POLITIK. Nu verkar sionisterna inom den invandringskritiska och Sverigevänliga rörelsen börja mobilisera sig och ta avstånd från ”antisemiter” inom de egna leden. Detta efter att flera tongivande aktörer börjat kritisera den judiska makten i samhället.
Jan Sjunnesson ogillar islam men vill inte veta av någon kritik av judisk makt bland invandringskritiker.
Nordfront har tidigare skrivit om den tongivande invandringskritikern Ingrid Carlqvist som efter ett långt politiskt engagemang med islamkritiska förtecken också började beröra den judiska frågan. Detta skedde efter att Carlqvist brutit med den sionistiska tankesmedjan Gatestone Institute, som hon i efterhand menade hindrade henne från att skriva om vissa frågor.
På bland annat Twitter har Carlqvist fortsatt att beröra det kontroversiella ämnet judar och invandring, vilket man kan se på inlägg från de senaste dagarna.
Och varför skulle vi inte kunna tala om det? https://t.co/vJKrViIBcI
— Ingrid Carlqvist (@ingridcarlqvist) April 21, 2017
Carlqvist har till exempel påpekat att den judiska Bonnier-koncernen är pådrivande i processen att få den invandringskritiska veckotidningen Nya Tider portad från Bokmässan.
Bonnier ska tvinga bort Nya Tider från Bokmässan https://t.co/hvtN0JO69L
— Ingrid Carlqvist (@ingridcarlqvist) April 19, 2017
På grund av Carlqvists skriverier har Jan Sjunnesson, som tidigare var chefredaktör på den sverigedemokratiska tidningen Samtiden och numera bland annat skriver för Avpixlat, öppet tagit avstånd från Carlqvist. Sjunnesson skrev igår ett inlägg på sin blogg där han anklagar både Carlqvist och Avpixlat för antisemitism. I inlägget skriver Sjunnesson att han blev upprörd på Carlqvist för redan två månader sedan när hon höll ett föredrag i Göteborg där Sjunnesson tyckte att hon gjorde ”utfall mot svenska judar”, vilket Avpixlat också ska ha gjort nyligen när de nämnde att judiska debattörer var pådrivande i processen att införa mångkultur i Sverige redan på 1960-talet.
Direkt efter föredraget i Göteborg skrev Sjunnesson en avståndstagande insändare som han utan framgång försökte få publicerad i flera etablerade medier. I insändaren kritiserar Sjunnesson en pågående ”radikalisering” inom den invandringskritiska rörelsen i Sverige:
Den radikalisering högerut som präglar delar av den Sverigevänliga rörelsen bekymrar mig. Den är odemokratisk, antisemitisk och bidrar till fortsatt marginalisering och beröringsskräck av sunda islam- och invandringskritiker. Denna utveckling har tyvärr inte avstannat sedan ungdomsförbundet SDU:s ledning uteslöts ur moderpartiet 2015, utan tagit nya vägar på nätet och bland grupper på gatorna.
Sjunnesson framför inga argument i sak som säger att Carlqvist eller Avpixlat har fel i sina väl specificerade påståenden om judar. Det retoriska knep Sjunnesson istället använder är framför allt ”guilt by association”. Han påpekar till exempel att Carlqvist samarbetar med Red Ice Radio och att hon har sagt att hon i ett kritiskt läge skulle kunna samarbeta med Nordiska motståndsrörelsen även om hon inte delar alla organisationens politiska ståndpunkter.
Carlqvist kontrade på Facebook genom att igår berätta att hon var besviken över att Sjunnesson, som hon tidigare betraktat som en vän, hugger henne i ryggen på det här sättet. Hon skriver bland annat följande:
Den stora skillnaden mellan mig och Sjunnesson är att jag är journalist och han inte. Jag letar alltid efter sanningen och låter den styra vad jag gör. Om jag upptäcker att en grupp judar var de som genomdrev mångkulturen i Sverige så berättar jag det – oavsett vad typer som Sjunnesson och andra tycker om det. För mig är det viktigt att förstå vad som hänt Sverige, och jag tänker inte låta någon komma undan berättigad kritik – oavsett deras etniska bakgrund eller religion.
I diskussionen som uppstod på Carlqvists Facebook efter hennes svar anklagade en man henne för att förneka ”Förintelsen”. Carlqvist kontrade då med följande:
Jag uppmanar alla att gå igenom bevisen för Förintelsen. De flesta är övertygade om att det finns tonvis med bevis, men när man går igenom det blir det inte alls så tydligt längre. Kolla alltid allting.
Trots att Carlqvist inte har uttryckt någon form av rashat mot judar utan endast presenterat fakta och sakliga resonemang har ett 50-tal ”vänner” tagit bort henne som vän på Facebook efter Sjunnessons påhopp.
Inte en isolerad händelse
Förutom Carlqvist och Avpixlat kan man misstänka att Sjunnesson och andra som vill tysta ner diskussioner om judisk makt irriterar sig på Anna Hagwall. Riksdagsledamoten Hagwall som uteslöts ur SD förra året har i år fortsatt att öppet kritisera Bonniers mediedominans i Sverige och har sagt att hon håller på att kartlägga ägarförhållandena bland svenska medier. Hagwall arrangerade också ett seminarium i Sveriges riskdag med etnologiprofessorn och den invandringskritiske debattören Karl-Olov Arnstberg
Arnstberg, som tidigare lyft fram judefrågan och recenserat Kevin MacDonalds böcker om det judiska folket, har precis som Hagwall anklagats för antisemitism.
Noterbart i den pågående utvecklingen är också att de som anklagas för antisemitism alltid håller sig sakliga och inte använder personangrepp i sina ställningstaganden, medan de som är emot att judefrågan diskuteras ständigt tar avstånd från personer som de pekar ut som ”antisemiter” och aldrig kommer med några sakliga invändningar. Det finns uppenbarligen en politisk korrekthet inom den förment politiskt inkorrekta ”invandringskritiska rörelsen” i Sverige.
Samma dag som Sjunnesson attackerade Carlqvist gick en annan tongivande sionist inom den så kallade Sverigevänliga rörelsen ut och attackerade andra Sverigevänner på Facebook. Det var Stefan Torsell, som tidigare skrivit för Nya Tider, som idiotförklarade alla nationalsocialister med bland annat följande ord:
Deras tänkande består av konspirationer. Nationalsocialisterna torgför ständigt sitt hopkok av falska påståenden i form av en slafsig, vämjelig häxbrygd. Man måste kunna skilja på analyser och hjärnspöken.
I inlägget skriver Torsell vidare att ”Israel har all min sympati” och att han ”är innerligt trött på att ständigt få läsa att allt är judarnas fel”.
Efter andra världskriget har den judiska minoriteten, som redan innan kriget hade en tongivande ställning i många samhällen, kommit att utöva ett väldigt stort inflytande över västvärldens politiska utveckling.
Idéerna bakom den så kallade kulturmarxismen eller politiska korrektheten har i väldigt hög utsträckning skapats av judiska akademiker (även den ursprungliga marxismen har judiska rötter då Karl Marx var jude). Judar har också utövat ett enormt inflytande över Hollywood som påverkat hela västvärldens kulturella utveckling. Rent generellt har judar utövat ett oproportionellt inflytande inom ekonomi och media under väldigt lång tid.
I och med staten Israels grundande har delar av den judiska minoriteten i USA mobiliserats i den så kallade ”Israellobbyn”, som varit en av aktörerna som dragit in USA i meningslösa krig med den judiska statens fiender i Mellanöstern. Dessa krig har i sin tur skapat migrantströmmar till Europa och länder som Sverige har välkomnat massinvandringen till stor del på grund av judiskt lobbyarbete.
Nationalistiska akademiker som David Duke och Kevin MacDonald har skrivit omfattande böcker i ämnet som rekommenderas för de som vill fördjupa sig i frågan. På svenska finns också boken ”Hur Sverige blev en mångkultur” som går att köpa på Nordfront förlag. Nordfront är antagligen den hemsida i Sverige som skrivit överlägset flest artiklar om judisk makt inom svensk och internationell politik. De som vill veta mer om ämnet kan därför använda sökfunktionen på Nordfront för att hitta mer information om ämnet.
I princip ingen kritiker av judisk makt hävdar att judefrågan handlar om en allomfattande ”konspiration” som alla judar medvetet är en del av, vilket är en vanlig halmgubbe som meningsmotståndare brukar bygga upp för att sedan angripa. Det finns judar som besitter enorm makt och det finns judar med väldigt lite makt. Det kritiker av judisk makt påstår är i grund och botten att judar är överrepresenterade i vissa maktsammanhang precis som invandringskritiker menar att invandrare är överrepresenterade som sexualförbrytare.
Hoppa till huvudinnehåll
