Dagens datum 20 mars: Med 301 nedskjutna fiendeplan tillhör Gerhard Barkhorn än idag den yppersta eliten vad gäller nedskjutna fiendeplan, endast slagen av landsmannen Erich Hartmann med sina 352 nedskjutna motståndare.
Gerhard Barkhorn föddes denna dag den 20 mars 1919 i Königsberg, Ostpreussen. 1937, som ung fanjunkare , antogs Barhorn till Luftwaffe och han började flygutbildningen 1938. Efter flygutbildningen hade Barkhorn stigit i graderna och blivit löjtnant och placerad vid 3:e staffel hos Jagdgeschwader 2 Richthoven. Denna enhet hade anor och traditioner från första världskriget. En staffel på den tiden motsvarade vår division i svenska Flygvapnet och Luftwaffes Gruppe motsvarade en svensk flottilj. Geschwader kommer närmast våra gamla eskadrar, dock inte helt lika organisationsmässigt.
För att förstå beteckningarna i Luftwaffe från krigstiden betyder exempelvis 3./JG 2 tredje Staffel (divisionen) i Jagdgeschwader 2, medan III/ JG 2 betyder tredje Gruppe (flottiljen) i Jagdgeschwader 2.
I augusti 1940 blev löjtnant Barkhorn förflyttad till 6./JG 52 vid Kanalfronten. Här fick den unge löjtnanten sitt första elddop. Barkhorn flög sina första skarpa pass vid invasionen av Frankrike och senare vid ”Slaget om England” men fick inga konfirmerade nedskjutningar under dessa kampanjer. Dock hann han bli nedskjuten över Engelska kanalen, men blev räddad oskadd.
Messerschmitt bf 109, som flög av Barkhorn
JG 52 förflyttades till österut precis innan ”Operation Barbarossa” och när den operationen kommit igång flög Gerhard Barkhorn ofta 10 pass om dagen. Det var också på östfronten som Barkhorn vann sina första luftstrider. Det var under hans 120:e flygpass som han sköt ner sitt första plan, en sovjetisk DB3 bombare. Med den segern stärktes Barhorns självförtroende avsevärt och nu började segrarna komma på löpande band. Han utmärkte sig inte speciellt i början och det var inget spektakulärt med hans segrar. Som mest sköt han ner 4 fiendeplan under ett pass och hans högsta antal fiendeplan under en dag var 7 stycken. Andra piloter hade skjutit ner fler på samma tid.
Det som gjorde att folk fick upp ögonen för den unge piloten var att han hela tiden kom hem med segrar, inte många varje gång men segrar i alla fall. Han studerade alla fiendeplanens specifikationer och gick igenom alla detaljer på dem minutiöst för att hitta de bästa angreppspunkterna för anfall. Genom att hitta så kallade ”döda vinklar” där fienden hade svårt att försvara sig, kunde Barkhorn komma nära, mycket närmare än många andra piloter brukade göra, vilket resulterade i betydligt större träffsäkerhet från hans Messerschmitt Bf 109. Han brukade säga till sina lärjungar att ”när du har fyllt hela siktet med flygkroppen på fiendeplanet har du små utsikter att inte träffa”.
I november 1941 hade Barkhorn fått 10 segrar noterade och blev befordrad till Oberleutnant den 11:e november. I maj 1942 kom nästa befordran, nu till Staffelkapitän (divisionschef) på 4./JG 52. Barkhorns segrar fortsatte så sakteliga, dock i jämn ström och i juli 1942 sköt han ner 30 sovjetiska plan. I en av dessa strider blev han skadad och var borta från fronten under två månader. Hans segrar var uppe i 64 och han tilldelades Riddarkorset. Tillbaka i november samma år sköt Barkman ner ett av Sovjetunionens flygaress, ”Sovjetunionens hjälte”, Lev Lvovich Shestakov som dock klarade livhanken.
Segrarna i luften kom inte utan blodsspillan, Gerhard Barkhorn blev nerskjuten sju gånger, några menar nio gånger. Han hoppade ut i fallskärm en gång men landade sina skadade plan de andra gångerna. Barkhorn blev svårt skadad tre gånger.
Den 19 december 1942 vann Barkhorn sin etthundrade seger. Den 11 januari 1943 ärades Barkhorn med eklöven till sitt riddarkors efter 105 segrar. Den 1 september 1943 blev, han, numera Hauptmann (kapten), befordrad till Gruppenkommandeur för II./JG 52 (flottiljchef inom jakteskader 52). Barkhorn slog sig inte till ro med denna utnämning utan fortsatte oförtrutet sina luftstrider och den 30 november kom hans tvåhundrade seger. Barkhorns II./JG 52 var den tyska enhet som hade Krim och Kuban (öster om Svarta Havet) som sitt område och mellan december 1943 och februari 1944 sköt detta ess till jaktpilot ner ytterligare 50 fiendeplan. Nu satte den sovjetiska krigsmakten ett pris på Barkhorns huvud.
Barkhorn tillsammans med andra piloter under en medaljcermoni hos Hitler
Den 2 mars 1944 tilldelades Gerhard Barkhorn svärden till sitt riddarkors och den 2 maj kom utnämningen till major. Den 31 maj, efter hans 273:e seger, blev han ännu en gång nerskjuten men lyckades flyga den svårt skadade maskinen tillbaka till sina egna linjer. Den gången blev Barkhorn själv svårt skadad och var sjukhusbunden i fyra månader. Efter att han kommit tillbaka tog det en längre tid innan han var tillbaka i sitt gamla jag. Han hade drabbats av stridsstress. Men han kom över det och redan den 14 november kom hans 275:e seger. Under de nästa sex veckorna skulle han lägga ytterligare 26 segrar till sitt konto och var den 5 januari 1945 uppe i 301 segrar.
Focke Wulf 190
Den 16 januari 1945 blev Major Barkhorn tilldelad tjänsten som eskaderchef för JG 6 som hade ansvaret för tyska rikets försvar, det så kallade Reichsverteidigung. Här flög man Focke-Wulf Fw 190 vilket inte var inte Barkhorns val, eftersom han helst skulle velat fortsätt flyga Messerschmitt 109. Hans gamla skador började bli honom övermäktiga och han blev åter inlagd en kortare tid på sjukhus. Efter sjukhusvistelsen blev han inbjuden av Adolf Galland (ett annat tyskt flygaress) att komma till Jagdverband 44 (JW 44) för att flyga det jetdrivna Messerschmitt 262.
Han blev inte noterad för några segrar med den nya Me 262 och den 21 april 1945, under sitt 1104:e och sista uppdrag, fick han motorstopp på ena motorn under ett anfall mot fientliga bombplan. Han blev tvingad att nödlanda och under inflygningen till flygfältet blev han beskjuten ett flertal gånger av förföljande P51-Mustanger. Han lyckades med nödlandningen, men innan han landade sin brinnande maskin sköt han upp huven så han skulle komma fort ur förarkabinen. Innan maskinen stoppat helt skulle Barkman hoppa ut men då kom huven farande neråt igen och rakt in i nacken på Barkhorn. Han kom emellertid ut men blev tillfångatagen av de allierades styrkor och var krigsfånge till september det året.
Messerschmitt Me 262
Efter kriget blev Gerhard Barkhorn generallöjtnant i det nya Bundesluftwaffe där han tjänstgjorde till 1976. Den 6 januari 1983, under en häftig vinterstorm, blev Gerhard Barkhorn och hans älskade hustru Christel inblandade i en bilolycka på autobahn utanför Köln. Christel dog omedelbart och Gerhard dog 2 dagar senare på sjukhuset, den 8 januari. De är båda begravda i Tegernsee, Bayern.
Artikeln publicerades ursprungligen 2014-03-20.
Hoppa till huvudinnehåll
