INSÄNDARE. Vera Oredsson skriver en fortsättning om Coronasituationen och jämförelsen med situationen under andra världskriget.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Nu gäller det jordbrukssituationen. Under kriget skickades storstadsbarnen från Berlin och andra storstäder ut på landet i läger. Under vistelsen i Schlesien Steinau fick vi som var över 12 år gamla flickor hjälpa till i skördetider.

Vi hämtades i tomma hövagnar med dragande hästar till gårdarna. Plockade bär, rensade ogräs, plocka ärtskidor, kål, potatis m.m.

När jag tänker på den tiden häpnar jag över de svenska böndernas nuvarande klagan om uteblivna utländska hjälparbetare när det dräller av ungdomar som driver omkring bl.a. p.g.a. nedlagd idrottsverksamhet.

Det är bara att OMSTÄLLA SIG och sluta med klagan och gnäll även från idrottsledare. Arbetslösa kan samlas av basar. De kan organisera sina grupper och köra dem till gårdar under skördetid. Skulle tro att jordbruksarbete ger den kondition som senare behövs när tiden kommer in i sina vanliga spår – att tänka på fortsättning utan invandrad arbetskraft – skulle vara önskvärt.

Också överklassungdomar kunde behöva lära sig handens kraft i jorden och inte bara på segelbåtar. Ingen nedskräpning, renare behandling av skördar osv.

Vi hedrar de firmor och människor som har insett att OMSTÄLLNING är nödvändig. Hotell, värdshus och turistanläggningar på landet kan bistå med nattlogier med låga avgifter. Vi, jag anvisar här till inledningen, sov i lador på hö under filtar – vilket vi tyckte var roligt. Vad vi fick i lön? Mat, tacksamhet och en underbar känsla att ha varit till nytta.

Nu finns bilar, maskiner och bönderna kan betala samma lön som till den utländska arbetsstyrkan. Det enda som kan vara problematiskt är avståndet mellan personer – men med disciplin löser det sig också.

Det skulle vara en skam för den svenska regeringen att låta skördar ruttna och inte ta krafttag med organisationssinne. Kommunpamparna kunde lyfta på sina sammanträdestjocka bakar och hjälpa till.

RUTTNA SKÖRDAR? Är vi så invaderade att detta också blir ett nyinflyttat kulturfenomen? NEJ, ännu är vi övervägande ett vitt folk.

/Vera Oredsson

  • Publicerad:
    2020-05-20 11:40