KRÖNIKA. Jörgen Kromann skriver här om folkgemenskap och idealism samt hur Motståndsrörelsens kamp fostrar omutbara kämpar samtidigt som de etablerade partiernas ledarskap består av helt opålitliga människor.
Inspirerad av Paulina Forslunds utmärkta artikel om folkgemenskap vill jag här fortsätta på samma tema.
Det finns hos människan ett medfött behov av social gemenskap. I alla tider har människan förstått att samarbeta när det gäller att skaffa föda och att skydda sig mot faror. Detta har gällt från ”grottstadiet” fram till dagens ytliga, splittrande och otrygga konsumtionssamhälle. Redan i begynnelsen fanns alltså en slags folkgemenskap. Flocken höll ihop, fler flockar började samarbeta och riktigt många med samma språk och sedvänjor bildade klaner med hövdingar = ledare. Från att oftast ha vandrat som samlare och jägare började människan i t.ex. våra trakter att bli mer bofasta. Man skaffade husdjur och så småningom började man odla.
Vi är och förblir flockdjur som består av såväl följare som ledare. Denna struktur är ursprunglig och ytterst levande än idag. På samma sätt som människan sökte sig till bra boplatser där man kunde försörja sig, så sökte sig människan också till starka ledare som kunde vara föredömen när det gällde beslut för allas bästa. Man följer inte i längden osäkra, fega eller orättvisa och egensinniga ledare. Man följer dem som vet vad de vill, kan ena människor för allas bästa och vågar stå för det. Sådan är vår natur.
Starka bra ledare stärker ett folks moral, höjer upp motivationen och ökar sammanhållningen. Folkgemenskap innebär just sammanhållning, det är den ursprungliga metoden för ett fungerande starkt samhälle som i modern tappning är alternativet till dagens parlamentariska virrvarr av till synes olika politiska riktningar som egentligen bara är fraktioner för samma politik. Folket ska tro att det har valmöjligheter men i praktiken betyder det föga. Finansmaffian styr via banker, börser och överstatliga diktat och parlamentet fungerar som en teater där det ska se ut som om de bestämmer när de i själva verket bara administrerar och lyder order.
Det finns ett berättigat politikerförakt och det är inte konstigt. Redan i ungdomsförbunden lär sig karriäristerna att jamsa med och slicka in sig. Ska man avancera så ska man fjäska och hålla sig väl med överheten. Då kommer befordringarna, pengarna och en säkrad ekonomisk framtid. Detta nuvarande politiska system skapar mutbara politiker på löpande band. Kan man som ung sälja sin själ för karriärens skull så kan man också som besutten politiker hitta nya födkrokar i olika styrelser, inom Bilderberggruppens domän, EU och liknande internationella projekt. Många politiker i Sverige har efter avslutad politisk karriär övergått till olika välbetalda uppdrag inom näringslivet, inte minst sossar.
Är alla människor mutbara? Har alla ett pris då de säljer sig till djävulen? Jag hävdar att allt för många äger den svagheten, men jag vill bestämt slå fast att det inte gäller alla och tur är väl det. Jag menar att man kan stå emot denna antifolkliga och förrädiska frestelse om man genomsyras av den äkta idealismens övertygelse. Min egen erfarenhet har varit och förblir ett bevis på det. Jag har sett många svek på nära håll och jag har själv utsatts för uppköpsförsök som facklig förtroendeman under flera decennier.
Jag anser att man ska bli vid sin läst, att man ska hålla fast vid det värv man offrar sig för och ämnar försvara. Det innebär en livskvalitet som aldrig kan mätas i pengar. Jag tror att det koncept som Nordiska motståndsrörelsen nu praktiserar – med ett modigt ledarskap som står i främsta ledet och offrar massor av tid, pengar och familjeliv – härdar det moraliska stål som inte låter sig frätas sönder av girighet.
Detta är en viktig sak om vårt kommande samhälle ska stå emot de mänskliga svagheterna som fienden åter kan utnyttja i framtiden. Dagens samhälle har erövrats uppifrån utan trupper. Det får aldrig upprepas.
Min övertygelse är att alla de som nu kämpar axel vid axel fostras i en lojalitet som är ärligt uppriktig och självuppoffrande. När alla mer eller mindre i vår rörelse utsätts för samhällets repressalier, hot och fördömanden stärks sammanhållningen än mer. När de spytt färdigt sin galla över oss är vi döpta för en oförsonlig strid där endast seger räknas.
Vi är en begynnande folkrörelse, ja vi är redan nu embryot till den växande nation som ska bli statsbärande i ett fritt och enat Norden.
Folkgemenskapen utgör en revolutionerande social konstruktion som för mänskligheten framåt mot ett högre stadium. Folkgemenskapen innebär den maximala styrka som ett folk och ett land kan förverkliga. Det är ett revolutionerande samhällssystem.
Går man med i Motståndsrörelsen så kan man därför faktiskt även se det lite som ett slags medborgarskap i vår kommande nationalstat. Vi har vår egen ”regering” och vi kan mer och mer agera på våra villkor för vårt folks bästa delvis enligt samma principer som de nationella minoriteterna i Sverige tillåts göra.
Redan nu börjar vi alltså steg för steg bygga och forma vårt eget alternativa samhälle inom dagens samhälle med egna normer och strukturer. Det är endast så vi kan försvara oss, överleva och utvecklas socialt i samklang med den politiska kampen.
Vi låter oss inte köpas, vi ber inte om nåd och vi tigger inte allmosor. Vi banar vår egen väg i folkgemenskapens tecken!
Hoppa till huvudinnehåll
