Hoppa till huvudinnehåll
Fru Hamilton och Greve Bonnier
ANTIKVARISKT • Artikel från Krets Nytt, nr 9 1951. Skribent är Wilhelm Liljencrantz.
Antikvariskt
Nordfront publicerar klockan 09:00 varje tisdag en antikvarisk artikel. Artiklarna är hämtade från äldre tidningar och skrifter. Syftet med publiceringarna är att digitalisera och bevara material som annars riskerar att falla i glömska, samt att berika våra läsare med en unik insyn i äldre tiders tankar och samhällsdebatt.
Sitter du på material som skulle lämpa sig för att publiceras i det här projektet? Kontakta då redaktionen@nordfront.se, gärna med en tydlig förklaring kring vad du vill att vi publicerar, varför och en färdigskannad kopia av materialet.
Dagens Nyheter har den 9 september på ledande plats återigen skämt ut sig och det på ett så kraftigt sätt, att stanken tränger långt ut över landets gränser och bidrar till fortsatt antisemitism.
Vad har då den store tidningsdraken, ökänd inte bara från det sista kriget på grund av sitt gammaltestamentliga hat mot Tyskland utan även för otal andra ständigt fortlöpande blamager, ställt till med denna gång? Jo, en hel del, och här skall jag söka ge ett kortfattat svar på tal.
Först skall jag be att för läsaren få klargöra den till synes egendomliga rubriken. Orden ”Fru” Hamilton äro Dagens Nyheters, grevetiteln har jag personligen tillägnat Dagens Nyheters ägare, mannen bakom det obändiga hatet mot Tyskland, mannen som skälver av raseri för varje öre, för varje gammal klädtrasa som kommer det bestulna tyska folket till del. Jag tycker nämligen att det i detta den politiska gangsterismens och de upp- och nedvända begreppens förbannade tid är fullt logiskt att en grevinna, som tillhör en tusenårig ätt, som bara skänkt landet, ja, ett flertal länder, några hundra generaler, amiraler, landshövdingar osv. rätt och slätt kallas fru och att den som har sina rötter någonstans i närheten av berget Ararat och som skänkt Sverige största delen av dess kultur rätteligen bör kallas greve. Jag utnämner helt enkelt Dagens Nyheters ägare till greve. Säkerligen känner sig herr greven stå lika mycket över ”fru” Hamilton som Pontius Pilatus på den tiden då det begav sig ansåg sig stå över Jesus Kristus.
Greve Bonnier ondgör sig över att den tyska tidningen Die Stimme, ”i vars redaktion flera demokratiska partier lär vara representerade”, råkat hylla den ökända Lili Hamilton för hennes hjälpverksamhet i Tyskland (Hjälpkommittén för Tysklands barn, HTB 1944-1954).
Vet inte Die Stimme att svenska folkets hjälpsändningar till Tyskland till den ojämförligt största delen förmedlats av Europahjälpen, Röda Korset och Rädda Barnen?
Den som är det allra ringaste insatt i hur det förhåller sig med hjälpsändningarna från två av de tre av greve Bonnier nämnda hjälporganisationerna – Röda Korset lär som sig bör i det närmaste vara prickfritt – vet mer än väl att när deras hjälpverksamhet sattes igång, den dels kom att stå under tyskhatande svenskars och judiska grevars och grevinnors ledning, och att den därför huvudsakligen kom att omfatta hjälp till det tyska folkets fiender, i många fall dästa och välmående grevar och grevinnor än till det bestulna, hungrande och frysande tyska folket. I de nämnda hjälporganisationerna påträffar vi namn sådana som, ja, tyst min mun så får du socker. Högavlönade koryféer från den s.k. societeten stod i spetsen för de av greve Bonnier uppräknade hjälporganisationerna. ”Fru” Hamiltons kärleksverksamhet, världens ojämförligt största hjälporganisation av privat natur, har osjälviskt arbetat för att rädda vad som räddas kunde av tyska liv, skyla vad som skylas kunde av nakna, frusna tyska barnakroppar, mätta de som ännu ej fallit offer för den plutokratiska hämnden, och de män och kvinnor, som utan att begära ett öres ersättning stått i spetsen för Tysklandshjälpen ha till skillnad från de som hycklat vänskap mot Tysklands arma stackare, arbetat oavlönade. Dessa har för all framtid med guldskrift fått sina namn präntade på den tyska historiens tavlor. Här ser man tydligt två motsatta världar mötas, idealitet kontra geschäft, arisk sanning kontra främmande lögn!
Två av de av greve Bonnier nämnda organisationerna har mer än en gång blamerat sig och gjort politik av sin s.k. kärleksverksamhet. Greve Bonnier är nog fräck att likt en annan Gutkind, som ju för övrigt är grevens ursprungliga namn, göra svart till vitt, och det gör han med följande ord: ”Fru Hamilton har inte arbetat efter humanitära utan efter politiska linjer”. Hut, herr greve! ”Enligt uppgift” har barnahjälpen delvis gått till underjordiska nazistorganisationer, hut, herr greve ännu en gång! De där orden ”enligt uppgift” känner vi på vår kant nogsamt till från herr grevens tidigare, ökända hets mot och sannskildringar från och om Tyskland, om tyskar och om svenskar som ansett att tyskar hade och alltjämt har större hemortsrätt i Tyskland än vissa andra, grevar och sådana.
Det förtjänar i detta sammanhang att nämnas, att Svenska Dagbladets Arvid Fredborg tre dagar innan greve Bonnier gick till förnyat angrepp mot Lili Hamilton skrev, sedan man kläckt ur sig att grevinnan på grund av sina politiska åsikter är ”en mycket omstridd person”, att ”man måste dock erkänna, att hon gjort storverk”! Vad är sanning, frågade visst ovannämnde Pilatus en gång. Svar: Det som inte står i greve Bonniers Dagens Nyheter.
Greve Bonnier ljuger när han i den gemena ledaren påstår att ”fru” Hamilton vägrat att låta sin verksamhet kontrolleras. Det verkliga förhållandet är alltså det rakt motsatta, ty ända sedan begynnelsen har en auktoriserad revisor skött kontrollen. ”Fru” Hamilton känner nog till Gamla testamentet alltför väl för att försumma en så viktig person.
Det verkar vidare som om greve Bonnier inte läser andra tidningar än sin egen, i så fall borde det inte ha undgått denne store förkämpe för sanning och rättvisa, att ett flertal tidningar, månne inte rent av grevens egen, under hela den tid ”fru” Hamilton arbetat i människokärlekens tjänst, haft rätt så utförliga redogörelser för vart de insamlade medlen, som alla gått grevens näsa förbi, tagit vägen. Så pass mycket har herr greven dock intresserat sig för ”fru” Hamilton och hennes beundransvärda arbete att läka det demokratiska utrotelsekrigets mot Tysklands sår, att han hållit lögnens och förtalets låga brinnande.
Under alla de gånger jag haft det oskattbara nöjet att sammanträffa med ”fru” Hamilton, under alla de föredrag jag hört, har jag aldrig hört henne blanda ihop hjälpverksamhet med politik. Svenska kyrkor har upplåtits för denna hjältinna och jag försäkrar såväl greve Bonnier som alla andra som låtsas vara intresserade av att tyska barn räddats undan svältdöden, att aldrig ett ord som haft med politik att göra kommit över hennes läppar. Det hon sagt har passat utmärkt att sägas i svenska kyrkor, det har nämligen uteslutande varit kärlekens ord! Vad yttrar man väl i Mammons tempel?
Greve Bonnier och hans följe har, det måste jag medge, fortfarande trumf på hand beroende på makten över det tryckta ordet och knepet att tillfullo utnyttja radions alla möjligheter, men, herrens kvarnar mala långsamt men säkert, och den tid måste med naturnödvändighet komma, då Sanningen varder uppenbarad och lögnerna avklädda. Sveriges tysklandsvänner kan sova lugnt, Lili Hamilton vakar över det tyska folket, ju mer hon smutskastas i Dagens Nyheter desto mer hjälp får det krigsöverfallna tyska folket. Miljoner människor kallar liksom jag Lili Hamilton för Tysklands ängel, det andra världskrigets Elsa Brändström, som sådan har hon som sagt redan införlivats med Tysklands historia, vilket förvisso också skett med greve Bonnier – om ock på ett annat sätt, så att säga!
Dagens Nyheter gjorde sig för några årtionden sedan löjlig inför varje läskunnig människa i vårt land genom att avskaffa djävulen, kanhända tror man ännu på den kanten att man lyckats, men är man verkligen så dum att man tror sig om att också kunna avskaffa Sanningen. Jag tror det inte, månne inte oförskämdheterna mot Tyskland och dess verkliga vänner är lögnens dödsryckningar. Ganska snart kommer det nog att bli rätt så besvärligt att tillhöra den grevliga ätten Bonnier.
Redaktionell anmärkning: Artikeln publiceras som ett intressant tidsdokument över händelser i Sverige och resten av Europa efter andra världskriget. Syftet med artikeln är inte att uttrycka missaktning eller hetsa mot någon juridiskt priviligierad folkgrupp.