KRÖNIKA • Inga Karlsson noterar samband och skriver om hur existentiell hälsa nu har blivit en fråga för staten, och kanske en affärsverksamhet för dess representanter.

Statsministern besökte World Economic Forum i Davos den 17–18 januari 2024. Ungefär samtidigt hade Birgitta Ed och hennes vän Göran Thorstensson köpt en herrgård som senare registrerades som en stiftelse. I augusti berättades att platsen skulle bli en kursgård för bland annat retreater och djupa samtal. Att det här skulle ha någonting med Davos att göra är förstås säkert bara en slump, man får akta sig för att vara konspiratorisk.

Just hälsa har dock länge varit ett återkommande tema på World Economic Forum, och då särskilt den psykiska hälsan. Men när idéer färdas från internationella konferenser till svenska myndigheter händer det ibland något märkligt. De blir… svenska.

Den 24 april gav regeringen Folkhälsomyndigheten i uppdrag att arbeta med något som kallas ”existentiell hälsa”.

Det visade sig vara lättare sagt än gjort.

— Det var många här som undrade vad det här var för någonting. Vad är ens ”existentiell hälsa?”, berättade en handläggare.

Det är en ovanlig situation när en myndighet först får ett uppdrag och sedan börjar fundera över vad själva uppdraget betyder.

Begreppet var inte särskilt etablerat inom myndigheten och diskussionerna drog snart i väg åt olika håll. Några tänkte på andlighet och moral. Andra funderade på om en trygg privatekonomi också kunde räknas in. Ytterligare några ville lyfta hbtqi-personer, migranter, personer med funktionsnedsättning och samerna. Någon kanske undrade om det i själva verket handlade om kyrkan. Eller om livet. Eller både och.

Djupa frågor på myndighetsspråk

För säkerhets skull gjorde man en SWOT-analys. Där konstaterades bland annat att begreppet var diffust. Det är ändå på något sätt trösterikt när en myndighet kan slå fast att det otydliga faktiskt är otydligt. Totalt 33 personer från 25 myndigheter deltog, och efter en gemensam introduktion delades deltagarna in i mindre samtalsgrupper. I varje grupp fanns en moderator från Folkhälsomyndigheten och en person från konsultföretaget Gullers grupp som förde anteckningar.

Så småningom landade man i en definition. Existentiell hälsa skulle handla om meningen med livet, relationen till sig själv, andra människor och naturen, om sammanhang, trygghet och hopp. Det är svårt att invända mot något av detta. Tvärtom.

Det är någonstans här mina tankar går till Birgitta Eds kursgård. Om verksamheten skulle erbjuda psykologisk behandling finns tydliga regler och legitimationer och tillsyn. Men om man som präst i stället talar om ”existentiell hälsa” hamnar man i ett område där gränserna inte alltid är självklara. Är det själavård? Coaching? Utbildning? Samtal? Eller något av alltihop?

Kanske är det just därför begreppet blivit så användbart. Alla känner igen orden, men ingen verkar riktigt äga definitionen. Skillnaden är att det nu går att söka statliga medel för den som på en hälsocentral upplever brist på ”existentiell hälsa”. Det finns en kursgård som tar hand om sådant, och det mycket tack vare Ulf Kristersson.

Jag tänker ibland på barn och unga som mår dåligt och på hur gärna vuxna vill hitta nya ord, nya modeller och nya verksamheter. Kanske söker vi efter något som kan fylla ett tomrum som inte låter sig fyllas med vare sig diagnoser eller projektplaner.

Och någonstans hör jag de välbekanta orden: ”Låt barnen komma till mig.”

Resten får väl Skatteverket och Folkhälsomyndigheten reda ut.