Hoppa till huvudinnehåll

Kopierat

03 Symbol/Flat/White/Swish_Symbol_White_SVG Created with Sketch.

Fredskämpen Rudolf Hess

Av Redaktionen, 2018-08-17
redaktionen@nordfront.se

Dagens Datum 17 augusti: Denna dag 1987 mördades martyren Rudolf Hess. Under sin levnadstid gjorde sig Rudolf Hess känd som en plikttrogen nationalsocialistisk ledare och fredskämpe. 

Hess copy

Hans fullständiga namn var Walter Richard Rudolf Hess, och han föddes den 26 april 1894 som äldste son till de tyska föräldrarna Clara Hess (född Münch) och Fritz Hess i den egyptiska hamnstaden Alexandria, där hans far var en framgångsrik grosshandlare med sitt företag Hess & Co. Rudolf kom att få två syskon, Alfred som föddes 1897 och systern Margarete som föddes 1908.

Familjen levde i en stor och ståtlig villa på den egyptiska kusten nära Alexandria, men besökte ofta sommarhuset i Reichsoldgrün, Tyskland, från och med 1900. Fritz, Rudolfs far, hörde hemma i Fichtelgebirgeregionen i tyska Bayern.

I Alexandria gick Rudolf Hess på en tyskspråkig protestantisk skola mellan åren 1900 till 1908, innan han vid 14 års ålder skickades hem till det tyska riket för att gå på internatskola vid Bad Godesberg. Hess uppvisade talang för flera olika vetenskapliga ämnen och matematik, men eftersom hans far ville att han skulle hjälpa till med familjeföretaget sändes han 1911 till den schweiziska handelshögskolan École supérieure de commerce i Neuchâtel. Efter ett år på handelshögskolan blev Rudolf lärling vid ett handelsbolag i Hamburg. Framtiden verkade förutbestämd för unge Rudolf, men han själv kände sig inte kallad för den sortens liv.

Rudolf Hess som soldat under första världskriget.

Rudolf Hess som soldat under första världskriget.

När första världskriget utbröt 1914 anmälde sig den 20-årige Rudolf Hess som frivillig vid det bayerska fältartilleriet. Han förflyttades kort därpå till infanteriet, där han deltog i skyttegravskriget på västfronten, exempelvis vid första slaget vid Somme. Bland taggtråd, blod och vinande kulor gjorde han sig med sitt mod, lugn och glada humör mycket populär bland sina medkämpar.

Efter ett halvår på fronten befordrades Rudolf till korpral och efter tre år, 1917, blev han löjtnant. Vid det här laget hade han skadats svårt två gånger, bland annat ett skott genom vänstra lungan. Som löjtnant förflyttades han sedermera till flygvapnet, där han blev stridspilot fram till vapenstilleståndet i Compiègne den 12 december 1918.

Den nesliga freden medförde inte bara förändringar för Tyskland som nation utan även för familjen Hess vars alla tillgångar i Egypten beslagtogs av britterna. Allt som hans far och han själv byggt upp var nu raserat av denna förhatliga ”fred”. För Rudolf Hess var dock fosterlandets missöde, svält och vanära värre än privata finansiella nedgångar.

Det brutala förtryck som följde stilleståndet i Compiègne och sedermera de absurda kraven vid Versaillesfördraget där Tyskland tvingade att ta på sig all skuld för all världens problem och prostituera sig till bankhusen i England, Frankrike och Amerika var någonting som föranledde skapandet av en ny politisk rörelse i Tyskland: Nationalsocialismen.

Likt de flesta tyskar, särskilt de som kämpat vid fronten, var Rudolf Hess djupt chockad över förhållandena i Tyskland. Efter det nesliga nederlaget, föranlett av att Tysklands hemmafront kapats och kastats in i generalstrejk och revolution av judiska bolsjeviker medan de tyska männen var i fält, gick Rudolf Hess med i Freikorps, en frikår bestående av före detta soldater som krossade den judiskt ledda ”sovjetrepubliken” i Bayern.

Hess skulle aldrig glömma hur judiska kommunister vänt ett framgångsrikt krig till nederlag genom att inleda en generalstrejk som orsakade svält och ammunitionsbrist vid fronten och som tvingade in Tyskland i splittring, ekonomisk kollaps och grav vanära efter Versaillesfördraget. I ett brev som han skrev till en kusin beskriver han sina känslor vid tidpunkten:

Du vet hur jag lider av situationen som vår en gång stolta nation har drabbats av. Jag har slagits till ära för vår fana där en man i min ålder givetvis var tvungen att slåss, där förhållandena var som värst i leran och smutsen i helvetet vid Verdum, Artois och annorstädes. Jag har bevittnat dödens skräck i alla former, blivit hamrad i flera dagar med tungt bombardemang, sovit i skyttegrop i vilken låg en halv fransmans döda kropp. Jag har hungrat och jag har lidit, såsom alla soldater vid fronten. Och ska allt detta ha varit förgäves, lidandet hos det goda folket hemmavid ha varit förgäves? Jag har hört från dig vad du och ni kvinnor fått genomlida! Nej, om allt detta varit förgäves så skulle jag i dag ångra att jag inte satte en kula genom min hjärna när det monstruösa vapenstilleståndets villkor och dess accepterande publicerades. Jag gjorde det inte med den enda anledningen att hoppas att en dag kanske kan reversera detta öde.

Från och med denna tid kastade sig Hess in i kampen om att omintetgöra vanäran från Versailles. Hess första möte med NSDAP och Hitler var en kväll i maj 1920 på Starneckerbryggeriet i München, där Hess hörde Hitler tala. När han sedermera återvände hem samma kväll sa han till Ilse Pröhl, sin blivande fru:

I övermorgon måste du komma med mig till ett möte med Nationalsocialistiska Arbetarpartiet. Någon okänd ska tala; jag kan inte komma ihåg hans namn. Men om någon kan befria oss från Versailles så är han den mannen. Denne okände man kommer att återställa vår ära.

Efter detta blev Rudolf Hess medlem nummer 16 i det lilla partiet, den 1 juli 1920. Han drogs starkt till Adolf Hitler, och han formulerar sina anledningar i ett brev skrivet 1921:

Kärnfrågan i det hela är att Hitler är övertygad om att ett nationellt återuppstående är möjligt endast om vi kan lyckas med att leda den stora massan av folket, särskilt arbetarna, tillbaka till nationellt medvetande. Men detta är endast möjligt i kontext med resonabel, ärlig socialism.

Hess och Hitler 1924.

Hess och Hitler 1924.

Vid tidpunkten var de flesta andra ”nationella” inte socialistiska, utan snarare borgerliga, och detta gav inget större gehör hos de breda lagren, som knappast gynnas av konservativ högerpolitik. Ytterligare en anledning var Hitlers vältalighet, och Hess ansåg att man knappast kunde finna en man vilken kunde inspirera vänsterinriktade fabriksarbetare på samma gång som han talade till fabrikörerna.

Hitlers enorma talarbegåvning fick 1921 just detta uttryck när han under tre timmar talade till några hundra industrialister och provinsguvernören för München och då vann deras fulla medhåll.

Hess var övertygad om att Hitler var mannen som skulle göra Tyskland fritt och starkt igen. Hess kämpade genom de svåra åren vid Hitlers sida och blev känd som den evigt trogne kämpen, något som kom att inspirera många att följa hans exempel och bli edsvurna kämpar för den älskade Führern och ett storslaget Tyskland. Hess deltog även vid ölhallskuppen och blev tillsammans med Hitler fängslad i Landsberg.

Något som är okänt för många är att det var Rudolf Hess som skrev ned boken Mein Kampf, medan Adolf Hitler satt fängslad i Landsberg efter kuppförsöket 1923. Hitler talade och Hess, som ofta satt med sin Führer i fängelset, antecknade Hitlers ord så att det blev en bok. Hess lämnade även ett antal redaktionella ändringsförslag till flera kapitel i boken.

Den 20 december 1924 släpptes Adolf Hitler ut från Landsbergsfängelset och fyra månader senare blev Rudolf Hess hans personliga sekreterare, trots att han inte hade någon officiell rang inom NSDAP. Efter detta följde han med ledaren när han höll tal i hela landet, och fick på nära håll se hur partiet växte. Efter den slutgiltiga valsegern 1933 utsågs Hess till Führerns ställföreträdare, vilket han förblev fram till 1941, då Martin Bormann tog över denna post.

Hitler, Hess med flera i Landsbergsfängelset 1924.

Hitler, Hess med flera i Landsbergsfängelset 1924.

Den 10 maj 1941 försökte Hess komma i kontakt med hertigen av Hamilton, som han träffat vid OS i Berlin 1936 och som var medlem i Anglo-German Fellowship Association. Detta var för att på någon väg kunna inleda fredsförhandlingar i ett läge där Churchill och hans hundar inte ville höra talas om fred, utan var fast beslutna att hetsa hela världen till krig mot Tyskland. Det nationalsocialistiska Tyskland lämnade en mängd olika fredsförslag till bland andra britterna; Hitlers första utrikespolitiska tal var en vädjan om fred mellan nationerna och Rudolf Hess höll själv ett fredstal redan 1934. Trots detta blev de nationer som senare skulle kallas ”de allierade” allt aggressivare mot Tyskland.

Hess sköts ner och greps av britterna våren 1941 då han flög till Storbritannien för att mäkla fred. Hess flög till Storbritannien med förhoppningen att den brittiska aristokratin skulle lyckas förhandla fram en fred med den brittiska regeringen, men istället flög han in i en fälla som kom att leda till många årtionden av misär för denne tappre och lojale man. Istället för att ta emot denna fredsvädjan blev Hess fängslad och sedan dömd i Nürnberg – absurt nog för ”brott mot freden”.

Vraket efter Hess Bf 110-plan på åkern i Eaglesham.

Vraket efter Hess Bf 110-plan på åkern i Eaglesham.

I förslaget, som Hess lämnade, och som kan ha varit skrivet av Hitler själv, skulle kriget omedelbart avbrytas och Tyskland skulle ge tillbaka Frankrike, Holland och Belgien, Danmark och Norge, men däremot inte Elsass-Lothringen och Luxemburg där invånarna var tyska. Som tillägg var Hitler även beredd att dra sig ur Jugoslavien och Grekland. I två dagar talade Hess med Churchills utsända, och han var uppenbart övertygad om att dessa skulle acceptera de minst sagt generösa villkoren. Först när han pratat färdigt informerades han om att Storbritannien nu var allierat med Sovjetbolsjevikerna och att han hade helt förts bakom ljuset. Istället för någon diplomatisk immunitet så blev han fånge.

Efter många årtionden av förnedring, under vilka han knappt fått träffa sina egna barn och sin fru, blev han till slut den 17 augusti 1987 mördad av brittiska MI6, innan han kunde berätta sin historia för världen. Under hela tiden i fängelset lästes alla hans brev igenom noggrannt och han var strikt förbjuden att tala om sitt uppdrag att mäkla fred eller någonting annat politiskt relaterat. Enligt tidigare hemligstämplade dokument som nu blivit släppta genom ”Freedom of Information Act” blev Hess mördad i sin cell av två brittiska agenter i syfte att han inte skulle läcka ut uppgifter om andra världskriget.

Rudolf Hess med sin son.

Rudolf Hess med sin son Wolf.

Rudolf Hess son, Wolf Rüdiger Hess, hade vid tillfället fört en mångårig kamp för att få sin far släppt från Spandau-fängelset. Denna kamp såg ut att kunna lyckas.

I väst hade USA, Storbritannien och Frankrike under många år hävdat att de kunde tänka sig att frige Hess men att Sovjetunionen vägrade gå med på det. Under våren 1987 började medier i väst rapportera att Sovjetunionen kunde tänka sig att släppa Hess fri och i juli såg det ut som om Hess frigivning var nära förestående. Månaden därefter mördades Hess. Wolf Rüdiger Hess skrev tre böcker där han försökte rentvå sin far men fick aldrig träffa honom igen i i friheten.

Hess var en man som gav allt för kampen, bokstavligen, utan att någonsin vika en tum i sin lojalitet. Dessa är hans sista ord i det offentliga rummet, och det är inte mer än rätt att han själv ska få avsluta sin historia med sina egna ord:

Översättning:

Jag hade förmånen att i många år arbeta under största sonen min nation har fört fram under sin tusenåriga historia. Även om jag kunde skulle jag inte vilja att utplåna denna tid från mitt liv. Jag är lycklig i vetskapen att jag har gjort min plikt mot mitt folk, min plikt som en tysk, som nationalsocialist, som en lojal anhängare av min Führer. Jag ångrar ingenting.

Om jag skulle börja om från början igen, skulle jag handla just så som jag handlade, även om jag visste att det skulle sluta med att jag blir bränd på bål. Oavsett vad människor gör, skall jag en dag stå inför Gud den eviges domstol. Jag kommer att svara honom, och jag vet att han kommer att frikänna mig.


  • Publicerad:
    2018-08-17 00:00