Delade flygblad i främlingsvålds-drabbade Älvdalen – polis vill ha ”förövarnas” identiteter
2024-12-08 18:00
INSÄNDARE. Kristoffer Boström skriver om hur tanken att lägga vuxenansvar på barn inte är ansvarsfullt utan att det tvärtom utgör övergrepp.
Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.
Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se
Ledarskribenten Christopher Holmbäck presenterar och intervjuar i en ledare i Dagens ETC debattören Lars H Gustavsson som profilerat sig som ”barnrättsförespråkare” och har en mångårig tjänstgöring som barnläkare i Malmöstadsdelen Rosengård bakom sig. Gustavsson hävdar att det största problemet med den moderna demokratin är att barn och kvinnor saknar reellt inflytande och reell makt. Han ger de globala institutionerna Rädda barnen och UNICEF som exempel på denna brist och hävdar att dessa organ borde drivas av barn. Som exempel på underskattade unga ledare ger han Greta Thunberg, Tabata Amaral och Malala Yousafzai och han upprörs över att den vuxna världen inte ger dem mer inflytande än vad som idag är fallet.
Gustavsson diskuterar ”vilka mekanismer” det är som hindrar oss från att låta detta maktövertagande ske. Han kommer fram till att det är ”patriarkala reflexer” som gör att män vid makten irrationellt avfärdar kvinnor och barn som icke likvärda män. Gustavsson påpekar att överdriven idealisering av barnet från den vuxnes sida inte heller ger den önskade effekten av samtal mellan en vuxen och ett barn. Denna önskade effekt är enligt Gustavsson barnets och den vuxnes gemensamma handling som leder till förändring. Han ser Greta Thunbergs föräldrars agerande under perioder då Greta lidit av psykiska problem samtidigt som hon utvecklat idéer om klimatförändring, som föredömligt. Pappan blev vegan och mamman slutade flyga och båda föräldrarna engagerade sig i klimatfrågor – precis i enlighet med dotterns önskningar.
En orsak till att den produktiva kommunikationen mellan barn och vuxen uteblir, menar Gustavsson, är den vuxnes skam för avsaknaden av egna argument. Botemedlet för detta är, hävdar han, att den vuxne (mannen) ”skakar av dig de patriarkala slaggprodukterna och skammen”. Gustavsson ger dessa förslag till vuxenvärlden:
Jag tycker att man skulle börja med att sänka rösträttsåldern till 16 och sedan kanske fortsätta längre och se vad som händer när barn faktiskt får inflytande.
En självklar invändning mot Gustavssons argumentering är han inte beaktar de olika biologiska förutsättningarna för barn och vuxna. Att lägga vuxenansvar på barns axlar är att svika sin vuxenroll. Att inte låta barn få vara barn är att begå övergrepp på barn. Vilket kan då det egentliga syftet hos vissa vuxna med att vilja sänka rösträttsåldern och att lämna över makten till barn vara? Gustavsson förklarar i artikeln triumferande att reell makt till barn
kommer ge fler klimataktivister. Barn ska alltså överge sin naturliga roll för att ge stöd åt en viss sida i en debatt mellan vuxna. Detta är att begå övergrepp på barn.
/Kristoffer Boström