Under lördagen genomfördes ett torgmöte i centrala Göteborg. Mötet förlöpte ordnat, men efteråt ville systemets uniformerade lakejer visa vad de anser om att systemkritiska budskap sprids i staden. Motståndsrörelsens aktivister beslöt sig dock för att hävda sin rätt och det blev en hetsig dag i Göteborg.

Vid 13-tiden marscherade ett tjugotal aktivister från organisationen in på Kungsportsplatsen i centrala Göteborg. Efter en kort samling spred merparten av dessa ut sig för att dela ut flygblad samtidigt som en utvald grupp radade upp sig framför Karl IX:s ryttarstaty. Väl där började Fredrik Vejdeland från Svenska motståndsrörelsen att tala inför folket.

TORGMÖTE
Vejdeland höll ett informativt tal om Svenska motståndsrörelsens politiska mål och viljeriktning. Han beskrev en urartad civilisation – orsakad av illasinnade främmande krafter och understödd av inhemska förrädare – och nödvändigheten av att en ny världsåskådning segrar. Nationalsocialismen, förklarade Vejdeland, utgör ”mänsklighetens enda hopp om överlevnad i en värld som går mot sin undergång genom rasdegeneration, överbefolkning och miljöförstöring”.

Många stannade till för att lyssna på talet, och de flygblad som delades ut gick åt som smör i solsken. En del folkkamrater kom fram och ställde frågor om Motståndsrörelsen, något som aktivisterna gärna besvarade. Helt klart var att talet och aktivisternas uppträdande på plats gav en annan bild av nationalsocialismen än den nidbild som ständigt tjatas ut i media.

POLISEN FÖRBEREDER SIG
Efter en timme avslutades aktionen på Kungsportsplatsen. Nästa punkt på schemat var egentligen propagandaspridning på en annan central plats i Göteborg, men polismakten, som nu hade dykt upp, hade andra planer. Trots polisens inställsamhet vid Kungsportsplatsen var aktivisterna beredda på det värsta när de såg allt fler polisbilar dyka upp. På grund av tidigare erfarenheter var ingen naiv nog att tro att systemets uniformerade lakejer nu skulle bege sig iväg för att bekämpa brottslighet istället för att, som de snart skulle göra, trakassera patrioter.

Kort efter avmarschen från Kungsportsplatsen visade det sig att man hade rätt i sina farhågor. Piketbussar liksom såväl uniformerade som civila poliser följde provocerande nära efter aktivisterna och det var uppenbart att man skulle ta första bästa chans att med hjälp av valfri gummiparagraf avsluta den fullt lagliga aktionen och skjutsa iväg aktivisterna till någon öde åker, alternativt gripa någon för något påstått brott. I och med polismobiliseringen vågade sig nu även några AFA:iter fram för att ta skydd bakom och bredvid sina fiktiva antagonister inom polisen för att på så sätt följa det nationella tåget.

Polisens uppträdande retade upp aktivisterna och den aggressiva stämningen tilltog. Polisen, som alldeles säkert önskat att aktivisterna frivilligt hade satt på sig handfängslar och bett om ursäkt för att ha nyttjat grundlagen att sprida budskapet, fick istället se och höra hur aktivisterna började basunera ut kraftfulla slagord så att det ekade i staden. Inne i Nordstan användes även en megafon för att få ytterligare tryck i ropandet.

Aktivistgruppen började nu märka av allt fler piketbussar och höll sig därför i ständig rörelse för att inte bli insäckade. Med fanorna högt vajandes gick aktivisterna runt staden med polisen hack i häl. Denna katt-och-råtta-lek skulle vara i nästan tre timmar.

POLISATTACK
Vid Brunnsparken misslyckades polisen med att gripa nationella kamrater som fysiskt konfronterat en provokatör på andra sidan vägen, sedan Motståndsrörelsen, enligt polisen, bildat mur mellan polisen och våra kamrater. Detta skulle senare under dagen leda till gripandet av två aktivister för uppvigling respektive våldsamt motstånd.

Vid Bältesspännarparken gjorde sedan polisen ett första försök att gripa aktivister. En piketbuss stannade tvärt till och polisbefälet sprang ut bedyrandes att han minsann bara ville prata. När den aktivist polisen såg som ansvarig inte lät sig luras av detta och började backa undan de annalkande poliserna, flög polisbefälet och två av hans kollegor på honom. Sedan omringades aktivisterna av ytterligare poliser. Tumult utbröt där polisen helt oprovocerat svingade sina batonger mot aktivisterna. Ett par aktivister svarade med att använda fysiskt motstånd mot poliserna varpå poliserna sprutade pepparsprej över hela hopen. Några poliser blev så upphetsade över att få använda sina vapen att de misshandlade minst en civilpolis med batong och lät flera andra poliser smaka på pepparsprej.

Tre personer greps och sprejades på nära håll i ansiktet och behandlades överhuvudtaget ovanligt bryskt. Poliserna gjorde tydligen allt för att visa att de inte är representanter för en rättstat (om nu någon påstår att vi lever i en sådan) genom att hetsa upp varandra med uppmaningar såsom ”slå dom jävlarna, det förtjänar dom!”. När en aktivist frågade varför han var handfängslad fick han svaret: ”för att det är kul”. Och så vidare…

”DE GER SIG JU ALDRIG”
De andra aktivisterna, något omtöcknade, vissa pepparsprejade, hade slitit sig loss och marschen gick vidare. Från polisradion hördes snart en förtvivlad polisman: ”De är på väg mot Järntorget. De ger sig ju aldrig”. Efter några kringelikrokar genom staden kom aktivistgruppen mycket riktigt till Järntorget. Här förberedde sig polisen för ytterligare en stormning då flera piketbussar började omringa aktivisterna. Efter 5-10 minuter på det folktomma Järntorget avlägsnade sig aktivisterna. Åter mot centrum…

EN SISTA POLISATTACK
Marschen gick vidare och vid Avenyn gjordes försök att skaka av sig poliserna samtidigt som några, som på grund av skador m.m. hade problem att hänga med i tempot, fick en chans att avlägsna sig. Dessvärre visade sig polisen nu ha mobiliserat otaliga bilar och bussar vilket gjorde det svårt att skaka av dem.

Just precis som aktivisterna skulle avsluta satte polisen allt på spel med en sista offensiv. Ett flertal polisbussar stannade till tvärt och poliser rusade ut från alla håll med dragna batonger. Folk hamnade på marken och slogs av batonger. En handfängslad aktivist som frågade om någon aktivist var skadad möttes av ett ”håll käften!” åtföljt av ett antal batongslag. Ett tiotal aktivister omhändertogs medan två greps för våldsamt motstånd respektive uppvigling. Ett antal aktivister lyckades även komma undan, men nu handlade det bara om att underlätta för de fängslade aktivisternas frigivning.

Samtliga utom en person släpptes efter sex timmar, medan aktivisten misstänkt för uppvigling släpptes på söndag förmiddag. De släppta hämtades sedermera upp av de återstående aktivisterna och fick i sig välbehövlig mat som hade tillagats.

SUMMERING
Allt som allt var detta en bra dag. Motståndsrörelsen genomförde ett väl utfört torgmöte i centrala Göteborg. Sedan utnyttjades grundlagsriktiga rättigheter att sprida propaganda vilket systemet gjorde allt för att förhindra, bland annat genom att oprovocerat attackera aktivister med batonger och pepparsprej. På grund av att aktivisterna var i ständig rörelse tvingades polisen göra detta öppet bland folk, varför både en och annan svensk kanske tog sig en funderare över varför systemets lakejer inte vill tillåta vissa grupper att ta del av de grundlagsrättigheter som enligt systemet ska vara tillgängligt för alla. Som vanligt är det välkommet när ”demokratin” visar sitt rätta ansikte.

Motståndsrörelsen vill även passa på att tacka den grupp ur Fria nationalister Göteborg som dök upp och hjälpte till.

• Publicerad:
  2006-07-31 12:51