RECENSION Martin Saxlind recenserar uppföljaren till Gladiator som nyligen hade premiär på svenska biografer.

What we do in life echoes in eternity.

Maximus, i Gladiator

År 2000 släpptes Gladiator, ett mästerverk med Russell Crowe i huvudrollen som den romerske generalen och gladiatorn Maximus. Nästan på året ett kvarts sekel senare kommer nu uppföljaren som kort och gott kallas Gladiator II.

Den första filmen tog avstamp i den romerske kejsaren och filosofen Marcus Aurelius död. Även om Aurelius är en historisk person var filmens handling i övrigt fiktiv, men med vad som ändå kändes som en i stort historietrogen beskrivning av det kejserliga Rom innan kristendomen blev statsreligion. Filmen genomsyrades också på ett välgenomtänkt sätt av idéer och teman från stoicismen, filosofin som Aurelius var en anhängare och förespråkare av.

Maximus Decimus Meridius och Marcus Aurelius från den första Gladiator-filmen.

Mina förväntningar på uppföljaren var ärligt talat låga. Det var känt att svarta skådespelare skulle ha framstående roller och uppföljare av det här slaget brukar ofta vara dåliga och försöka snylta på originalets briljans.

Med detta sagt skulle jag vilja säga att filmen ändå faktiskt var bättre än medioker och åtminstone på vissa sätt var en episk och värdig uppföljare.

Handlingen bygger vidare på den första filmens slut, men hoppar nästan 20 år framåt i tid; vilket förklarar frånvaron av alla ursprungliga karaktärer och skådespelare med undantag av den danska skådespelerskan Connie Nielsen, som blir den röda tråden mellan de båda filmerna genom sin karaktär Lucilla som är Aurelius dotter.

Likt de nya Star Wars-filmerna är en svaghet med Gladiator II att handlingen på vissa sätt rakt av speglar den första filmen, till exempel dör huvudpersonens fru tidigt i båda filmerna så att protagonisten både drivs av ett starkt hämndbegär och ser fram emot döden och möjligheten att möta sin älskade i dödsriket. Som titeln antyder blir också mycket i båda filmerna likt då även den andra filmen till stor del utspelar sig i Colosseum och skildrar blodiga gladiatorstrider.

Våldet och döden i den andra filmen är det dock inget fel på. Det är lagom varierat, spännande och välproducerat; lite mer brutalt än den första filmen och fler moderna specialeffekter används (på gott och ont). Återkopplingarna till Maximus och den första filmen är också episka, även om en sak handlingsmässigt var väldigt förutsägbart och inte ens förtjänar att kallas för ett ”avslöjande” eller en ”plot twist”. Vissa andra händelser i filmen var dock lite dramatiska och oväntade, så filmen var inte ospännande och stundtals väldigt gripande och sorglig.

Handlingen är alltså lite repetiv, lite medioker men samtidigt lite episk och lite irrelevant då det här för mig framför allt blir en actionfilm och det historiska dramat som var värdigt och välgjort i den första filmen inte är det centrala eftersom man kan se den här filmen som en okej actionfilm istället för ett fulländat mästerverk likt föregångaren som fick alla detaljer rätt.

Rasliga undertoner

En jämförelse som kan göras mellan filmerna är att den första filmen i början skildrade Roms krig mot okultiverade germanska barbarer som inte humaniserades på något sätt. I den andra filmen var det istället extremt multietniska och mångkulturella numidier som Rom krossade, och dessa framställdes som väldigt mänskliga, humana och icke-vita i kontrast till de fascistoida och vita romarna. I alla fall är det den tonen som sätts i början och klart skiljer sig från hur de besegrade germanerna framställdes i den första filmen, eller rättare sagt inte alls skildrades som mänskliga personer utan primitiva främlingar och fiender.

Inledningen är också den svaga punkten i filmen på så sätt att det redan där trycks in kvinnliga soldater, men det slutar också med en tragisk död för huvudpersonens fru. Rent visuellt och sett till slaget som utspelas är inledningen dock storslagen. Och inga gladiatorer var kvinnor, så det var bara de frihetliga numidierna som hade kvinnosoldater för att övertydligt visa för publiken att de var den goda sidan som förtrycktes av dumma europeiska kolonisatörer.

Denzel Washington spelar Macrinus, en karaktär baserad på en historisk person som egentligen var en mer ljushyad berber och under en kort period lyckades bli en av roms kejsare.

Noterbart är även att det finns flera svarta senatorer i Rom, dock endast i statistroller. Denzel Washington har också en central roll men är en obehaglig figur och hans karaktärs uppgång sammanfaller också med Roms förfall och speglar väl på så vis ett faktiskt existerande samband mellan imperiets fall och främlingars ökade makt inom statsmakten. Att den svarte och skurkaktige affärsmannen till slut utses till andre konsul efter en apa som blir förste konsul är även det rasism, som nästan känns för uppenbar för att vara helt omedveten från filmskaparnas sida, och det tilltaget roade mig och många andra tittare i biografen.

Kejsare Caracalla, en av flera obehagliga karaktärer som också gav ett homosexuellt intryck.

En sak jag också reagerade på var att Washington och flera andra skurkar och obehagliga karaktärer i den andra filmen framställdes antingen som faktiskt uttalade bögar eller åtminstone som implicit homosexuella då de var väldigt androgyna, metrosexuella och feminina män. Så även om det fanns mångfald och dekadens utöver det normala i filmen var det inte helt romantiserat, men de inslagen gör att filmen inte känns lika autentisk och trovärdig som den första utan mer modern och kulturmarxistiskt politiserad.

Staty föreställande Marcus Aurelius.

Summa summarum skulle jag säga att Gladiator II är en okej film om man inte förväntar sig att den ska vara lika bra som den första filmen utan ser den som en modern actionfilm som lånar sin handling från den första filmen och försöker bygga vidare på den med bitvis bra och bitvis mindre bra resultat. Att filmen likt den första i någon mån gör Marcus Aurelis till en populärkulturell ikon och därmed indirekt gör reklam för hans stoicism är en väldigt positiv konsekvens och kanske det mest intressanta med båda filmerna.