INSÄNDARE. Johan Persson skriver om Israels brutala massakrerande av palestinier, ”svensk” medias hyckleri och vikten av att kämpa för sitt folk.
Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.
Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se
Redan i söndags började judiska israeler fira öppnandet av den amerikanska ambassaden i Jerusalem. Datumet för öppnandet av ambassaden var satt för att fira utropandet av den israeliska staten 14 maj 1948. För palestinierna däremot är detta datum Nakbadagen, en dag som symboliserar fördrivningen av 700 000 – 900 000 palestinier under månaderna före och efter utropandet av den israelisk staten.
I måndags protesterade palestinier i Gaza mot ambassadöppnandet och möttes av skarpladdade gevär från israeliska soldater bekvämt stationerade på andra sidan muren mot Gaza. Det kom tidigt rapporter om 2000 skadade och 55 döda i måndags och båda dessa siffror har säkert stigit sedan dess. I ett krig så skadas soldater och civila på båda sidor, men det här är inget krig utan ensidigt våld av judar mot palestinier. Alla skadade och döda tillhör nämligen den senare gruppen. Undantaget som bekräftar denna regel är att wikipediaartikeln säger att en israel är ”slightly wounded”, förmodligen efter att ha tappat ammunition på sig själv eller liknande.
För att försvåra för de israeliska krypskyttarnas mord på demonstranter så tänder palestinierna eldar med mörk rök.
Protesterna började för en dryg månad sen, under långfredagen. Då samlades mellan 20 000 och 40 000 palestinier från Gazaremsan på flera ställen längs muren för fredliga demonstrationer av ”Jordens dag”, en åminnelse av sex arabiska israeler som mördades 1976 när de motsatte sig Israels konfiskering av deras mark. Israelisk militär började beskjuta demonstranterna med både skarp ammunition och tårgas och åtminstone 17 palestinier dödades och 550 skadades.
Sedan protesternas början så har över hundra palestinier mördats och massmedia skriver lite ljumma artiklar om ”konflikten”. Jämför det här med hur massmedias hysteri hade varit om Ryssland, vars befolkning är 16 gånger större än Israels, hade skjutit ihjäl 16×100 = 1 600 demonstranter. Eller jämför den israeliska arméns mord på palestinska barn med den syriska arméns påstådda mord på barn, så ser vi hur extremt Israelvänlig ”svensk” massmedia är. Ivanka Trump, som förra året grät krokodiltårar över ”gasade syriska barn” är i Israel och firar ambassadöppnandet samtidigt som palestinska barn dör i tårgasattacker.
Israel-Palestina-konflikten är inte bara relevant ur människorättssynpunkt och för sin anknytning till sionism och judisk makt, utan också för att likt palestinierna i Levanten, så är vi svenskar ursprungsbefolkningen i detta land. Palestinierna klarade inte av att stoppa massinvandringen till sitt land. Nu är de andra klassens medborgare i Israel, eller bortkörda från sin mark och ihopträngda i vad som hade kallats för koncentrationslägren om Gazaremsan och Västbanken hade varit belägna någon annanstans i världen.
Israel är ett land där den palestinska flickan Ahed Tamimi riskerar 20 års fängelse för att ha slagit till en israelisk soldat.
Medan den judiske terroristen Meir Ettinger, som varit med om att bränna palestinska barn, levande går fri.
Svenskar är redan idag en andra klassens medborgare i vårt land. I synnerhet de svenskar som vägrar acceptera träldomen. Medan Stefan Löfven och övriga ministrar går i demonstrationståg till stöd för judisk maktrörelsen i vårt land så står Nordiska motståndsrörelsens aktivister upp mot densamma, kosta vad det kosta vill.
/Johan Persson
Hoppa till huvudinnehåll
