PALESTINAFRÅGAN • Förbundets vice ordförande ser det tagna beslutet i ljuset av de anslutna hamnarbetarnas mångåriga ställningstagande för palestiniernas sak – ett engagemang man vet har ett pris.

Vid Svenska hamnarbetarförbundets aktuella omröstning i veckan rörande en eventuell blockad mot krigsmaterial-utbyte med Israel röstade en klar majoritet, 68 procent, av medlemmarna för. Vice förbundsordförande Erik Helgeson klargör i DN att den exakta utformningen av denna stridsåtgärd kommer att genomföras först efter årsskiftet och han förklarar för tidningens undrande reporter vad som enligt honom motiverat hamnarbetarna att på detta sätt ta ställning i en politisk fråga.

— Vi känner att vi måste göra något, när det är så stort antal civila offer i Gaza. Många av våra medlemmar reagerar på att det är så många barn som dödas. Vi kan inte stoppa detta på egen hand, men vi kan försvåra det och fördyra det och det kanske är gott nog.

Tidningen Proletären bjuder i sin betydligt mer uttömmande och initierade artikel i samma ämne på en längre intervju med förbundets stridserfarne vice ordförande Helgeson, som genom åren inte dragit sig för att fajtas för de sina i vitt skilda sammanhang, inte minst i Europadomstolen.

Räknar med motreaktioner

— Vi räknar med kraftiga motreaktioner från arbetsgivare och olika intressenter, säger Helgeson, som det nu åligger att i samverkan med de andra i styrelsen förverkliga förbundsmedlemmarnas beslut.

— Först måste vi identifiera och skapa en helhetsbild kring exporten och importen av krigsmateriel till och från Israel. För att göra detta måste vi sannolikt ta hjälp av andra organisationer, som till exempel Svenska Freds, förklarar Erik Helgeson och tillägger:

— Vi är medvetna om att vi inte kommer kunna hindra allt krigsmateriel som skickas till Israel. En del av detta kanske går via lastbil eller flyg… Vi kan däremot skapa praktiska problem och ökade kostnader.

Mångårigt engagemang mot välorganiserad fiende

Tillfrågad varför stridsåtgärden blockad tas först nu, när kriget har pågått i över ett år, svarar Helgeson:

— Vi agerade i Gazafrågan redan 2010. Då gjorde vi det mer spontant och utan en beslutsprocess bland medlemmarna. Då var vi inte alls beredda på rekylen som skulle komma i form av hat och hot … Det är väldigt tydligt att det finns ett organiserat motstånd i denna fråga från olika organisationer. Det måste vi vara förberedda på. Då är det bättre att låta besluten ta tid istället för att hasta fram något som inte är förankrat bland medlemmarna och som vi tvingas avbryta i förtid, förklarar Erik Helgeson, som betonar att Hamnarbetarförbundet tagit initiativ i frågan med olika metoder, bland annat genom att på ett ganska påträngande vis försöka väcka den sittande regeringens intresse för den.

— Först lät de positiva, men regeringen verkar inte ha som avsikt att ändra sin inställning angående krigsmateriel till Israel. Man fortsätter att köpa vapen under brinnande krig och man har inte gjort något för att stoppa exporten av till exempel kikarsikten till israeliska krypskyttar … Det finns inte heller någon lag som säger att Sverige inte får köpa krigsmateriel från länder som deltar i krig. Lagen gäller bara export. Vilket jag kan tycka är lite märkligt.

Det är i praktiken ställt utom allt tvivel att beslutet om en bojkott av israeliskt krigsmaterial kommer att ställa Hamnarbetarförbundet inför skranket i form av Arbetsdomstolen. Det kan i sammanhanget betonas att så skedde när förbundet blockerade varor från Ryssland.

— Arbetsdomstolen menade att vi agerade politiskt. Vilket vi får göra, men då måste åtgärden vara begränsad och den ekonomiska skadan får inte vara så stor. Om vi jämför med Ryssland så är volymerna till Israel inte alls lika stora, så jag tror det blir svårt att hävda ekonomisk skada i detta fall … Men vi räknar kallt med kraftiga motreaktioner från arbetsgivaren och en kraftig politisk rekyl från olika intressenter.

Luttrade kämpar

Tillfrågad huruvida förbundet på något sätt försöker rusta sig för ett sådant stålbad, svarar Helgeson:

— Första gången man läser något dåligt om en själv eller kollektivet så har det ganska stor effekt. Den hundrade gången är det inte lika dramatiskt … Det är också därför vi har den här beslutsprocessen. Om de som inte är villiga att ta till stridsåtgärder känner att de fått säga sitt, och att det är majoriteten som tagit beslutet, så är det enklare att stålsätta sig, fastslår vice förbundsordförande Erik Helgeson avslutningsvis.