Den judiske filmregissören Steven Spielbergs senaste film ”Amistad” hade nyligen Europapremiär på Göteborg film festival (30 januari – 9 februari).
Spielbergs utformning av Amistad är slug och beräknande. Som vanligt är syftet att vi ska känna skuldkänslor och hata oss själva. Denna gång för påstådda övergrepp mot negerslavar under 1800-talet.

Filmen Amistad bygger på romanen ”Echo of lions”, skriven av mulatten Barbara Chase-Riboud. Enligt den ansedda amerikanska tidningen The Truth at Last erbjöd hon Spielberg att göra film av boken redan 1989, men han uppgav då att han inte var intresserad. Istället bestämde han sig för att helt enkelt stjäla manuset. Barbara Chase-Riboud har nu stämt Spielberg på 10 miljoner dollar för stölden.
Bakgrunden till filmen är ett slavuppror som ägde rum år 1839 ombord på det spanska skeppet ”L’amistad”. Kaptenen och besättningen mördades av Joseph Cinque och 52 andra negrer. De blev så småningom infångade av den amerikanska flottan och ställda inför rätta. U.S.A’s högsta domstol beslutade sedermera att de skulle utvisas och skickas tillbaka till Afrika.

Steven Spielberg har flera gånger tidigare visat att han inte drar sig för ren historieförfalskning i sina ”verklighetsbaserade” filmer.
Precis som Schindler´s List så är Amistad full av lögner från början till slut. Här följer några exempel: Joseph Cinque får i filmen hjälp av en frigiven negerslav vid namn Theodore Joadson. Någon sådan person har aldrig existerat. Han är en påhittad karaktär hämtad ur Chase-Ribouds roman.
Cinques försvarare John Quincy Adams får hjälp av Cinque med att förbereda sin plädering inför högsta domstolen. Sanningen är den att Adams och Cinque överhuvudtaget aldrig träffades. Dessutom var Joseph Cinque varken läs- eller skrivkunnig. Att Cinques eget språk ”mende” inte kan skrivas får vi inte veta.

Faktum är att inget av de afrikanska språken kan skrivas. För övrigt existerade ingen högkultur i det svarta Afrika 1839 och ingen egentlig utveckling kan skönjas ens idag.

I slutet av filmen seglar de frigivna negrerna iväg mot Afrika. Men i verkligheten förhöll det sig så att den amerikanska flottan fick skeppa dem tillbaka, eftersom de helt saknade kunskap om navigation och sjömanskap. När Cinque kom hem inledde han dessutom en framgångsrik karriär som slavhandlare! Något som Spielberg givetvis inte informerar publiken om.

Ytterligare ett historiskt faktum som har utelämnats i filmen är att de som sålde negerslavar själva var negrer. Slavhandel var på den tiden den huvudsakliga affärsverksamhet som negerhövdingarna i de olika stammarna ägnade sig åt. Upphandlingen och överskeppningen av slavarna sköttes nästan uteslutande av judiska affärsmän som Aaron Lopez, Moses Levy, Felix de Souza och Sam Levy. Dessa gjorde sig stora förmögenheter på slavhandeln.
Så om någon bör ha skuldkänslor för slaveriet så är det Steven Spielberg och filmens producent Debbie Allen (också av judisk börd).

I U.S.A har Amistad hårdlanserats. President Bill Clinton och hans judiska fru Hillary var hedersgäster när filmen hade världspremiär, och den judiska organisationen ADL har spenderat enorma summor på att trycka upp och distribuera en studieguide till filmen.
Denna studieguide är riktad till skolelever och lärare. För att kunna svara på frågorna i häftet (en uppgift som är obligatorisk och betygsgrundande) måste eleverna gå och se filmen. En kostnad som de själva får stå för. Något som Spielberg och Allen givetvis räknat med när de drog igång 75 miljonerdollarprojektet. Vi kan nog räkna med att även svenska ungdomar kommer att tvingas vallfärda till biograferna för att se smörjan, precis som de blev tvingade att gå och se på Schindler´s List.

För den som vill veta mer om de som organiserade slavhandeln och Judiska intressegruppers ständigt pågående desinformationsarbete i USA, rekommenderar vi tidningen:

The Truth at Last
P.O. Box 1211
Marietta, Georgia 30061
USA


  • Publicerad:
    1998-03-10 00:00