellanrasliga blandpar som bygger på någonting annat än en objektiv bedömning.

Forskarna hävdar i den ovan nämnda studiens sammanfattningsdel att emedan mellanrasliga blandpar är en alltmer vanligt förekommande social grupp i det amerikanska samhället, har de hittills blivit styvmoderligt behandlade inom den sociologiska forskningen.

Undersökningens metod kan sammanfattas med beskrivningen att vita, svarta och rasblandade respondenter med olika åsikter rörande fenomenet rasblandade par dels ombeds att själva beskriva sin reaktion vid åsynen bilder på mellanrasliga blandpar, dels får sin reaktion bedömd utifrån sitt beteende under och omedelbart efter bildbetraktelsen.

Resultaten ger med forskarnas ord bevis för implicit och explicit negativ partiskhet mot svart–vita rasblandade par bland svarta och vita respondenter med varierande åsikter i rasblandningsfrågan. Däremot saknas denna partiskhet generellt hos rasblandade respondenter, vilka i istället uppvisar en favorisering av bilder på rasblandade par.

Studien utmanar enligt författarna föreställningen att partiskhet mot mellanrasliga relationer skulle tillhöra det förflutna och den bedöms leda i bevis att partiskhet mot mellanraslig romantik mer specifikt är kopplad till en upplevelse av äckel, att mellanrasliga par de facto väcker en äckelrespons hos observatörer som inte själva är rasblandade och att dessa känslor av äckel tenderar leda till deras ”avhumanisering” av de observerade.

Äcklet mätt i grad av signalsubstans-utsöndring

I Journal of Experimental Social Psychology, nummer 68, publicerades i januari 2017 studien “Usch, ni äcklar mig! Affektiv partiskhet mot mellanrasliga blandpar”, där en av den ovan nämnda studiens metoder – den enligt vilken respondenterna själva beskriver sin spontana reaktion vid åsynen av bilder på mellanrasliga par -kombineras med mätning av signalsubstanser i respondenternas hjärnor. Undersökningens slutsatsdel sammanfattas i fyra huvudpunkter:

  • En övervägande majoritet svarta och vita respondenter uppger sig känna äckel vid åsynen av rasliga blandpar. Partiskhet mot blandraslig romantik är korrelerad med självangivna känslor av avsky.
  • Blandraspar väcker en neural äckelrespons ej rasblandade observatörer – indikerad av den påvisat ökade utsöndringen i hjärnan av signalsubstansen och monoaminen serotonin.
  • Respondenter som hyser äckelkänslor gentemot mellanrasliga blandpar har en starkt benägenhet till ”implicit avhumanisering” av dessa.
  • Resultaten ger stöd åt den sociologiska teorin att så kallade ”meningsfulla sociala enheter” – såsom par – påverkar vår personlighet.

Dessa två studier har haft stor inverkan på forskningen inom sociologin under en period då samhällsmedborgarna i de flesta västerländska länder i medier, reklam och kulturutbud utsatts för en massiv påverkanskampanj där rasblandad parbildning framställs som ett ideal. Detta till synes utan stor inverkan på befolkningens levnadsvanor.