Massakern på Utøya har lett till ett hårdare tonläge mot oliktänkare. Med hjälp av minsta gemensamma nämnare och en portion livlig fantasi sammankopplas vem som helst med Breiviks världsbild. Blotta misstanken räcker för att betraktas som kriminell och medskyldig. Med detta som bakgrund kan man fråga sig ifall det är en slump att personer nyligen har blivit dissidenter på grund av sina kopplingar till Motståndsrörelsen.

Den senaste tiden har präglats av en hetsjakt mot nationella i spåren efter Breiviks massaker på Utøya. Motståndsrörelsens anhängare har gjorts till måltavlor i såväl Sverige som Norge. Slump eller inte? I augusti fick en av Motståndsrörelsens aktivister, Nils Blomberg, lämna sitt arbete som en bestraffning för sitt politiska engagemang. En ren och skär förföljelse till skillnad från det normala politiska sammanhanget där en åsikt bemöter en annan åsikt. Händelserna på Utøya har öppnat dörrarna för de hetsporrar inom etablissemanget som önskar att personliga bestraffningar av politiska motståndare ska bli en accepterad argumentationsmodell.

I Norge uppkom en liknande situation. En person som hjälpte Motståndsrörelsen hamnade i blåsväder eftersom han hade brukat sina medicinska kunskaper för att lära ut akutsjukvård till rörelsens medlemmar. Genom detta blev hans läkarlicens ifrågasatt, fast i slutändan insåg norrmännen det orimliga i att ta ifrån någon en läkarlicens med rent politiska motiv.

Att bli avskydd, utmålad som ond och tillskrivas allehanda epitet från media och politiker är något man får räkna med om man vill säga sanningen idag. Sverigedemokrater och andra man kan hänvisa till kategorin kulturella nationalister har exempelvis fått utstå svador av usel journalistik i pressen. De lösa anklagelserna riktar sig bland annat mot att de har utgjort den miljö som radikaliserade och motiverade Breivik. Det är dock snäppet värre när enskilda bestraffas med svartlistning och yrkesförbud för sina åsikters skull.

Är Motståndsrörelsen med dess anhängare ansedd som en slagpåse där Systemets lakejer och politruker kan agera godtyckligt?

Det torde stå uppenbart att Motståndsrörelsen är ett påtagligt och obehagligt irritationsmoment för makthavarna av den enkla anledningen att vi säger vad vi tycker och nämner saker vid deras rätta namn. Systemet eftersträvar, i motsats till de som ocensurerat talar klarspråk, den politiskt korrekta linjen som ett verktyg för sin maktutövning. Skräcken för att bli stigmatiserad hindrar befolkningen från att säga vad de egentligen tycker och från att tänka i kritiska tankebanor. Att Systemet utnyttjar Breiviks massaker för att genomdriva sin agenda aktualiserar ännu mera vikten av att ställa en motbild och inte låta sig drivas till defensiven. Att följa Motståndsrörelsens exempel av att stå fast trots risk för repressalier är det som krävs för att de nordiska folken ska kunna få en framtid. Likaså krävs det kämpar som är beredda att offra allt.

• Publicerad:
  2011-09-16 00:00