Enligt rådande syn på Skolverket är varje enskild elevs privata värderingar och politiska uppfattningar ett mått på skolans kvalitet och huruvida skolundervisningen är lyckad eller inte. Åsikter och tankar är ingenting eleverna förväntas skapa själva, det är någonting skolan ska ge dem. Men samtidigt som skolsystemet är upptaget med sitt sociala experiment, nya skolreformer och fantasifulla visioner, bryter skolor ut i anarki, våld, hot mot lärare, sexuella trakasserier och mobbing.
I våras bestämde skolledningen för Ytterbyskolan i Kungälvs kommun att betygsätta elever utefter deras politiska ställningstaganden. För att få godkänt betyg i samhällskunskap var eleverna tvungna att förstå och kunna tillämpa vad man kallar demokratiska värden. För att få räknas till den demokratiska delen måste eleverna sålla sig till den fåra av politiskt korrekta hjon som frivilligt avvecklar sitt rationella tänkande till förmån för ihålig retorik och nonsens.
Skolverket gav till en början sken av att vara skeptiskt inställd till Ytterbyskolans betygsättning och framlade att det är kunskap och inte åsikter som bör ligga till grund vid betygsättningen. Efter att behandlat frågan närmare ändrade Skolverket uppfattning och formulerade sig på ett mer tvetydigt och diffust sätt i sina rekommendationer, något som därmed öppnade möjligheten för varje skola att göra egna tolkningar vid tillämpandet av disciplinära åtgärder mot elever med avvikande uppfattningar. Om exempelvis elever skulle visa något som skolan bedömer vara rasistiska tendenser kan skolan efter eget gottfinnande låta underkänna eleverna.
Frenetiskt försvaras det nuvarande undermåliga skolsystemet med högtidliga anföranden om att denna skolmodell äger någon sort demokratisk unikhet som väger upp alla fel och brister. Bakom all kaos och oreda, mobbning och undermåliga baskunskaper finns någonting vackert som andra länder anses sakna. Vi får ju trots allt lära oss demokrati och värdet av ett mångkulturellt samhälle. Och det är tydligen det mest värdefulla. Betraktar vi det absurda i den svenska skolsituationen kommer nog många till slutsatsen att vårt skolsystem har som främsta mål att fungera som en institution för propaganda och indoktrinering. Kunskap och utveckling är endast sekundära mål om de ens existerar. Skolsystemet utnyttjas som ett medel av andra för att manipulera och indoktrinera de uppväxande generationerna.
Den av marxism och liberalism anfrätta lärarkåren inbillar sig vara någon sorts mänsklighetens förkämpar som i sitt verk som lärare tror sig vara kallade för att forma eleverna till goda medborgare. Hänfördheten över att vilja fostra eleverna kan hos de mest rabiata lärarna ta sig de mest bisarra uttryck. Till våra uppväxande generationers förtret genomsyrar den perverterade hänfördheten hela skolsystemet. Eleverna utsätts för en skolundervisning där de påverkas emotionellt för att brinna för solidaritet, humanism och jämlikhet. Världen omkring dem framställs i termer av ont mot gott, svart och vitt. Mekaniskt förväntas eleverna reflexmässigt avvärja varje inre försök att betrakta världen med egna ögon ty de känner på sig att sanningen kan vara någonting farligt. Elevernas tankar ska vara framkallade genom yttre påverkan, en indoktrinering med mångkulturella förtecken. Den nya människan ska formas. Rotlös, likriktad och andligt förslavad, demokratiserad och nyttig för systemet. Självständiga personer med utvecklade talanger kan ju utgöra en fara mot den rådande ordningen varför deras personlighet måste undertryckas och kollektiviseras.
Fanatikerna som planlagt skolsystemet och dess underhuggande verkställare utnyttjar även undervisningen på ett sätt där sanning och saklighet inte respekteras. För att uppnå det begärda resultatet belyses utvalda delar i samhällsorienterade ämnen med grova förenklingar samtidigt som man medvetet utelämnar delar som kan betraktas som ogynnsamma för den fostrande pedagogiken. Ständigt återkommande är ideologiska anspelningar som syftar till att förstöra våra traditionella värderingar om vår nationella samhörighet, vårt familjeliv, vår kultur och andliga värden. Denna kulturradikalism utmärker sig inom skollitteraturen och inom undervisningen. Likaså är samma kulturradikalism normerande inom såväl höger- som vänsterpolitik, inom media och statliga organ. Systemet vill förvrida våra medfödda känslor och våra traditionella ideal och normer. Allt som tidigare varit bra blir plötsligt någonting illa; fult blir vackert, ont blir gott.
I den fantasivärld som framställs är mångkultur någonting som berikar och som står för ett framåtskridande progressivt samhälle. Den bistra verkligheten har dock hunnit ikapp och vi kan med åtskilliga konkreta exempel se hur invandrartäta skolor förfaller i anarki, våld, trakasserier och undermåliga skolresultat. Det blir svårt att avfärda problemen i invandrartäta eller så kallade segregerade skolor med att felet endast bottnar i det svenska skolsystemets uppbyggnad. Samma problem förekommer även i andra länder. På Rütli-skolan i Berlin tvingades myndigheterna under våren tillkalla sex poliser som patrullerade i skolan för att skydda lärarna från våld och trakasserier. Eleverna var till 80 procent av utländsk härkomst. Även på andra invandrartäta skolor i Tyskland är förhållandena likartade.
– Situationen vid Rütli-skolan är ett alarmerande tecken på att det i Tyskland finns parallellsamhällen där våra värderingar och våra regler inte fungerar och missaktas, förklarade den tyska regeringens statssekreterare för integration och migration, Maria Böhme.
Det som ser ut att vara gemensamt för länder där elever ur vissa etniska grupper håller en lägre standard med avseende på bland annat skolresultat, är att man försöker ”putsa fasaden” genom att manipulera statistiken. I USA instiftade republikanerna 2002 en särskild lag, ”No child left behind”, som kräver att de allmänna skolorna måste genomföra tester som bevisar en förbättring för eleverna i matematik och läsning. Utöver detta testar man utvecklingen hos olika rasgrupper, vilka man sedan jämför. Vad som emellertid visat sig är att den statistiska metoden är medvetet missvisande. Av totalt 25 miljoner testresultat räknar man bort 1,9 miljoner, vilket motsvarar ungefär en av 14 i varje testgrupp. Den stora majoriteten av elever som exkluderas i statistiken råkar just tillhöra så kallade minoritetsgrupper. Enligt analytiker på nyhetsbyrån AP har de sämsta resultaten exkluderats. Mindre än två procent av resultaten från de vita räknats bort. Motsvarande siffror för de svarta och latinamerikanska eleverna är drygt tio procent.
Ett liknande fenomen som verkar ha brett ut sig i Sveriges skolor är att betygsättningarna blivit orättvisa mellan olika skolor. Invandrartäta skolor sätter betyg som är för höga samtidigt som svenskdominerade skolor ställer högre krav för motsvarande betyg. Detta framhåller Stockholm stads utbildningsförvaltning i en rapport. Invandrartäta skolor som Rinkebyskolan, Akallaskolan, Hagsätraskolan, Hjulstaskolan, Mariaskolan och Österholmsskolan i Stockholm är enligt rapporten skolor som sätter höga betyg. De skolor som håller nere betygen är de mer svenska Adolf Fredriks skola, Nya Elementar skola och Björkhagens skola.
I vårt grannland Finland är skolsituationen annorlunda. Finländska skolungdomar har världens bästa kunskaper, detta enligt OECD:s internationella skolundersökning, Pisa. Resultatet baserar sig på tester av en kvarts miljon 15-åringar i totalt 41 länder, varav 30 OECD-länder. Finländarna ligger främst inom matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Till skillnad mot andra länder är också Finlands befolkning betydligt mer homogen. Det är ordning i klassrummen och eleverna respekterar sina lärare. Finland har valt att avstå från många skolreformer och ger bland annat betyg till elever i lägre årskurser. Fokus ligger på kunskapsförkovran, inte på att ”fostra demokratiska individer” eller att indoktrinera elever i mångkulturella, marxistinfluerade tankebanor. Kompetensen hos lärarna är hög, det är många sökande per plats till den finländska lärarhögskolan som till skillnad mot Sverige inte fungerar som en plantskola för ideologiska fanatiker.
Inom en nära tid kommer vi mötas av många nyheter om grov mobbning, sexuella trakasserier, hot mot lärare etcetera i skolor runt om i Sverige. Media kommer huvudsakligen undvika att betona att dessa problem uppstår i invandrartäta skolor och vilka eleverna är som utgör fridstörarna. I de fall man erkänner att det finns ett invandrarrelaterat problem är det frågan om ”misslyckad integrationspolitik” och, givetvis, att detta finner sin förklaring i att invandrare inte respekteras utan diskrimineras av oss rasistiska, fördomsfulla svenskar. Andra förklaringsmodeller och forskningsrapporter kommer att spridas för att bedra och desinformera befolkningen om de verkliga förhållandena. En och annan härjad skola kan komma att läggas ner och dess elever förflyttas till andra skolor. Bråk mellan svenskar och utlänningar på skolor kommer rubriceras med formuleringar i stil med ”rasistbråk”, ”nazister angrep invandrare på skola” och så vidare.
Skolorna kommer anordna temadagar mot rasism och elever som utmärkt sig i sitt politiskt korrekta tänkande kommer att premieras med gratisresor till Auschwitz i Polen. Andra elever kan komma att underkännas i samhällskunskap och bli avstängda från skolan på grund av sina åsikter. Rädslan för att den förljugna världsbilden som hyllar mångkulturen kan sättas i gungning kommer framkalla desperata åtgärder och anta de mest besynnerliga uttryck. Desperata åtgärder och konstgjorda andningar till trots, kommer förfallet att fortgå inom skolan likväl som i samhället. Resan kommer inte bli särskilt trevlig men systemet kommer slutligen inte orka hålla i repsnaran runt de styrda medborgarnas strupar. Folk kommer slita sig loss. Lögner kommer att avslöjas, feghet kommer besegras och kampen för svenskarnas frihet inledas med kraft.
Hoppa till huvudinnehåll
