INSÄNDARE. Henrik Andersson skriver om att det gamla Sverige inte kommer komma tillbaka och att det som behövs är radikala idéer för framtiden.
Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.
Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se
Hade man för omkring tio år sedan gett sig ut på internet för att följa den nationella debatten så var det en ganska vanlig uppfattning som löd följande: Vi måste följa en mjukare linje så vi kan få med folk för att begränsa massinvandringen.
Detta betydde i klarspråk att man skulle ha distans till den nationalism som fanns på 1930- och 1940-talet, man skulle undvika att tala om ras och stället prata om folk. Judarna skulle inte nämnas alls, istället skulle man fokusera på muslimer. Muslim betydde människor från Nordafrika och Mellanöstern och inte nödvändigtvis anhängare av religionen islam. Mjukare om uttrycket tillåts invandrargrupper som adopterade och kvinnor från Sydostasien som gift sig med svenska män skulle accepteras och även toleransen för hbtq skulle öka.
En konsekvens av detta ledde till att nationalsocialister närmast förföljdes av de som kallade sig nationalister. De som utsattes för det värsta hatdrevet var Nordiska motståndsrörelsen. Allt de gjorde var fel. Fel taktik, fel ideologi ja till och med färgen på klistermärkena var fel. Det var för radikalt för de svenskar som växt upp i konsensussamhället.
Många nationella ville egentligen bara en sak: Rädda vad som räddas kunde av det välfärdssamhälle som fanns åren 1950-1960. Inte så mycket mer och inte så mycket mindre. Att då tala om ett enat Norden kändes väl inte så lockande. Man ville bara gå tillbaka till den gamla goda tiden. Än idag finns det nationella som gnisslar tänder så fort man säger något kritiskt om denna tidsålder.
Men det finns ingen väg tillbaka! Det går inte att gå tillbaka till den tid då Gustaf VI Adolf regerade. Den tiden är förbi. Sedan några år tillbaka har de nostalgiska folkhemskramarna gått tillbaka. De mjukare nationella grupperna försvann. Svenskarnas parti, Nordiska förbundet, Nationaldemokraterna och en hel del andra. Det gick inte. Nu har det börjat röra på sig igen hos dessa. Stöd Alternativ för Sverige eller till och med Sverigedemokraterna. Men dessa två sistnämnda kan bara i bästa fall förhindra förfallet, ingen kraft finns att vända utvecklingen. De enda som har mod och förmåga att försöka ändra saken är Nordiska motståndsrörelsen. Det finns ingen väg tillbaka, men det finns en väg framåt! Genom att rösta på Nordiska motståndsrörelsen till riksdagen visar vi att vi tror på framtiden!
Ja alla nostalgiker som vill att Sverige för evigt ska vara 1958, ni lever 2018 och nu är det kris. Dröm gärna om det förflutna, men lev och verka för att framtiden ska vara bättre än det gamla! Hell Simon Lindberg! Hell Nordiska motståndsrörelsen!
/Henrik Andersson
Hoppa till huvudinnehåll
