Horst Wessel. Nordfront publicerar härmed den femte delen av Nils-Eric Hennix bok ”Horst Wessel – Tredje rikets hjälte och martyr”.

En sen sommarkväll, år 1929, gick Horst Wessel längs Prenzlauerstrasse. När han passerade ölhallen Mexiko – ett tillhåll för kommunister, hallickar och prostituerade – såg han en ung flicka bli misshandlad av en hallick. Hallicken slog hårda knytnävsslag mot flickans ansikte. När hon fallit ihop på trottoaren sparkade mannen henne brutalt. Horst rusade fram och gav hallicken tre uppercuts och en höger i magen så att han vek sig och flydde därifrån.

Horst lyfte upp den misshandlade flickan och tog in henne i ölhallen. De satte sig vid ett bord, Horst med ryggen mot väggen för säkerhets skull. Det var livsfarligt för en nationalsocialist att besöka krogen Mexiko. Han frågade om hon var prostituerad och om det var hennes hallick han slagit ner. Hon nickade. Flickan berättade att hon heter Erna, är 23 år och medlem i Röda Kvinno- och Flickförbundet.

Horst förstod att hallicken skulle vänta på henne hemma och då väntade ytterligare misshandel. Han frågade om hon inte kunde flytta, göra sig fri från hallicken och börja arbeta i stället. Jo, sade Erna, men då behöver jag pengar till hyra och mat första tiden. Horst led av att se en tysk flicka som förnedrats till prostitution. Han tog fram sin plånbok, här fanns pengar som hans mormor gett honom för en semesterresa. Efter någon sekunds övervägande gav han alla pengar till Erna. Hon stoppade snabbt pengarna i fickan och sade att hon skulle ligga över hos en väninna i natt och skaffa en ny bostad i morgon. Sedan försvann hon ut från krogen.

Ungefär en månad senare fick Horst ett brev. ”Ärade herr W! Var snäll och kom till Magazinstrasse i natt klockan 23. Det är angående ’Död åt Nazis!'” Brevet var inte undertecknat.

”Död åt Nazis” kallades den värsta kommunistligan i Berlin. Magazinstrasse var en säker gata intill polispresidiet. Horst undrade vem som skrivit brevet men beslutade att gå dit efter kvällstjänstgöringen för Sturm V.

Efter passet i stormtruppen skyndade han till sitt rum och hämtade sina två revolvrar. När han passerade Alexanderplatz slog klockan halv 12. Framme på Magazinstrasse var det tomt på folk. Brevskrivaren hade kanske ledsnat att vänta och gått därifrån? Horst vandrade fram och tillbaka längs trottoaren. Just när han beslutat att gå hem hörde han lätta fotsteg bakom sig. En ung kvinna närmade sig. ”Ni har skrivit till mig?”, frågade Horst. Hon nickade. Samtidigt kände han igen henne men kom inte ihåg namnet. ”Erna” sade hon. Javisst, det var ju flickan som fick hans semesterpengar på krogen Mexiko.

Kommunistiskt flygblad med porträtt, namn och adress som indirekt uppmanar till misshandel och mord på Horst Wessel: Hur länge till? Röda arbetare, lägg utseendet på minnet. Horst Wessel, Stormledare – Arbetarmördare. Kleine Frankfurterstrasse nr 62

Erna berättade att Horst var i stor fara. Den beryktade kommunistiska gruppen ”Schlageter” hade fått i uppdrag av kommunistledningen i Karl-Liebknecht-Haus att slå Horst Wessel sönder och samman, alternativt döda honom, för att få stopp på hans politiska aktioner.

Den brutale slagskämpen Willi ”Schlageter” Erdman hade emellertid blivit häktad nyligen för misshandel så uppdraget gick vidare till ”Död åt Nazis”. Kommunisterna hade gett Erna uppdraget att spionera på Horst och hon hade skuggat honom under två veckor. Hon visste var han bodde, vilka vanor han hade och att han oftast gick hem ensam till sin bostad. Dådet var planerat att ske om två dagar. ”Om det förhindras så utförs det nästa torsdag”, sade Erna.

Erna Jänichen hade ingenstans att bo. Hennes hyresvärdinna hade stulit återstoden av de pengar hon fått av Horst och vräkt henne. Horst kunde inte lämna henne på gatan vid midnatt. Han bad henne följa med hem. Snyftande av tacksamhet följde hon Horst till hans lilla hyresrum. Erna blev kvar hos Horst. Hon skaffade sig lite inkomster genom att sy för hand. Horst sparade pengar för att kunna köpa en symaskin åt henne.

Nu var tiden som prostituerad slut för Erna. När Horst kom hem från arbetet stod mat på bordet, hon tvättade och höll rent i bostaden. Ofta var Erna ute på staden och träffade sina vänner inom Röd Front. Hon fick då information om vad kommunisterna hade för sig, som hon kunde rapportera till Horst och S.A.

Erna anslöt sig till nationalsocialisterna och började delta i S.A.-aktiviteter tillsammans med andra kvinnor. Denna utmaning mot kommunisterna var livsfarlig för henne och satte ytterligare fokus på Röd Fronts hat mot Horst. Inom S.A. ökade oron för att kommunisterna skulle lemlästa eller döda honom.

Under hemfärden med tåg från en lyckad marsch och demonstration i Potsdam, där Erna deltog, satt Horst på golvet i en godsvagn tillsammans med Truf Fiedler, Richard Fiedler och Albert Sprengel. SA-kamraterna hade länge tänkt tala med Horst om hans relation med Erna och nu verkade tidpunkten passa.
”Hör på Horst”, sade Albert, ”din Erna är inte omtyckt i S.A.” Truf
fyllde på: ”Ja, just det, och det vore bättre om hon inte var så omtyckt av dig heller.”
Horst reste sig och begärde en förklaring. Truf skruvade på sig och försökte i så vänliga ordalag som möjligt förklara för Horst att Erna, med sin bakgrund som prostituerad, inte var värd en sådan man som Horst. Han hänvisade också till Horsts position som ledare för Storm V och att han kommer att stiga i graderna inom rörelsen. Då blir Erna en belastning.

Horst stod stel och sammanbiten. ”Och du Albert, har du något att tillägga?” ”En hel del, som smäller och röker”, svarade Albert.

Med dig är det på det viset att du först och främst är fylld av empati. Den människa i nöd som du avfärdar, är ännu inte född! Men det här medlidandet, det här fördjupandet i empati med alla varelser, det är ett dåligt arv från våra förfäders liberala tankar. Du vill inte bara känna empati, du vill också hjälpa och förbättra! Ingen skara var omöjligare än din, innan du tog hand om den. I dag har ingen Stormtrupp i Berlin en bättre anda än den femte. Du lyckades förvandla slödder till präktiga karlar. Du ville framstå som ett gott exempel och slutade på universitetet och är nu arbetare vid tunnelbanan. Säkert hjälper sådant, vi kan ju se att du omvänder tio gånger fler rödfrontare och uppfostrar dem till goda S.A.-män, än någon annan av oss stormledare.

Framgång har du, men du glömmer en sak, att allt du vinner, det vinner du för att du är den du är. Den du är ensam och inget annat. Så är det med kommunisterna som du omvänder, så är det med Erna som också kommer från deras läger. Att du är stormledare och nazist gör att vi också vill vara nazister. Endast därför.

Att Erna spionerar för dig hos den röda ligan och tar reda på allt du vill veta, trots att hon mycket väl vet hur farligt det är, det är farligt för henne, men hundra gånger farligare för dig. En kort tid kan du dra kommunisterna vid näsan, men det dröjer inte länge förrän de ger dig betalt.

Horst, din Storm och hela S.A. behöver ledare som är friska och dugliga, inte de med sönderslagna ben som blivit ihopsydda på sjukhuset.

Horst förblev lugn trots Alberts hårda kritik av flickvännen Erna.

Tack ska ni ha, för jag vet att det är er ärliga åsikt. Ni gör en bedömning utifrån er övertygelse om vad som är rätt. Men jag måste gå min egen väg, vart den än leder. Ni vill ha ett svar? Säg till kamraterna att mitt förhållande med flickan inte angår någon annan. De bör vänta och se, sedan kan de döma. Och tala om för dem att Erna, hon är min fästmö.

Richard, Albert och Truf såg på varandra. Deras blickar visade ett tydligt samförstånd. ”Om du vill ha det så, då är det överflödigt att diskutera vidare”, sade Albert. ”Jag lovar dig, och då talar jag för oss alla, att vi ska respektera henne.”

Fortsättning nästa söndag: Attentatet mot Wessel

Boken går även att beställa från Greenpilled.

• Publicerad:
  2013-09-08 19:23

Kategoriserat som:
• Historia
• Kultur & Kunskap
• Tredje riket