INTERVJU. Nordfront kunde i söndags rapportera att Emil Hagberg släppts fri. Här kommer den utlovade intervjun med honom.
Emil Hagberg på väg ut från häktet i söndags.
Varmt välkommen ut Emil Hagberg!
Tack så mycket.
Hur är det med dig?
Jag mår väldigt bra. En aning blek och kanske några kilo lättare, om jag nu måste anmärka på något.
Hur har du ägnat dina första dagar i ”frihet”?
Efter ett kort återseende med väntande kamrater i Stockholm, samt min fru och dotter, åkte jag hem till Sunnansjö i Dalarna. Där återförenades jag med mina söner som inte var med vid min frigivning.
Jag har även hunnit träffa flera kamrater i Dalarnas näste och till och med hunnit kompensera för den stora brist av julmat jag led av i julas. Jag fick dock stå ut med påskmust då julmust inte säljs så här års.
Kamrater inväntade Hagbergs frigivning.
Det måste varit skönt att få återse dina söner och jag antar att de var riktigt glada över att få träffa sin far igen?
Naturligtvis var de det! Den officiella versionen i det Hagbergska hemmet var att jag var ute och ”jobbade” någonstans långt bort. Sönerna är så pass unga att de verkar ha svalt den versionen med hull och hår.
De har varit lite ledsna i perioder men verkar ha tagit det ganska bra ändå. Jag antar att människor som vuxit upp med en förälder som jobbat på t.ex. oljeriggar eller containerfartyg och därmed tvingats vara utan den ena föräldern i långa perioder, kan ge oss bättre insyn i hur lång frånvaro från en förälder känns. Jag ska försöka kompensera för min frånvaro under sommaren med bästa förmåga.
Jag vill också ta tillfället i akt att gratulera dig till att du fått en liten flicka under tiden du suttit frihetsberövad. Har du fått lov att träffa henne något under tiden?
Tusen tack! Ja, jag har träffat henne vid två tillfällen. Ca 20 minuter vardera om jag minns rätt.
Mycket generöst av fångvården… Hur har du haft det i systemets förvar då?
Jag har under mitt politiska engagemang suttit häktad förut på sammanlagt fyra häkten. Sollentuna häkte, som jag satt på denna gången, var det det i särklass sämsta häkte jag suttit på. Jag vill inte gnälla för mycket, men jag tror fan att mycket av det personalen sysslar med där är direkt olagligt.
Tack vare kampen för nationalsocialismen har jag dock sedan flera år tillbaka lyckats bygga upp en inställning där jag ständigt föreställer mig att hamna i svåra situationer och lärt mig att leva med det. En häktning är just en sådan situation. Genom bland annat träning, läsning, brevskrivning och en del andra tricks fick jag tiden att gå i en nästan oförskämt rask takt.
Människan anpassar sig fort, och jag är inget undantag. Efter en tid blir häktet ens vardag. Skulle man nu ha möjlighet, rekommenderar jag ändå att man bör undvika just Sollentunahäktet.
Har de lyckats knäcka dig denna gången då? Kommer du att lämna ”nazismen” bakom dig?
Jag är jäkligt mån om att norra Europas folkslag och traditioner inte tynar bort och försvinner. Detta kommer ske med matematisk säkerhet om inte nationalsocialismen blir den dominerande politiska kraften i det vi idag kallar ”Väst”. Jag tror ganska få människor skulle ge upp allt dom älskar bara för att de suttit häktade fem månader och tio dagar. Således kommer jag definitivt inte att lämna ”nazismen”.
Men åtminstone börja vattenkamma dig, gå i kostym och bli en ”skrivbordsnazist”?
Främst genom ett infall rakade jag av mig allt mitt hår en dag under häktningen, så vattenkamning är i alla fall uteslutet en tid framöver.
Jag sitter faktiskt just nu vid ett skrivbord när jag svarar på dina frågor, så för tillfället är jag just en ”skrivbordsnazist”. Nu tror jag mig dock veta att du inte menar det bildligt talat, och en sådan typ av ”skrivbordsnazist” som du menar med begreppet kommer jag lägga mycket krut på att inte bli.
Skönt att höra, Sveriges gator och torg skulle inte vara de samma utan Emil Hagberg! Den tilltänkta rubriken på denna artikel är ”Hjälten från Kärrtorp kommer hem”. Vad tänker du när du hör det?
Jag ska svara så ärligt jag kan. I mig själv ser jag egenskaper som jag önskar att många andra i den nationella rörelsen hade, men som jag samtidigt vet att massvis med organisationskamrater har i än högre utsträckning än jag själv.
Exempel på sådana egenskaper jag menar är fanatism, idealism och noll respekt för den tredje statsmaktens härjningar. Bland människor som ännu inte hunnit utveckla eller förfina sådana egenskaper förstår jag att man skulle kunna placera mig i ett slags ”hjältefack”.
Skulle jag däremot på ett lokalt månadsmöte kräva att organisationen titulerade mig som ”hjälte” skulle antagligen våra aktivister bara undra om jag var dum i huvudet. Man kan med andra ord säga: anser man att jag är en hjälte behöver man utvecklas och kämpa mer. Bollen ligger alltså hos alla er läsare. Är jag en hjälte?
Banderoll i Stockholm från i vintras.
Du greps den 15:e december 2013 och har alltså suttit fängslad ända sedan dess, då det ansågs för farligt att sätta dig på fri fot efter rättegången. Det är helt omöjligt för en utomstående att förstå hur denna ovisshet måste kännas, att inte veta när man ska släppas fri eller hur länge man ska få sitta inne. Har du något att säga om detta?
Jag stålsatte mig tidigt när advokater och häktespersonal m.fl. gjorde antydningar om att judemedia var på krigsstigen och trodde därför egentligen aldrig att jag skulle släppas fri innan häktning, rättegång och dom. Hade det inte varit för att min fru varit höggravid och dessutom var tvungen att hålla koll på våra andra barn, hade vi inte yrkat på fri fot lika frekvent som vi nu gjorde. Jag var helt enkelt tvungen att gripa efter varje halmstrå som fanns.
För mig och de flesta andra nyktra människor är hela Kärrtorpsrättegången ett uppenbart justitiemord. Har du någon kommentar kring själva rättegången och straffet?
Man måste troligtvis plugga genusvetenskap i Umeå och semestra i Tel Aviv om somrarna, eller något liknande, för att inte kunna se den politiska dimensionen i våra domar.
Det åklagaren ville fälla dig för var alltså att du lett ett våldsamt upplopp riktat mot fredliga pensionärer och barn. Hur mycket sanning ligger i detta?
Sanningen i mitt fall är hundraprocentig. Jag kastade systematiskt barnvagnar med bebisar i på gamla tanter under min närvaro på torget i Kärrtorp. Bebisarnas förskräckta föräldrar var altruistiska hipsters från Bromma och innerstan.
Oj, då var det ändå en ganska mild dom du fick… Skämt åsido. Kan du beskriva känslan när åklagaren lade ner åtalet mot dig angående Riazat?
Innan rättegången mot Riazat hade jag föreställningen om att han var en ganska slipad och intelligent meningsmotståndare. Jag trodde mig få kämpa med näbbar och klor, trots min oskuld.
Den uppfattningen kom jag att ändra i ett ganska tidigt skede när väl rättegången inleddes. Jag blev därför heller inte överraskad när åtalet lades ner. Faktum är att jag vid en av de tidiga pauserna frågade min försvarare om vi inte kunde yrka på ett högre skadeståndskrav än det Riazat redan begärde av mig, bara för att retas. Min försvarare tyckte dock att det skulle vara respektlöst och jag var ganska lättövertalad. Förslaget togs därför aldrig upp i rätten, och det kanske var lika bra.
Emil Hagberg.
Förra gången du satt fängslad berättade du när du kom ut att du gjort en bra bit över tusen armhävningar om dagen tillsammans med en massa andra övningar. Har träning varit en lika viktig del på schemat denna gång?
Framtill ca två veckor innan jag släpptes höll jag en strikt träningsdisciplin som jag är väldigt stolt över. Men av okänd anledning slog jag av på takten runt 10 maj och den sista tiden underhöll jag mest musklerna för att inte helt förtvina tills jag släpptes. Jag vet att många som tränar mycket har bevittnat samma fenomen. Ibland kanske ens undermedvetna bara ledsnar helt enkelt.
Hur som helst gjorde jag massor med armhävningar, runt 1400 om dagen, många situps, ca 300 per dag, och över 200 dips dagligen bara för att nämna något. Alla övningar har såklart varit indelade i sets, så nu ingen tror att jag är träningsmytoman. Träningen tog ca 3,5 timmar i anspråk av min vakna tid – sex dagar i veckan.
Hur har stödet varit från utsidan, har du fått pengar till snus så du klarar dig?
Stödet har varit helt enormt. Både i form av brev och genom donationer. För mig kända, men även helt okända människor, har varit minst sagt generösa. Jag tackar er alla!
Uttalandet om snuset i mitt förhör gav önskvärd effekt – jag har kedjesnusat Ettan lös under hela häktningsperioden. Jag vill också passa på att betona, för säkerhets skull, att uttalandet i förhöret var ett skämt, bara så inte någon tror att jag är fullständigt socialt felkalibrerad.
Jo det förstod vi, uttalandet utnämndes till och med till månadens skratt i en av mina månadssummeringar. Har du kunnat ha någon koll på vad som hänt i kampen på utsidan under tiden du varit inlåst eller var du ett vandrande frågetecken när du kom ut?
Både ja och nej. Sådant som nått fram till TV-nyheter och gratistidningar som t.ex. Metro har jag hållit koll på. Jag har ju konsumerat dessa nyheter genom ”mose brillor” och i många fall bara kunnat gissa mig till vad som egentligen hänt.
Mina organisationskamrater har inte heller, av säkerhetsskäl, kunnat ge några detaljer i brev som berör organisationens inre liv. Men, man kan säga att det man kunnat informera mig om, har jag blivit informerad om.
Du känner dock till att Kärrtorp har varit nyhetsstoff i stort sett över hela världen?
Ja, jag anade redan omfattningen i vintras, när tyska tidningar hörde av sig till min försvarare i Kärrtorpsmålet.
Hur reagerade du när du fick höra att Nationella insatsstyrkan gått in i ert hem med dragna vapen riktade mot din fru och dina barn?
Naturligtvis gör sådana nyheter att man blir väldigt upprörd. Utöver det rent emotionella tänkte jag att systemet måste ha gjort sig själv en otjänst genom sådant agerande och snarare väckt en del sympatier för vår sak än tvärt om. Taktiskt oklokt.
Mediahetsen mot Kärrtorpaktivisterna i allmänhet, och mot Emil Hagberg i synnerhet, har varit enorm.
Det har verkligen varit full fart i Näste 1. Aktivisterna i Stockholmsregionen står väldigt starka och sedan en tid tillbaka som det mest aktiva nästet i landet med en bra blandning av utbildningar, friluftsliv, träning och aktivism. Hur känner du inför detta?
Detta bevisar att man utan tvivel kan lämna över min nästeschefsroll till en efterträdare. Det tycks även finnas belägg för att den nya ledningen över Näste 1 kommer ta nästet till nya höjder då det ju blomstrat under min frånvaro. Planen att ersätta mig på posten har funnits ända sedan förra sommaren då jag ju faktiskt flyttade från Stockholm.
Är man djupt engagerad i en organisation som Motståndsrörelsen så utvecklar man till slut ett slags symbios med den samma – när organisationen går bra, mår man själv bra och tvärtom. Därför är det inte svårt att förstå att jag känner mig väldigt lycklig över att Stockholmarna varit så framgångsrika.
Hur ser din framtid i Motståndsrörelsen ut härnäst då?
Det får Nordfronts läsare se allt efterhand.
Har du något övrigt att säga till Nordfronts läsare?
Det känns en aning ödesmättat. Att prestera något fyndigt och storslaget slutord på den här affären får bara tankeverksamheten att haverera, då det känns som att förväntningarna är stora. Därför struntar jag i det istället.
Kanske istället några väl valda ord till de kräk som gjort allt i sin makt för att smutskasta Motståndsrörelsen i samband med allt som hände i Kärrtorp?
Jag behöver inte säga så mycket. De vet själva att dem ljuger och vi vet detsamma.
Stort tack för din tid Emil Hagberg!
Hoppa till huvudinnehåll
