MOTSTÅNDSRÖRELSEN. Linus som är aktivist i Motståndsrörelsen berättar i denna artikel om den gångna månadens friluftsaktiviteter som pågått i Näste 1.

Näste 1 har den gångna månaden lagt vikt vid en rad frilufts- och sociala aktiviteter. Då det finns mer än den dagliga gatukampen, ska även individen och nästet fostras och växa sig lika starka och hårda som kampen de lever för.

Min personliga åsikt är att det är minst lika viktigt att vi som väljer att vandra vägen som Motståndsrörelsen visar oss, inte endast kan vara utomordentliga gatukämpar. Vi bör även varje dag till den grad vi kan, utöva de viktiga och sunda levnadssätt som nationalsocialismen ger oss. Det är även viktigt att få smak av den gemenskap som vi vet i framtiden är möjlig att få, likväl för oss som för det folk som vi kämpar för.

Den första helgen i månaden visade prov på det som sagts ovan. Nästet samlades för att avnjuta den första delen i en välutförd föreläsning. Frimureriet var dagens utbildningsämne, många av de som deltog fick nog en djupare inblick i betydelsen bakom frimureriets historia och deras inflytande både genom historien.

V__0346-460x345

Efteråt tränades det fotboll i den otroliga värme som dagen hade gett oss. Allt som allt var humöret gott, vädret var otroligt och gruppen var nöjd med dagen de fått.

fotboll

Helgen därefter packades våra bilar och vi påbörjade färden mot Arsenalen i Strängnäs där vi besökte ett stridsvagnsmuseum. Det breda sortimentet av otrolig ingenjörskonst från Europa, var för mig rent otrolig. Dessa monument från svunnen storhet, var för mig rent av vackra. En presentation av den europeiska krigskonstens otroliga historia. Det är i allas intressen att studera krigets vikt. Krig är det som under decennier säkrar vad som har byggts och vad som i framtiden ska komma att byggas.

“The art of war is of vital importance to the State. It is a matter of life and death, a road either to safety or to ruin. Hence it is a subject of inquiry which can on no account be neglected.”
― Sun Tzu, The Art of War

pm 1

Efter utställningen bjöd Arsenalen på uppvisning med pansarfordon i olika klasser. Uppvisningen var på sin höjd ett tidsfördriv, då fordonen endast körde i cirklar. Medan en man vars röst antydde på att han hade någonting mycket roligare att göra, berättade för besökarna om dessa fordon.

pm2

Det kanske inte var så negativt som jag nu fått det att låta, det var i högsta grad fortfarande informativt och intressant. Efter Arsenalen drog vi vidare till en mysig restaurang där vi avnjöt god mat med trevligt sällskap.

Helg nummer tre var det dags för vandring på Ekerö i Stockholm. De deltagande blev uppmanade att packa sina väskor med tyngsta möjliga packning, så vandringen inte skulle likna den vardagliga skogspromenaden. Vi vandrade längs en så kallad fornstig med en rad fornlämningar. Allt från gravfält från både vendeltid och vikingatid, spaningsplatser där det en gång i tiden var luftvärnskanoner monterade och även fattigstugor från artonhundratalet.

Tanken var att få oss att vandra i fotspåren av de män och kvinnor som byggt landet som idag raseras. Det lästes en text om just detta som var otroligt inspirerande. Texten gav mig en klar inblick i att vandringen vi skulle göra var av högsta betydelse för förståelsen av den offervilja och det mod våra förfäder besatt. Förmågor som även vi av idag besitter potentialen att frammana, så att även vi kan utföra storverk på samma sätt som de en gång gjort. I slutfasen av vår vandring besöktes även kyrkan där Carin Göring ligger begravd. Vandringssträckan blev till slut cirka en och en halv mil, en utmärkt distans för att förbereda de deltagande på framtida vandringar.

Den sista helgen bar det av ut till Stockholms skärgård. Det hyrdes kanoter och vi paddlade i cirka en och en halv timme till en obebodd ö. Paddling av detta slag är nog ett av det bästa sätt att uppleva det natursköna land vi lever i. Att färdas med strömmarna, att höra klipporna och träden berätta sagor äldre än tiden själv är något av det renaste och vackraste som en människa kan uppleva.

DSCF0293

Inte endast var det målet att med skärgårdens hjälp uppskatta det vi ska bevara, utan en uppgift gavs till de deltagande när vi väl var i land. Vi skulle med planering och samarbete bygga ett läger, kamouflerat av naturen och det skulle vara omöjligt att se från hav och himmel. Efter lite om och men började rytmen hittas och uppgiften blev utmärkt utförd. Vi belönades med att äntligen få sätta oss ner och äta den mat vi tagit med oss. Detta uppskattades stort av de utsvultna deltagarna då de inte fått lov att äta innan uppgiften blivit klar.

DSCF0260

Denna upplevelse var månadens bästa för mig. Möjligheten att få träffa moder natur är för mig alltid ett rent nöje. Vi paddlade sedan tillbaka och förutom lite regn var dagen väldigt uppskattad av alla som varit på plats. Personligen kan jag inte vänta tills jag återigen får lämna denna betongdjungel och återförenas med den miljö som på alla sätt ger mig sinnesro.

Denna månad har varit ett steg i rätt riktning. Den har både fört oss närmare naturen och en ogenomtränglig kamratskap. Det har varit ett exempel på den vardag jag en dag ska uppnå. Att istället för överstimulansen från dagens TV-apparater, datorer och smartphones avnjuta det som ger riktig stimulans för ett sunt leverne. Med idrott, utbildning, natur och kamratskap uppnår vi den fulla potential som vi besitter.

/Linus


  • Publicerad:
    2015-08-14 00:55