Horst Wessel. Nordfront publicerar härmed den andra delen av Nils-Eric Hennix bok ”Horst Wessel – Tredje rikets hjälte och martyr”.

wessel-del-2

Goebbels och  Wessel
Joseph Goebbels målmedvetna fanatism, begåvning, talekonst och psykologiska insikt utlöste en enorm vitalitet inom partiet. Mängder av människor anslöt sig till N.S.D.A.P . Även marxister bytte sida och en del gick med i S.A. I sin dagbok skrev Horst  Wessel:

Doktor Goebbels ensam har äran av att så snabbt ha gjort Berlins allmänhet medveten om rörelsen. Mannen har utomordentliga kvaliteter i fråga om vältalighet och organisation. Det fanns ingenting som han inte kunde göra. Medlemmarna var förtjusta i honom. S.A. skulle ha låtit sig slitas i stycken för hans skull. Goebbels var som Hitler själv . Han tog hand om de sårade – han var verkligen en förstklassig ledare, en ledare med klass.

Horst Wessel.

Horst Wessel.

Den 29-årige doktorn och 19-årige juridikstudenten hade många likheter. Båda kom från mycket religiösa hem. Horsts far var präst och även modern kom från en prästfamilj. De två unga männen var mycket intelligenta, de bästa nationalistiska talarna i Berlin, briljanta skribenter, orädda och fanatiker som nu levde för ett enda kall; att bereda vägen för Hitler och ett nationalsocialistiskt Tyskland.

Som 16-åring blev Horst Wessel medlem i de nationella organisationerna Bismarck-Bund (Deutschnationale Volksparteis ungdomsorganisation) och Wiking-Bund. Där fick han militär skolning, lärde sig att hantera vapen och demonstrerade på gatorna som politisk soldat till stöd för den tidigare generalfältmarskalken Paul von Hindenburg inför kommande presidentval.

När Horst tagit studenten sommaren 1926 så förbjöds  Wiking-Bund av regeringen, som bestod av Deutsche Zentrumspartei (Zentrum), Bayerische  Volkspartei (BVP), Deutsche Demokratische Partei (DDP) och Deutsche  Volkspartei (DVP).

Denna sommar började han studera juridik vid Friedrich-Wilhelms-Universitetet i Berlin och anslöt sig till den aktivt kämpande studentkåren Korps Normannia. Normannias verksamhet syftade till att stärka studenternas ”fysiska och moraliska egenskaper”. Här lärde Horst sig fäktning, boxning och jiu-jitsu.

Wessels politiska uppfattning hade inte varit helt i samklang med det högerkonservativa Bismarck-Bund och det mer nationellt inriktade  Wiking-Bund. Han sökte en organisation som stod i hänsynslös opposition till Weimar-republiken. Hos N.S.D.A.P . fann han denna politiska fanatism. I sin dagbok skrev han:

Hur jag kom till nationalsocialisterna? På grund av desillusionering faktiskt! Min nationalistiska radikalism, eller snarare min radikala nationalism hade inte hittat någon hemvist. Men nazisterna, som de kallades, var radikala – radikala i varje avseende.

Horst Wessels medlemsbok i N.S.D.A.P.

Horst Wessels medlemsbok i N.S.D.A.P.

Horst ansåg att nationalsocialisterna var den enda rörelse som kunde erövra det röda Berlin. Han beundrade partiets dynamiska förmåga att vinna anhängare genom övertalning. Den 7 december 1926 sökte han medlemskap i N.S.D.A.P . och S.A. I Bismarck-Bund och Wiking-Bund hade tonvikten legat på att vara soldater . Hos nationalsocialisterna var ideologisk skolning det primära, även om kampen om gatorna var viktig. “I motsats till tidigare började jag nu tänka i politiska banor”, noterade  Wessel. “Inget offer i tid och pengar, ingen risk för arrestering eller våld skulle kunna skrämma bort mig. Storm-avdelningarna, S.A., är rörelsens knutna näve mot polisen och marxisterna”.

Han satte sig snabbt in i N.S.D.A.P :s politik och propaganda. Nationalsocialisternas konkreta mål inspirerade honom till att fullständigt ge sig hän åt det politiska arbetet. Allt tydligare insåg han att stridsövningarna, kampen på gatorna och den politiska skolningen var medel, och att  målet var förverkligandet av det nationalsocialistiska partiprogrammet. Joseph Goebbels strategi för att göra N.S.D.A.P . känt för berlinarna, och att vinna kampen om gatorna, var att ständigt konfrontera politiska motståndare. S.A. fick order att marschera genom ”röda” stadsdelar, hålla offentliga möten, störa kommunisternas möten och på andra sätt provocera motståndarna till brutalt våld. Detta trots att S.A. var i försvinnande minoritet mot kommunisternas Röd Front. Speciellt under de första månaderna 1927 hade S.A. flera allvarliga sammandrabbningar med kommunister och polisen. I dagboken angav Wessel bland annat:

Efter att vi varit i Cottbus blev sex personer ur skyddstjänsten misshandlade, i Pasewalk skadades flera i en skottväxling med poliser som utkommenderats mot oss. Eldstrid på järnvägsstationen Lichterfelde-Ost. Tre allvarligt skadade, men seger . Seger överallt där S.A. ger sig in i strid.

SA-män efter en gatustrid med kommunister.

SA-män efter en gatustrid med kommunister.

Den 11 februari 1927 höll Joseph Goebbels ett stort möte i Pharus-rummen vid Müllerstrasse 124 i Berlins arbetarklassförort  Wedding. Platsen var utmanande eftersom det var en gammal mötesplats för kommunisterna. Publiken uppgick till ca ettusen personer varav ungefär tvåhundra var kommunister som kommit dit för att störa Goebbels tal. Goebbels hade knappt börjat sitt anförande om “det borgerliga klassamhällets sammanbrott” förrän slagsmål utbröt. Kommunisterna slogs vilt omkring sig och försökte storma podiet. De brydde sig inte om ifall de pucklade på vanliga åhörare eller nationalsocialister. Utanför lokalen fanns S.A. I beredskap, bland annat Horst Wessel med sin stormtrupp. S.A.-männen gick till anfall mot kommunisterna och en blodig batalj utbröt. Det dröjde inte lång stund förrän åttiotre kommunister låg svårt misshandlade på golvet och framme vid podiet. Även många S.A.-män var illa skadade. En S.A.-man, Edmund Hehnke, dog senare av skallskador. När poliser och ambulanser anlände hade resterande kommunister flytt.

Dagen efter rapporterade Berlins tidningar om den blodiga drabbningen mellan kommunister och nationalsocialister. Kritiken mot Goebbels och N.S.D.A.P. var oförsonlig och aggressiv. Men Joseph Goebbels var nöjd. Äntligen omnämndes N.S.D.A.P. med stora rubriker och allt fler berlinare uppmärksammades om rörelsen för ett nytt Tyskland.

Redan fyra dagar senare arrangerade Goebbels ett möte i Spandau. 1.500 nationalsocialister slöt upp och det fanns inte en stol ledig. Nu var kommunisterna skakade och höll sig borta från möteslokalen. Vänster-pressen skrev spaltmeter om “fascisthotet” och varnade arbetarna. Den borgerliga pressen kunde inte längre ignorera kraften och framgångarna för S.A. i Berlin.

En kväll i mars samlades över sjuhundra S.A.-män i staden Trebblin utanför Berlin. När mörkret fallit lyste ett stort bål upp mötesplatsen. I det flammande skenet sågs de unga S.A.-männen enhetligt klädda i sina bruna uniformer: platt skärmmössa, brun skjorta, byxor och höga läderstövlar. Standar restes och fanor fladdrade i den svaga vårvinden. Joseph Goebbels spelade orgel och en ödesmättad, magisk stämning uppstod. När Goebbels slutat spela var tystnaden kompakt. S.A.-männen såg förväntansfullt på sin ledare. Så började han tala.  Alla lyssnade hänfört på Goebbels suggererande budskap om S.A.:s roll för det kommande nationalsocialistiska riket och lyckan av att ödet skänkt dem det politiska geniet och  Tysklands räddare,  Adolf Hitler.

Bland S.A.-männen stod, som alltid, den hängivne Horst Wessel. Tjugoåringen som redan var omtalad och beundrad inom den nationalsocialistiska rörelsen. Han var nu ledare för Sturm 2 Bötzow.

Upphetsade av den magiska mötesstämningen och doktor Goebbels budskap klev de sjuhundra S.A.-männen sedan på tåget till Berlin. I tåget upptäckte de en av Röd Fronts musikkårer samt den kommunistiske politikern Paul Hoffman, ledamot i regionparlamentet. Nationalsocialisterna gick omedelbart till attack mot kommunisterna. Fruktansvärda slagsmål och vandalisering pågick i tåget medan det rusade fram mot Berlin. Kommunisterna misshandlades svårt, deras instrument förstördes, inredningar och fönster slogs sönder.

När tåget stannade på Lichterfelde station i Berlin väntade ytterligare ettusen nationalsocialister för att ansluta sig med S.A.-männen och genomföra en marsch genom storstadens välbärgade västra förorter. Men inte bara nationalsocialister väntade på stationen. Mängder av poliser rusade upp på perrongen och in i tåget för att gripa S.A.-män. I stridens hetta började poliser att skjuta skarpt. Ledaren för S.A.:s första regemente, Waldemar Geyer, fick en pistolkula genom magen. S.A.-männen slogs vilt för att undgå att bli tagna av polisen. Under kaoset anlände Goebbels till järnvägsstationen med bil. Han stod upp och hälsade sina kämpande nationalsocialister med höjd högerarm. Ett jubel hördes från nazisterna. Deras unge ledare fanns alltid med dem, oavsett vilka faror han utsatte sig för. Goebbels manade till lugn och förhindrade ytterligare misshandel av flyende kommunister.

Sedan sårade S.A.-män och kommunister fraktats bort med ambulanser, polisbilar och taxibilar så fortsatte drygt 1.500 nationalsocialister att marschera mot västra Berlin. Horst  Wessel hade undgått att bli skadad och att ha fångats av polisen. Han marscherade i det långa ledet tillsammans med sin trupp Sturm 2 Bötzow . Nationalsocialisterna exponerade en imponerande självsäkerhet och styrka när de marscherade genom Berlin. De judar som inte flydde undan blev undantagslöst nerslagna av brunskjortorna.

Capture-3

Agitatorn Joseph Goebbels.

När marschen nått Wittenberg Platz, i centrala Berlin, var drygt 8.000 människor samlade där för att höra Goebbels tala. Han var närmast i extas över tillslutningen av antalet åhörare. “Kommunisterna har spillt vårt blod”, vrålade Goebbels och anklagade etablissemanget för att behandla nationalsocialister som andra klassens medborgare. Han gick också till hårt angrepp mot judarna. Som slutkläm på sitt tal sade Goebbels ironiskt. “Spring nu inte nedför Kurfürstendamm allihop och meja ned de där judarna!” Svaret från den massiva publiken ljöd över hela Wittenberg Platz och kvarteren omkring: – Tyskland vakna! Tyskland vakna!

Dagen efter genomförde polisen husundersökningar i två av N.S.D.A.P.:s kontor . Åtta nationalsocialister häktades. Den judiske socialdemokraten och kriminalchefen doktor Bernhard  Weiss gav order om jakt på nazister . Doktor Joseph Goebbels antog utmaningen och förklarade krig mot Weiss, som han gav det kränkande judiska förnamnet “Isidor”. Röd Front var ursinnig för att många kommunister och judar blivit misshandlade. Under de kommande dagarna lovade Röd Front att hämnas på varenda nationalsocialist de upptäckte ensam i Berlin. Över hela staden klistrade kommunisterna upp affischer med rubriken  EFTERLYST- död eller levande samt foto och personuppgifter på en nationalsocialist.

Efteråt skrev Horst Wessel i sin dagbok:

Marscherade genom Neukölln. Åttahundra man mot tiotusental. Vi klarade det! Det är huvudsaken. Vi var de första som klarade av det. Sedan drabbningen i Pharusrummen, fyrahundra mot tre tusen, tio svårt skadade men seger . Seger överallt där S.A. ger sig in i striden. Vi litade på oss själva, det var vår styrka.

För Horst framstod Adolf Hitler närmast som en germansk Gud och Joseph Goebbels som hans profet. All fritid ägnade Horst nu åt politisk verksamhet. Hans skarpa intelligens, moral, organisationsförmåga, mod och handlingskraft gjorde att han snabbt blev omtyckt och respekterad inom S.A. och N.S.D.A.P . Överallt i Berlin där S.A. marscherade och provocerade Röd Front var han med och vek aldrig undan i de blodiga bataljerna.

Wessel började snart att ägna sig åt politisk skolning genom att föreläsa och hålla kurser för S.A.-männen. Han skrev dikter och kampsånger som sjöngs av S.A. Med tiden blev han en av de främsta nationalsocialistiska talarna inom Gau Berlin.

En av Horst Wessels propagandastrategier var att uppsöka fackföreningsmöten, pensionärsträffar , kaféer, uppehållsplatser för arbetslösa m.m. för att informellt informera folk om den nationalsocialistiska politiken. Han tvekade inte att t.o.m. besöka kommunistiska tillhåll, vilket var livsfarligt. På så sätt fick han mängder av människor , många av dem kommunister , att ansluta sig till N.S.D.A.P. och S.A.  Wessel var den mest framgångsrike grupp-, trupp- och stormledaren inom S.A. i slutet på 1920-talet.

Om författaren:

Hennix började arbeta redan som 13-åring och har varit skogsarbetare, gruvarbetare, sjöman, fabriksarbetare, dekoratör, avd.-chef vid varuhus, redaktör, utbildningsledare vid landsting, förlagschef, informationschef för Malmö Stad och är nu pensionär. Hennix inledde sin politiska verksamhet hos Moderata samlingspartiet i Borlänge under 1980-talet men kom att lämna dem på grund av deras liberala invandrarpolitik. Efter att ha varit partiledare för Nationaldemokraterna med mera är Hennix sedan 2012 medlem i Svenskarnas parti. Han medverkar som skribent och talare i flera nationella organisationer och media.

Han har publicerat sju böcker i ämnena historia, estetik och politisk filosofi. Boken Horst Wessel – Tredje Rikets hjälte och martyr har Hennix skrivit som en inspirationsbok för dagens nationalister.

Fortsättning nästa söndag: Student, arbetare och stormledare

Relaterad artikel: Del 1 – S.A. utmanar kommunisterna

Boken går även att beställa från Greenpilled.


  • Publicerad:
    2013-08-18 19:35