MOTSTÅNDSRÖRELSEN. Idag hölls den fjärde rättegångsdagen i skandalrättegången i Göteborg, där en åklagare mot rådande praxis kollektivt försöker döma demonstrationsdeltagare för hets mot folkgrupp.

Idag fortsatte Göteborgsrättegången och det var det påstådda våldsamma upploppet som var i fokus där åklagaren hade kallat vittnen för att styrka sin sak. Men inte heller dag fyra av rättegången blev en bra dag för åklagaren. Åtminstone hälften av de sex vittnen som åklagaren kallat till vittnesbåset borde han ha lämnat hemma då de snarare stärkte försvarssidans sak.

Två fotografer (för Göteborgs-Posten respektive Aftonbladet) började att vittna och beskrev händelsen där ett påstått våldsamt upplopp skulle ha ägt rum som en mer eller mindre icke-händelse. Att allt för närgångna journalister motades bort av sköldbärare, något som i pressen tidigare beskrivits med krigsrubriker, gillades naturligtvis inte men tonades kraftigt ned av de två fotograferna. Det förekom inget våld utan de blev i princip bortknuffade/bortfösta. En av dem sade också att motdemonstranter kastade stenar och bangers mot demonstranter medan polisen inte reagerade på detta. Förutom detta beskrev de två olika händelseförlopp där det ena av dem redan friats för våldsamt upplopp.

Efter detta ger en till fotograf (SvD) sitt vittnesmål som varken stärker eller försvagar åklagarens sak.

Frida Sundkvist gillar inte Tyrrunor – eller Pär Öberg

Sedan var det dags för Frida Sundkvist, dåvarande reporter på SvD (idag Expressen) att vittna. Frida Sundkvist var tidigt ute med att hetsa mot Tyrrunan då hon i en artikel en vecka innan demonstrationen hävdade att runan är ”värre än hakkorset” och ”i allra högsta grad förknippas med Förintelsen”.

I rätten var Sundkvist lika onyanserad som hon är som reporter. När hon beskrev Nordiska motståndsrörelsen, och då särskilt Pär Öberg som under demonstrationsdagen hade kränkt henne genom att beskriva hennes verksamhet som ”ljugmedia”, gjorde hon det med illa dolt hat i rösten.

Ett annat exempel är hur hon valde att beskriva demonstranterna. Andra fientligt sinnade personer, såsom de övriga journalisterna, åklagaren eller den polisman som vittnade senare under dagen, valde att benämna demonstranterna som ”Nordiska motståndsrörelsen”, ”NMR” eller ”demonstranterna”. Frida Sundkvist nöjde sig med att kalla demonstranterna för ”Nordiska motståndsrörelsen” endast en gång, för att sedan benämna dem som ”nazisterna” sex gånger. Vid ett tillfälle blev hon så upphetsad att hon kallade organisationen för ”Nazistiska motståndsrörelsen”.

I motsats till de tre fotograferna som vittnade innan henne, eller reportern Negra Efendic som kom efter (och uppträdde betydligt mer balanserat än sin dåvarande SvD-kollega), drog Sundkvist en riktig snyfthistoria för att utmåla sig själv som offer. Situationen var ”väldigt hotfull och obehaglig”, hon själv var ”särskilt utsatt” och sköldbärarna ”gick till attack” – ”hårt och resolut” och vid två tillfällen i syfte att skada henne, uppgav Sundkvist om sköldbärarnas bortfösningar. När Sundkvist sedan grillades av försvarsadvokaten Carl Ridderstråle tvingades hon till slut ge efter och erkänna att hon inte hade fått några fysiska skador – trots att hon initalt uppgav just det.

Vad som är intressant med Sundkvists initiala polisförhör, liksom de som gjordes med två av fotograferna, är de avvikelser som finns jämfört med deras vittnesmål. Dessa tre personer pekade ursprungligen ut Pär Öberg som anstiftare till det påstådda våldsamma upploppet, när det är Jimmy Andersson som är åtalad för det. Två år senare har de alla fått bättre minnesbild och pekade inte längre ut Öberg (och inte heller Andersson) som anstiftare.

Pär Öberg, Pär Sjögren och Jimmy Andersson.

Möjligen har det hela att göra med att de själva spred en film där Öberg skällde ut pressen och att de genom filmen skapade ett narrativ om Öberg som anstiftare som de till slut trodde på när de kom till polisförhör. Alternativt att journalisterna blev så kränkta av Öbergs utskällning att de ville att en åklagare skulle åtala honom för anstiftan till våldsamt upplopp.

Dagens höjdpunkt var annars vittnesförhöret med polismannen Kristian Nordh, försvarssidans grillning av honom samt åklagarens slutliga reaktion på detta.

Polismannen berättade att han och andra poliser kallades till platsen där sköldbärarna föste bort journalisterna och att sköldbärarna svarade på polismännens närvaro genom att starta ett våldsamt upplopp. Det visade sig att även polismän kan ha svårt att hålla sig till sanningen, något som Jimmy Anderssons advokat med briljans demonstrerade när han visade upp filmmaterial från händelsen. Vad som skedde på platsen – vilket syns tydligt i filmen – var att sköldbärarna föste bort journalister, poliser kom till platsen och det uppstod lite mindre gruff tills att situationen lugnade ner sig. Sköldbärare och poliser stod mittemot varandra och avvaktade och situationen var i stort sett räddad. Helt plötsligt dyker en polisman upp från ingenstans och tar på ett brutalt sätt, helt oprovocerat, vad som ser ut att vara strypgrepp på en sköldbärare, varpå slagsmål utbryter.

Försvarsadvokaten frågar polismannen om han efter att ha sett filmsekvensen vill ändra på sin berättelse och frågar honom också vilka han tror orsakade den upphetsade stämningen. En lång tystnad infinner sig innan polismannen till slut erkänner att han nog mindes fel trots allt.

Vid detta tillfälle har åklagaren blivit desperat och han gör en kompletterande sakframställan där han med nytt filmmaterial vill visa att det minsann var sköldbärarna som inledde ett våldsamt upplopp. Åklagaren visar två klipp – ett där Jimmy Andersson ger direktiv till sköldbärare att ta ett steg framåt mot journalisterna och ett annat där slagsmålet med polisen redan är i full gång.

Det tisslas och tasslas mellan advokater och klienter varför åklagaren väljer att visa nytt filmmaterial som ändå inte styrker hans sak och det saknas också 30-40 avgörande sekunder av händelseförloppet mellan de två filmerna. Dessutom kan åklagaren inte redogöra för vem som sänt honom filmerna och hur man kan veta att tidsangivelserna faktiskt stämmer. Åklagaren blir då märkbart irriterad och höjer rösten mot advokaten som ställer frågorna, varpå domaren träder in i samtalet och menar att det faktiskt är av relevans för målet att veta vilka som skickat in filmerna och de exakta tidsangivelserna.

Imorgon fortsätter vittnesförhören. Bland annat har åklagaren kallat SÄPO-analytiker Ann-Za Hagström.

• Publicerad:
  2019-09-30 22:30