Horst Wessel. Nordfront publicerar härmed den åttonde delen av Nils-Eric Hennix bok ”Horst Wessel – Tredje rikets hjälte och martyr”.
På avdelning 7 i Friedrichshains sjukhus låg Horst Wessel och kämpade för sitt liv. Läkarna var övertygade att Wessel skulle dö av skadorna. De första dagarna fick ingen besöka honom. Sedan fick hans kamrat Helmut Mingard besöka honom en kort stund. Dr. Joseph Goebbels kom upp på sjukhuset och läkarna gav på Horsts begäran även honom tillåtelse för besök.
Goebbels hade sett många söndertrasade nationalsocialister och följt flera till graven efter sammandrabbningar med kommunister. Men att se Horst Wessel ligga här med fullständigt sönderskjutet ansikte tog honom extra hårt. Han satte sig tyst och höll Horsts hand. ”Vi måste fortsätta (kampen)”, viskade Horst.
När Wessel legat på sjukhuset några veckor beslöt en grupp kommunister att ta sig dit och döda honom. Man planerade att slänga in en bomb eller handgranat i Horst Wessels rum. En gängmedlem fick emellertid samvetskval och lämnade ett anonymt brev i Horsts moders brevlåda. Ingeborg läste brevet men visade det inte för sin mor utan ringde direkt till Staf (standarföraren) IV och talade om vad som var på gång. I sista minuten hann S.A.-männen till sjukhuset. Kommunisterna var redan där och letade efter Horsts rum. Ett vilt slagsmål uppstod och de röda kastades ut, skrikande: ”Död åt nazi, död åt nazi!”.
Horst Wessel Platz i Berlin.
Från och med nu vaktade S.A. avdelning 7, sjukhusets trädgård och de närmaste gatorna. Standar lV höll vakt dygnet runt vid moderns hus på Judenstrasse. Margarete och Ingeborg Wessel fick flera hotelsebrev där Röd Front hotade att döda hela Wessels släkt.
Joseph Goebbels besökte ofta Horst Wessel. Den 7 februari höll Goebbels ett massmöte i Sportpalatset. För att hedra den skadade S.A.-hjälten sjöng masskörer hans sång Die Fahne hoch.
Horst Wessel drabbades av blodförgiftning och blev allt sjukare. Den 23 februari dog han i armarna på sin mor och syster . ”Jag har levt ett härligt liv” …”kära mor, kära Ingalill” viskade han innan han somnade in för evigt.
”Du tappre yngling. Du ska leva vidare med oss och delta i vår seger”, skrev Goebbels i sin dagbok efter att ha besökt dödsbädden. Dagen efter gav han direktiv om att en jättelik begravning skulle planeras. Inför begravningen beslutade polischefen Weiss att endast sju bilar fick ingå i begravningskortegen. Inga hakkorsfanor fick fladdra, endast en tredjedel av varje flagga fick hänga fritt. S.A. och vissa studentkårer fick inte tåga med.
Kamrater från S.A. och kårstudenter vaktar Horst Wessels kista i moderns hus.
Den 1 mars, begravningsdagen, samlades mängder av människor vid moderns hus dit Horst Wessel förts. S.A.-män i sina bruna uniformer, kårstudenter i galauniformer med huggvärjor, Berliner Normannen och Wiener Alemannen stod i givakt kring kistan.
När kistan var på väg att bäras ut trängde poliser in och beordrade att den stora hakkorsfanan på kistan skulle tagas bort. De unga männen kring kistan protesterade och vägrade hårdnackat. Ingen fick ta Horst Wessels älskade fana. Ingeborg Wessel sade till polisbefälet att hennes mor har rätt att smycka kistan hur hon vill i sitt eget hem. Detta fick polismännen att avlägsna sig. Innan kistan bars ut av stormledarna för fjärde standaret hade de knutit fast kransar och blommor som täckte hela fanan.
Horst lämnar föräldrahemmet för sista gången.
Sorgetåget med sju bilar och hundratals gående omslöts av massor med människor som stod efter gatorna. I början gick allt lugnt till, men vid korsningen av Weidinger- och Lothringer Strasse anfölls begravningståget av tonåriga antifascister som Röd Front instruerat. Skurar av stenar kastades på den öppna likvagnen, de följande bilarna och de gående i tåget. Några pistolskott hördes och polisen drev bort antifascisterna.
När begravningståget nådde Koblankstrasse gick en pöbelmassa vrålande till attack mot de sörjande. Stenar regnade över sorgetåget från båda hållen av gatan. Kommunisterna bröt igenom kedjan av poliser och försökte välta likvagnen och bilarna. Några kommunister rev bort kransarna från kistan och slet bort hakkorsfanan. Då rusade kårstudenterna ut, drog sina paradvärjor och slog vilt omkring sig för att ta tillbaka fanan. Röd Front var emellertid övermäktig och började misshandla och skjuta mot studenterna.
SA:s unge hjälte på sin sista färd på Berlins gator.
Någon minut senare dök en trupp S.A.-män upp, trots närvaroförbud, och gick rasande till anfall mot de röda. Tillsammans med polisen och dess pansarvagnar kunde kommunisterna drivas bort. Vid porten till kyrkogården blev begravningståget åter överfallet av kommunister. Några S.A.-män blev nerslagna innan man kunde fortsätta. Inne på kyrkogården väntade 3.000 S.A.-män, folk från Stahlhelm, kårstudenter och ca 100 andra förbund.
En krans från Adolf Hitler lades i graven, Hermann Göring placerade Horsts stormmössa på kistan och studenterna lade ner Horsts kårband och kårmössor. Sedan talade Joseph Goebbels. Det var ett gripande, personlig och fängslande tal som gjorde de tusentals människorna andlösa och fullkomligt tysta. En kollektiv känsla uppstod bland alla sörjande: ”Han som ligger i kistan är inte död, hans ande lever och finns med oss”. Goebbels ord trollband alla…..
…och när så S.A. står samlat för det stora uppbrottet, när var enskilds namn blir uppropat, då kommer Ledaren också att ropa ditt namn, kamrat Wessel! Och alla, alla S.A.-män komma att svara som en man: Här! Ty S.A., det är Horst Wessel! […] Stormtruppper kommer att marschera, bruna stormar i ändlösa, ändlösa led. Trummorna dåna, flöjterna jubla, lysande fladdra hakkorsfanorna över alla gator. En går med, han har handen vid bältet och remmen under hakan – han marscherar med ett ungdomligt leende på läpparna i de strålande ögonen……Du kommer alltid att förbli, för oss och snart för hela det stora fosterlandet: en ung strålande hjälte! Där något av Tyskland finns, där finns också du, Horst Wessel.
Hitler och Goebbels vid Horst Wessels grav i januari 1933.
Hennix började arbeta redan som 13-åring och har varit skogsarbetare, gruvarbetare, sjöman, fabriksarbetare, dekoratör, avd.-chef vid varuhus, redaktör, utbildningsledare vid landsting, förlagschef, informationschef för Malmö Stad och är nu pensionär. Hennix inledde sin politiska verksamhet hos Moderata samlingspartiet i Borlänge under 1980-talet men kom att lämna dem på grund av deras liberala invandrarpolitik. Efter att ha varit partiledare för Nationaldemokraterna med mera är Hennix sedan 2012 medlem i Svenskarnas parti. Han medverkar som skribent och talare i flera nationella organisationer och media.
Han har publicerat sju böcker i ämnena historia, estetik och politisk filosofi. Boken Horst Wessel – Tredje Rikets hjälte och martyr har Hennix skrivit som en inspirationsbok för dagens nationalister.
Fortsättning nästa söndag: Vedergällningen
Boken går även att beställa från Greenpilled.
Hoppa till huvudinnehåll
