DEBATT. I en insändare skriver Mia Andrén om att vi alla är medvetna om vad som måste göras. Frågan är bara om vi är beredda att göra det, eller hoppas vi att någon annan ska ta tag i det åt oss?

När ska du ta steget in i ledet som försvarar folk?

När ska du ta steget in i ledet som försvarar ditt folk?

Vi vet alla vad som sker i vårt land. Problemet är att många tror att någon annan ska ta hand om problemet åt oss. Att om de blundar extra hårt så kommer problemet att försvinna. Jag måste göra er besvikna med att det är något som aldrig kommer ske.

Hur tror ni att Adolf Hitler tog makten? Genom att hoppas på att någon annan skulle ta tag i saken så han kunde måla sina tavlor ifred? Nej, Hitler insåg att han behövdes. Han insåg att han måste offra hela sitt liv för sitt folk.

Men nu ska vi inte heller gå runt och vänta på att det ska dyka upp en ny Hitler. Vi måste offra oss här och nu. Du gör nytta för kampen vare sig du sätter upp klistermärken, delar ut flygblad, tar emot batongslag, skriver, pratar, föder fram barn eller uppmuntrar din man till strid eller själv strider. Alla behövs, alla kan göra något.

Syns vi inte, finns vi inte. Vi är i krig, men vår fiende har inget motstånd. Vårt motstånd sitter hemma med knuten näve i fickan och väntar på att någon ska ta hand om deras skyldighet.

Är det verkligen värt att låta oss gå under för dyra saker som inte ens minns vem du var när du är borta? Är det värt att dricka sig själv till minnesförlust medan flickor inte ens kan gå i skolan utan att bli sexuellt trakasserade? Som inte kan röra sig fritt. Som går runt med rädsla för en sån simpel sak att kunna ta en kvällspromenad eller kunna åka hem sent på kvällen med kollektivtrafiken. En rättighet varje kvinna borde få avnjuta. Vad är du för man som låter detta ske? Var är din stolthet?

Gamla misshandlas, glöms bort, får ingen mat. ”De röstade fel”, försvarar du dig med och äter av den goda maten på din tallrik. En kvinna sover med sina tillhörigheter i en påse bredvid sig, under en bro. Nästa morgon kommer någon schasa iväg henne. Hon gjorde fel val i livet. Kanske hon knarkar, kanske hon blev sjuk och förlorade sitt hem. Hon är inte du, hon är inte din kvinna men hon tillhör ditt folk, hur kan du se åt ett annat håll? Skäms du inte?

Förr i tiden försvarade man sin familj. I dag skriver man arga inlägg på Facebook. Det är dags att leta fram din inre viking. Ingenting kommer bli till det bättre. Vilken bortförklaring du än må ha kommer du få sätta den i halsen när ditt område brinner upp precis som alla dina besparingar. När dina barn inte kan ta ett steg utanför dörren av risk för att bli rånade eller våldtagna. En dag kanske de aldrig mer kommer hem. Var den där ölen verkligen värt det? Alla dessa krogrundor som du inte ens minns. Var de värda vår frihet? Ta upp näven ur fickan och ha den framför dig istället.

Hur många våldtäkter ska behöva ske för att du ska agera? Hur många flickors liv ska behöva krossas för att du ska släppa TV-spelsdosan och gå med i Nordiska motståndsrörelsen? Vad är du rädd för? Att bli kallad rasist? Eller ännu värre nazist? Är det inte mer oroande att det väller in främlingar? Att ditt liv styrs av främmande intressen. Att du låter dig hunsas som en slav? Vad du än fruktar i dag är det inget mot det helvete som väntar dig om du fortsätter knyta näven i fickan. Bortförklaringarnas tid är förbi. DU måste agera.

/Mia Andrén

  • Publicerad:
    2017-01-12 09:00