Dagens datum 8 augusti: Idag fyller Gudrun Burwitz, dotter till Heinrich Himmler och själv aktiv för den nationalsocialistiska saken, 85 år.

heinrich-gudrun-himmler

Gudrun och Heinrich Himmler.

Nyligen publicerade SSU en uppmärksammad valfilm tillsammans med Rudolf Höss sonson Rainer Höss, som i Tyskland gjort karriär på att ta avstånd från sin farfar med ord som  ”jag ska pissa på hans grav”.

I själva verket är det många av barnen, barnbarnen och andra nära släktingar till de ledande nationalisterna som själva valt att engagera sig nationalsocialistiskt (inom de ramar som gäller för de repressiva lagarna i Tyskland) eller uttalat sig positivt om sina släktingar. Wolf Rüdiger Hess kämpade hela livet för sin far, tillika Hitlers ställföreträdare, Rudolf Hess. Edda Göring har deltagit på en mängd nationalsocialistiska tillställningar efter kriget och talat ut om en underbar barndom med sin far Hermann Göring. Paula Hitler tog till vissas förtret aldrig avstånd från sin bror Adolf Hitler.

Gudrun, Margarete och Heinrich Himmler.

Gudrun, Margarete och Heinrich Himmler.

I detta sammanhang finner vi även Gudrun Burwitz som idag fyller 85 år. Gudrun Burwitz har i årtionden engagerat sig för den nationalsocialistiska saken och hjälpt nationalsocialister som jagas av ”rättvisan” i Tyskland.

Hon föddes som Gudrun Himmler den 8 augusti 1929 och var dotter till Margarete Siegroth och Heinrich Himmler. När Gudrun var elva år, 1940, separerade hennes föräldrar och hon fick bo med sin mor i München.

Heinrich Himmler, placerad i Berlin, ringde och skrev brev till henne så ofta han kunde. Hon fick regelbundet ta flyget till Berlin och Himmler tog med henne på officiella tillställningar, däribland inspektioner på koncentrationsläger. I sin dagbok skrev Gudrun om ett av dessa besök:

Idag besökte vi koncentrationslägret i Dachau. Vi tittade på så mycket som vi kunde. Vi såg trädgårdsarbete. Vi såg päronträd. […] Vi såg alla bilder som fångarna har målat. Underbart.

Gudrun Himmler med sin far under ett besök på ett koncentrationsläger.

Gudrun Himmler med sin far under ett besök på ett koncentrationsläger.

Heinrich Himmler älskade sin dotter och kallade henne vid hennes smeknamn från barndomen, ”Püppi”, hela livet. Kärleken var ömsesidig och i en intervju efter kriget säger Gudrun:

Han var min far, den bästa far jag kunde ha haft och jag älskade honom och älskar honom fortfarande.

Margarete och Gudrun Himmler under Nürnbergrättegångarna-.

Margarete och Gudrun Himmler under Nürnbergprocessen 1945.

Heinrich Himmler dog i brittisk fångenskap den 23 maj 1945 när Gudrun var 14 år gammal. Gudrun har ifrågasatt att hennes far begick självmord och menar att han istället blev mördad av de allierade. Fejkade självmord var en inte helt ovanlig metod från de allierade för att göra sig av med personer som visste för mycket. Det mest kända fallet är mordet på Rudolf Hess (här och här)

Efter sin fars död inleddes vad Gudrun beskrivit som de svåraste åren i hennes liv då hon och hennes mor togs tillfånga av de allierade. Under 1,5 års tid satt Gudrun i allierad fångenskap bara för att hon var barn till Heinrich Himmler.

Efter kriget gick Gudrun på en hantverksskola och utbildade sig inom klädsömnad. Hon kom senare att arbeta som sekreterare. Hon gifte sig sedan med författaren och journalisten Wulf Dieter Burwitz – en ledande funktionär inom NPD – och skulle senare gå under namnet Gudrun Burwitz.

I efterkrigstid har Gudrun Burwitz utvecklat vänskap med Albert von Ribbentrop, son till den avrättade utrikesministern, och varit nära vän med Florentine Rost van Tonningen. Hon har även talat för Oswald Mosleys parti Union Movement samt varit med vid grundandet av Wiking-Jugend, en ungdomsorganisation som förbjöds 1994 på grund av att den ansågs ha varit utformad efter Hitlerjugend.

Gudrun Burwitz är mest känd för sitt mångåriga engagemang inom hjälporganisationen Stille Hilfe och arbetet med att hjälpa tyska krigsfångar som jagades av ”rättvisan”. Organisationen, som ursprungligen hette Die Stille Hilfe für Kriegsgefangene und Internierte (”Tyst hjälp till krigsfångar och internerade”) grundades av Elizabeth Princess von Isenburg och handlade initialt om att skapa opinion mot segermakternas rättsparodier efter kriget. Organisationen grundades 1951 och var först verksam med att försöka hjälpa sju dödsdömda tyskar vid en rättsfars i Nürnberg.

Stille hilfe har genom åren gjort sig känd för att bistå gamla nationalsocialister med juridisk hjälp och på andra sätt. Numera får också efterkrigstida nationalsocialister hjälp av organisationen när de utsätts för de repressiva lagarna i Tyskland som bland annat förbjuder nationalsocialistisk organisering och förnekelse av ”förintelsen”.

Organisationen har även anklagats för att ha använt sitt nätverk för att smuggla ut nationalsocialister ur landet så att de slipper gå igenom dessa rättsfarser. När Gudrun Burwitz i en intervju får frågan vad som menas med tyst hjälp svarar hon kryptiskt: ”Jag säger inget om den tysta hjälpen, annars skulle det inte finnas någon tyst hjälp. I dessa tider är det bättre att vara tyst.”

Gudrun Burwitz idag.

Gudrun Burwitz idag.

Gudrun Burwitz var med att bygga upp organisationen då den startades och har sedan dess varit dess ansikte utåt och en symbol för hela hjälporganisationen.

Under sitt engagemang i Stille Hilfe har hon bland annat hjälpt Anton Mallath, chef för fängelset i Theresienstadt, under en uppmärksammad och långvarig rättegång. Under den 13 år långa rättegången, åren 1988-2001, ordnade Gudrun Burwitz så att Mallath fick bo på ett exklusivt vilohem i Pullach utanför München.

På senare tid har Burwitz kämpat i flera år för att förhindra att Klaas Carel Faber, nederländsk Waffen-SS-man och med på Simon Wiesenthal-centrets lista över mest eftersökta, blir utlämnad till Tyskland. Faber avled naturligt 2012 utan att ha blivit utlämnad.

Paret Burwitz bor idag i München och har två barn och flera barnbarn.


  • Publicerad:
    2017-08-08 00:25