”INTEGRATION”. Sedan i somras förlorar i vissa kommuner asylsökande, som flyttar till ”utsatt område” rätten till dagersättning. De flesta visar sig vara beredda att betala detta pris för att få bo med sina gelikar.
Nordfront har tidigare skrivit om den så kallade ”ebo-lagen”.
Denna lag ger sedan 1994 asylsökande i Sverige rätt att välja mellan att bo på något av Migrationsverkets boenden eller hitta en egen bostad – och därvid erhålla en daglig ersättning om 71 kronor.
I somras beslutade så regeringen att asylsökande i 32 utvalda kommuner förlorar sin dagpenning – om de väljer att flytta till något av de områden som kommunen definierat som ”utsatta”.
Påtvingad rasblandning skulle öka ”integrationen”
Det uttalade syftet med denna förändring av ebo-lagen var att ”minska segregationen” – genom påtvingat rasblandat boende.
Politikerna räknade med att hotet om indraget bidrag skulle leda till att dessa invandrare skulle välja att flytta till typiskt svenska områden och att ”integrationen” därmed skulle öka.
Den avsedda effekten har dock uteblivit.
— Fler än vi trodde väljer att inte ansöka om dagersättning. De väljer att helt enkelt bosätta sig i ett anmält område, utan pengar från Migrationsverket, förklarar en uppgiven Jaqueline Bajo Lundberg, processledare på Migrationsverket.
Migrationsverkets statistik visar att det mellan 1 juli och 31 december 2020 var så många som 2 195 asylsökande som flyttade till områden där de gick miste om rätten till bidrag.
En annan förväntad tendens, den att fler skulle välja Migrationsverket boenden för att klara ekonomin, har även den uteblivit.
Om detta kommenterar Jaqueline Bajo Lundberg:
— Det kan antingen vara så att ersättningsnivån är så pass låg att det inte gör någon skillnad för den enskilde, att man har sin försörjning tryggad på annat sätt eller att man ändå väljer att bo med släktingar och vänner för man tycker det är viktigare.
”Jag vill höra hemma”
I SVT:s reportage intervjuas den afrikanska kvinnan Rudy i Botkyrka, som förklarar sitt val av bostadsområde så här:
— Jag känner mig trygg här i Botkyrka till skillnad mot på andra platser, för det finns så mycket rasism.
Hon uppger vidare att närheten till människor som är som hon själv ger henne en upplevelse av att ”höra hemma” samt att hennes kulturella arv och ursprung är av avgörande betydelse för henne.
Hoppa till huvudinnehåll
