Ärans dag, Budapest. Intervju med Niklas Frost!
Lördagen den 11 februari deltog en delegation från Svenska motståndsrörelsen på en minnesmarsch arrangerad av Ungerska MNA. Nationellt Motstånd har träffat Niklas Frost som var en av deltagarna.
Hej Niklas, välkommen hem! Kan du först och främst berätta vad det var för evenemang ni var inbjudna till?
Hej, tack! Ja det var en minnesmarsch för att hedra de tyska och ungerska trupperna som den 11 februari 1945 efter 108 dagars belägring valde att bryta sig ut ur Budapest som då var belägrat av närmare 300 000 sovjetiska soldater. Deras utbrytning blev en 2 dagars lång vandring på 45 km med strider under hela sträckan. Mellan 20 000 och 40 000 ungerska och tyska trupper bröt sig ut, varav ca 750 överlevde ända fram. Tilläggas bör att 100 000 sovjetiska soldater stupade under striderna och ytterligare 100 000 skadades. Varje år håller ungerska nationalsocialister minnesceremonier och marscher för att hedra minnet av utbrytningen.
Kan du berätta mer ingående om själva marschen, var den hölls, hur lång den var osv.
Den hölls i Budapest och bestod till nästan 100% av samma sträcka som trupperna gick 1945.
Om jag förstått det rätt var den ca 45 km lång? Hur menar du med nästan 100% samma sträcka?
Ja den var 45 km lång. Den första sträckan på cirka 2 km var vi tvungna att gå en annan väg än originalet då polisen förbjudit MNA att starta marschen från den ursprungliga platsen som är i det ungerska slottsområdet. Sedan 1999 har polisen, framförallt säkerhetspolisen, förbjudit alla nationalsocialister att gå upp till slottsområdet den dagen på året.
Hur var de fysiska omständigheterna?
Vi började marschen kl 18:30. Då hade de ungerska kamraterna redan gått i ca 15 minuter då de inte ville att vi skulle samlas på samma plats som dem p.g.a. säkerhetspolisen som då med stor sannolikhet skulle försöka förhindra oss från att delta. Temperaturen var då 8 minusgrader och det var ca 10 cm snö. I början av marschen gick vi uppför ett berg som självklart tärde på krafterna, men väl uppe kom vi till soldatgravar där vi höll en minnesceremoni. Vi började med att sjunga ungerska nationalsången sedan hölls det tal från MNA och efter det höll vi och de litauiska gästerna kortare anföranden. Resten av marschen genomfördes till större delen i skogsterräng och graderna sjönk till ca 12 minusgrader under natten. De ungerska kamraterna sjöng både ungerska och tyska kampsånger medan vi gick vilket bidrog till en mycket god stämning, det funkade som en riktig moralhöjare när man började känna av mjölksyran i benen. Cirka halvvägs i marschen stannade vi för en lite längre vila. Kamrater som inte deltog i marschen hade då i förväg åkt dit med bil och förberett en brasa och även te med tilltugg. De sista 10 km var de tuffaste, mjölksyran i benen började verkligen märkas och fötterna värkte. Men så fort man tänkte på de trupper som 1945 gått samma sträcka, fast då under konstanta strider, så höjdes moralen med en gång och man fokuserade enbart på att gå vidare. 06.00 på söndag morgon nådde vi slutdestinationen. Även där väntade en brasa och en mindre ceremoni hölls.
Hur var ditt intryck av MNA?
MNA är en organisation som kommit väldigt långt både ideologiskt och organisatoriskt. De inser att det inte är lönt att kompromissa med ideologin, de sätter helt enkelt kvalitet före kvantitet. I Ungern kallas MNA för ”sekt” av delar av deras nationella rörelse, anklagelserna kommer från dem som inte själva skulle uppfylla kraven. Nationalismen (chauvinismen) är väldigt djupt rotad i Ungern men MNA har helt och hållet insett att rasen inte erkänner några nationsgränser. De ställer höga krav på fysik och aktivitet som per automatik fungerar som ett filter mot dåliga element. Intressant var även att höra om deras olika sociala projekt, bland annat att de har stora lager med livsmedel som i första hand är till för de aktivister som har det svårt ekonomiskt men även för icke anslutna.
Har du något mer att tillägga?
Det kändes riktigt ärofullt att få hedra trupperna som stred för vår ras framtid. Vill även tacka MNA och de ungerska aktivisterna som tog väl hand om oss, vi ses nästa år!
Hoppa till huvudinnehåll
