SOCIALDEMOKRATIN • Håkan Juholt blev bortplockad av etablissemanget som han kallar för ”klegget” och placerad i kylan. Trots detta kämpade han vidare för vad han tror på som ambassadör på Island.

I början av 2010-talet väljs Håkan Juholt till Socialdemokraternas partiledare. Ledarskapet blev kortvarigt, han fick inte ens vara det i ett år innan han tvingades bort från partiledarposten. I dokumentären Partiledaren som klev ut ur kylan visas Håkan Juholts resa upp efter att han avgått. Enligt Juholt själv så var alla dörrar stängda för honom i politiken efter avgången. Anledningen till detta är att han hade en annan syn på vilken inriktning socialdemokratin skulle ha än vad de som han kallar för ”klegget” hade.

Klegget är etablissemanget som ofta är bosatta i Stockholm, de består av politiker, journalister, företagare eller andra människor som har makt. Juholt säger att dessa ibland strider mot varandra men att de umgås frekvent privat, de trivs som grupp. Juholt ville att partiet skulle ideologiskt närma sig gräsrötterna i politiken, han själv är från Oskarshamn i Småland och han känner själv att han trivs mer hos ”vanligt” folk. Jag tror personligen att detta inte är en konstruktion för att framställa sig som folkvänlig efter att ha sett dokumentären.

”Klegget” önskade inte sig något närmande till gräsrötterna. Juholt försökte alliera sig med den större massan, men antagligen blev det hans fall för denna massa är trög, den styr inte i realiteten så ”klegget” (eliten inom etablissemanget) utmanövrerade honom. Gräsrötterna kunde inte mobilisera för att skydda Juholt som måste ses som deras företrädare. Ett faktum som måste vara nedslående för de som tror på folkmassans demokrati som idé.

Håkan Juholts talskrivare Daniel Suhonen skrev en intressant bok om händelsen. Saxat från Wikipedia om boken: ”I oktober 2014 gav Suhonen ut Partiledaren som klev in i kylan, i vilken han hävdar att det var konspirationer inom partitoppen som tvingade bort Håkan Juholt från partiledarposten för Socialdemokraterna.”

Men även hos Suhonen själv fanns kanske en avvikande inställning vid den här tiden till hur socialdemokratin framställs. Suhonen säger några år senare att han hoppas på reformering och vill använda det som metod men erkänner själv att han är beredd att ta till vapen om de inte lyckas med den här metoden.

Daniel Suhonen (S):
"Jag vill ha en politik där man varje morgon kan bidra till ett socialistiskt samhällsbygge och blir det att ta upp Kalashnikoven och skjuta – då gör vi det. Men innan dess kan vi inte vänta i studiecirklar.” pic.twitter.com/JdQPGJBchM

— 🇸🇪📎 Göran 🌹 Ding (@GoranDing) August 21, 2018

Suhonens uttalande utsattes aldrig för ett drev. Under den här tiden, innan Mattias Karlssons kommunikationsplan blivit lag, så var det flera häxjakter på SD-företrädare som uttalat sig minsta
lilla ”rasistiskt”. Förövrigt en häxjakt som drabbade alla som uttalade sig kritiskt mot den förda invandringspolitiken.

Varför det mediala drevet om Suhonen uteblev vet jag inte, men det uppstod ilska över medias sätt att hantera det bland invandringskritiker. Medialt drev var det som användes för att få bort Juholt av ”klegget”. Enligt Juholt själv så kunde ”klegget” bara förlöjliga honom. I dokumentären får man till exempel se hur en sång sjungs om honom där personliga anspelningar görs. Jag har egentligen inga problem att rasförrädaren och politikern Håkan Juholt får smaka på politikerförakt men avsändaren var trots allt etablissemanget så man får se upp så att man inte springer efter den större fiendens agenda.

Kritiken mot Juholt var att han inte var tillräckligt erfaren eftersom han inte suttit i någon regering. Han hade varit riksdagsman i 20 år och hans ersättare blev Stefan Löfven en person som själv inte suttit i någon regering och inte ens i Riksdagen. Medierna gick på honom för att hans sambo förskingrat 45 000 kronor med två andra innan de två blev ihop. Sedan vart det Juholtaffären något som inte ledde till någonting. Juholt själv säger att han följde reglerna men det framställdes inte så i drevet. Juholt tycker att han blev dömd på förhand, kanske inte konstigt med tanke på den risk det fanns att ”klegget” skulle förlora makten över partiet om han fick sitta kvar och bygga upp sin makt inom partiet. ”Klegget” gick hårt fram och enligt Juholt själv var detta effektivt och till deras fördel då han var för känslig och vek i sitt ledarskap.

Efter avskedet säger Juholt att det var många som bara ville att han skulle för evigt försvinna i ett mörkt hål, det blev lite så, han fick bli ambassadör på Island, även benämnt som som ”ambassaden som gud glömde”. Juholt säger att han inte är bitter över det som hände.

Ambassaden ligger i ett land med ungefär samma folkmängd som Malmö så därför har den begränsade resurser och då krävs det att någon kavlar upp ärmarna och det är så Juholt porträtteras, en person som organiserar middagar och evenemang som skall sprida svenska idéer och kultur (kulturmarxism). Han tillagar middagen, lägger upp maten samt fixar och donar med allt som kan tänkas behövas för besöket. Han jobbar för att få ett utbyte mellan isländska människor och svenskar i varje yrkesroll.

Säga vad man vill om hans idéer och politik, men han porträtteras med ett jättefint karaktärsdrag och trots allt som han utsatts för arbetar han vidare som en eldsjäl och gör vad han kan för att göra det så bra som möjligt med de knappa resurser han har. Han kunde bara ha struntat i det men han kämpar vidare för det Sverige som han vill ha trots petningen. Det framgår dock inte om han har några bättre möjligheter än att bli ambassadör, men hans medarbetare berömmer honom för hans personliga engagemang och efter tre år i Island blir han utnämnd att representera Sverige som ambassadör i Sydafrika, vilket måste ses som en befordring.

Vad man kan ta med sig om den här historien är viljan att kämpa sig tillbaka trots att man behandlats dåligt. Detta är ett karaktärsdrag fler borde anamma, men istället med rasen som utgångspunkt för sitt engagemang.