Spektaklet inför riksdagsvalet den 17 september fortsätter. Under onsdagskvällen sände det Bonnierdominerade TV4, en ”duell” mellan den flitige sabbatsgojen Göran Persson och den öppet vansinnesliberale Fredrik Reinfeldt…

Bakgrunden till de tre ”sakfrågorna” som stod i fokus för debatten, jobben-vården-skolan, kan lätt härledas till det mantra bestående av vård-skola-omsorg som Persson ogenerat myntade under förra valcirkusen 2002. Således har inte mycket förändrats de senaste fyra åren i det smutsiga parlamentariska spelet. Hur kan förhållandena vara så illa? Hur kan våra ”folkvalda” vara så blinda att de inte ens bemödar sig om att omnämna massinvandringen av etniska främlingar? Svaret står att finna i det system som behärskar vårt land, det demokratiska.

Demokratin har aldrig, inte på något plan, bevisat sig besitta kraften att skydda något folks etniska fortbestånd. Frammanad som den är ur en depraverad medelklass maktambitioner under det sena 1700-talets Frankrike, har demokratin alltid använts av en viss etnisk minoritet för att trollbinda och missleda de europeiska massorna. Denna lilla minoritet, oftast med för ariern skadliga rasliga egenskaper, är mycket medveten om det demokratiska falsariet. De vet genom sin nedärvda etniska överlevnadsstrategi, vilken sträcker sig minst 3000 år tillbaka, att ”folkväldet” är en omöjlighet. De har istället varit naturen trogen och låtit sig styras av den enda källan till ett effektivt ledarskap, den kraftigt begränsade eliten, vilken för dem historien igenom har bestått av allt från ”gudomliga” profeter till självutnämnda envåldshärskare på ”kung Davids tron”. Samtidigt som majoriteten i Europa, de etniskt homogena vita folken, topprids av uppfunna sociala konflikter, kan denna etniska minoritet lägga sin kraft på det som verkligen är av betydelse för ett folk: att organisera och förädla sin lojalitet mot sitt ursprung och med det garantera dess fortbestånd.

Som åskådning och tankeinställning är demokratin således en absurditet för varje folk som vill överleva och utvecklas. Det finns inga som helst empiriska fakta som stöder demokratins tes om att ”majoriteten alltid har rätt”, varken i de mänskliga samhällenas historia eller i naturen i stort. Genom att ständigt uppmuntra tröstlösa diskussioner utan någon egentlig substans och verklighetsförankring, blir konsekvensen av ett demokartiskt styrelseskikt oundvikligen att tyngdpunkten för folkets intresse förskjuts till det triviala, till det för folket utan någon långsiktig betydelse. För de verkliga besluten, de som spelar någon roll för ett folks långsiktiga överlevnad, läggs i händerna på välorganiserade minoriteter vars lojalitet står till sin grupps exklusiva intressen. Trots dess naturvidriga väsen har demokratin, tack vare sitt triumferande segertåg 1945, totalt förvridit sinnet hos den ariska folksjälen.

Så när Reinfeldt anklagar Persson för att hämta sin argumentation mot privatisering av sjukhus ur ”fablernas värld”, så vet inte liberalen Fredrik hur rätt han har. Ty att ägna all värdefull tid till irrelevanta, av ett demokratiskt system skapade bifrågor, samtidigt som Sverige befinner sig på randen till det totala etniska upplösandet och ett påföljande fullskaligt raskrig, är i allra högsta grad att befinna sig i fablernas värld!


  • Publicerad:
    2006-09-08 00:00