INSÄNDARE. Henrik Andersson påpekar i den här insändaren att det historiskt funnits åtminstone två former av demokrati och att de som talar om demokrati än idag ofta är oense om vad som är demokratiskt kontra antidemokratiskt.

Det är nog inte för mycket sagt att det finns två sorters demokrati, i alla fall i västra delen av Europa. Vi kan för enkelhets skull kalla dem för den grekiska och den franska. Den grekiska är den som inspireras av de grekiska stadsstater som fanns under antiken. Dessa med Aten i spetsen hade demokrati, ett ord som kommer från just grekiskan. Här är det frågan om direktdemokrati och rösträtt för de som är fullvärdiga medborgare. Demokratin kom till då den militära utvecklingen lett fram till en sorts tungt infanteri där soldaten hade hjälm, harnesk, benskenor, sköld och ett långt spjut samt svärd som vapen. Detta kostade en hel del att skaffa och det blev ganska dyrt att skaffa sådan utrustning. För att uppmana folk att bli hopliter, som dessa soldater kallades, fick man lova dem vissa förmåner som exempelvis rösträtt. Rösträtten i det gamla Grekland var förbehållen män av grekisk börd, eller rättare sagt: De som var atenare fick rösta i Aten. Utlänningar, slavar och kvinnor fick inte rösta. Man kommer osökt att tänka på Sverigedemokraterna när man tänker på den grekiska versionen av folkstyre.

Den franska demokratin kom till under franska revolutionen. Borgerskapet som stånd växte och fick mer inflytande över ekonomin i Frankrike. Men i detta land var det så att adeln var självskriven för de flesta högre ämbetena inom såväl det civila som det militära. Det adlades förvisso folk men det skedde inte i större utsträckning. Borgarna som hade såväl kunskap som kapital var förstås missnöjda. Borgarna kunde ju inte för skams skull säga att de borde få mer makt utan hävdade istället att människan föddes fri och att ingen borde födas med privilegier. Revolutionen av år 1789 är starten på den demokrati vi lever i idag. Den största skillnaden mellan den antika grekiska demokratin och den moderna franska är att den sistnämnda lär ut att människan föds med rättighet samt att alla är lika mycket värde. Vare sig vi räknar i vikt eller volym så är alla lika mycket värda. Grekerna hade som redan nämnts slavar och hade aldrig någon tanke på att exportera sin direktdemokrati till resten av världen. Anhängarna av den franska demokratin anser just att demokratin ska spridas över hela världen och att alla ska vara demokrater och tro på och verka för demokratins värdegrund.

Det är nog inte för mycket sagt att franska demokrater anser att deklarationen om de mänskliga fri och rättigheterna är en helig skrift, ungefär som bibeln eller koranen. Det finns faktiskt de som kallat deklarationen för just ”ateisternas bibel”. Spridandet av denna demokrati har ibland skett med våld. Europa och större delen av världen var faktiskt i ett slags världskrig åren 1792-1815 och det beroende på att fransmännen ville sprida sina ideal om ”frihet, jämlikhet och broderskap”. I Aten trodde man bara på frihet, sin egen frihet. Människor som hyllar mångkultur, globalisering och avskaffande av gränser är anhängare till den franska ideologin, eller ska man kanske säga trossystemet? Ofta försöker franska demokrater mena på att demokrati inte bara är att rösta lite då och då utan är en livsstil, ett förhållningssätt till livet och lite därtill. Gamla greker ansåg att demokrati mestadels vara att rösta och en del av det politiska livet. Tron på Olympens gudar och kulturella likheter med andra stadsstater var det som i viss mån skulle bygga gemensamma band med makedonier och spartaner, de sistnämnda gitte aldrig skapa demokrati. Skulle man bygga ett samhälle byggt på det krigiska Spartas ideal, då skulle man nog beskyllas för att vara fascist!

I våra dagar så bråkar ”greker” och ”fransmän”. Sverigedemokraterna (eller ska vi kalla dem Grekdemokrater?) hävdar ofta att de flesta svenskar tycker att Sverige har för mycket invandrare och anser att det ska folkomröstas om flyktingar. ”Fransmännen”, vare sig de är röda eller blå (vilket för tankarna till trikoloren, det vita kan ju vara vårt utländska kungahus), anser istället att man absolut inte kan rösta om flyktingar, man får helt enkelt inte rösta i sådana fall för då kränker man tron på allas lika värde. Tron på allas lika värde är heligare än majoritetsprincipen säger fransmännen och fransyskorna. Grekerna med Jimmie Åkesson i spetsen tycker tvärtom. De är som sina kollegor i Akropolis, de är inte så där jätteintresserade av vad utlänningar (barbarer) tycker och har ganska begränsade vyer.

Och här står vi idag och ser på två olika former av demokrati som har lite gemensamt men mycket som skiljer dem åt. Både fransmän och greker kallar dock den andre för antidemokrat.

Vad är du käre läsare? Grek eller fransman? Eller är du en sån där som sympatiserar med tysk (nationalsocialism), italiensk (fascism), rysk (kommunism) eller kanske rent av någon annan form av ideologi?

/Henrik Andersson

• Publicerad:
  2016-09-28 17:10

Kategoriserat som:
• Insändare
• Opinion
• Opinion & Motstånd