Den 26 maj 2011 tecknade Hudiksvalls kommun ett avtal med staten om att ta emot 70-90 nyanlända invandrare per år. Avtalet som tecknades är inte tidsbegränsat, utan gäller ”tills vidare”.

Med anledning av det avtal som tecknats mellan Hudiksvalls kommun och Staten valde Motståndsrörelsen i Hudiksvall att skicka in ett medborgarförslag till kommunen för att försöka förmå kommunen att säga upp överenskommelsen. Detta medborgarförslag skickades in den 23 februari i år.

I medborgarförslaget står bland annat att finna följande motivering till varför avtalet om invandringen bör sägas upp: ”Hudiksvalls kommuns främsta uppgift bör vara att tjäna dess befolknings intressen.[…] 70-90 nyanlända invandrare per år är i en kommun av Hudiksvalls storlek, inverkar på såväl befolkningens etniska och demografiska sammansättning, som på kulturen i kommunen och på många andra oräkneliga aspekter i samhället. Därigenom utgör invandringsfrågan en fråga av yttersta vikt för kommunens befolkning”.

I samband med att medborgarförslaget lämnades in så intervjuade Nordfront en av medlemmarna, Marcus Andersson, i kampgruppen. Andersson sade bland annat att han inte trodde att medborgarförslaget skulle gå igenom men att det är viktigt att visa att det finns ”ett motstånd mot deras vansinnespolitik och att vi ständigt synar deras [politikernas] brott mot folket”. 

Demokratins kvarnar mal långsamt, men på sitt sammanträde i slutet av september fattade Kommunfullmäktige i Hudiksvall slutligen ett beslut kring medborgarförslaget och någon vecka senare anlände ett protokoll från kommunen rörande behandlingen av medborgarförslaget till den medlem som lämnade in det. Precis som väntat valde kommunen att inte lyssna till förslaget, istället röstade samtliga ledamöter för att förslaget skulle avslås, med undantag för två Sverigedemokrater som reserverade sig mot beslutet.

Vissa av de argument som används i motiveringen till avslaget är anmärkningsvärda, inte för att det rör sig om några speciellt bra eller övertygande argument, utan för att de verkligen avslöjar att den nu förda politiken i första hand tjänar främmande intressen.

Dels påpekar man att migrationspolitikens mål, så som den beskrivs i regeringens årliga regleringsbrev och riksdagens riktlinjer till Migrationsverket är: ”att säkerställa en långsiktigt hållbar migrationspolitik som värnar asylrätten och som inom ramen för den reglerade invandringen underlättar rörlighet över gränser, främjar en behovsstyrd arbetskraftsinvandring och tillvaratar och beaktar migrationens utvecklingseffekter samt fördjupar det europeiska och internationella samarbetet”. 

Därefter presenterar man Migrationsverkets vision, vilken är: ”Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter”. Vilka dessa möjligheter är definieras inte ytterligare.

I nästkommande stycke slänger man sig med det sedvanliga argumentet att ”Sveriges befolkning blir allt äldre, vilket innebär att behovet av arbetskraft ökar”. Att ungdomsarbetslösheten idag är hög verkar man inte ta i beaktande.

Hudiksvalls kommun fortsätter: ”Rörligheten bidrar inte bara till att stärka Sverige utan kan också skapa möjligheter för ursprungsländerna att utvecklas och växa ekonomsikt genom att migranter bland annat återför pengar, kunskap och idéer”. Med andra ord hävdar alltså våra politiker, som ska företräda folkets intressen, att vi ska ha en invandring till Sverige för att de främlingar som kommer hit ska kunna skicka våra pengar till sina hemländer.

Det finns fler argument och formuleringar i protokollet som kan sägas vara anmärkningsvärda. Läs det i sin helhet nedan:

  • Publicerad:
    2012-10-30 17:03