INSÄNDARE. Jenny Svensson skriver här om den politiska korrekthetens dåliga känsla för proportioner.
Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.
Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se
Idag framträdde Daniel Suhonen (S) i Primetime som är Expressens TV. Där jämförde han SD med IS. Han påstod till och med att SD är Sveriges svar på IS.
Nu ogillar jag och Suhonen SD av fundamentalt olika skäl, men lite nyanserad måste man väl ändå vara? Suhonen vinner kanske några poäng hos godhetsapostlarna, han får lite mer mediaexponering och säkerligen ryggdunkas det både till höger och vänster.
Men jag får en fadd smak i munnen, vad menar han egentligen med detta? Att SD-anhängare är ute och halshugger folk, kidnappar småflickor, våldtar dem, tvingar dem att bli barnätande nazister och barnfruar åt Jimmie Åkesson?
Och hur många SD:are försöker utrota kurder i Kobane… Lite nyanser vore trevligt. Även om man ogillar SD.
För det enda Suhonen gör med det uttalandet är att förminska det lidande som IS:s offer får genomlida. I ett sunt samhälle hade människor som inte ser skillnad på SD och IS placerats på anstalter och fått hjälp med sina psykiska problem, men i Sverige får dessa dårar som Suhonen plats i media där de kan predika sina vanföreställningar till folket.
Det faktum att media inte längre är den tredje statsmakten, utan den första är skrämmande. Kommer ni ihåg inför valet när en grupp brevbärare vägrade att dela ut SD:s valsedlar? De hyllades på Twitter, av kultureliten naturligtvis. De fick spaltmeter i tidningar, där det mesta var beröm och prat om civilkurage. Jag själv satt frågande framför datorn och undrade om mina föräldrar har lärt mig alldeles uppåt väggarna tokigt om vad demokrati är. För det skolan försökte indoktrinera mig med har jag aldrig lagt någon större vikt vid. Och då ska jag väl för sakens skull säga att mina föräldrar absolut inte delar min politiska åskådning.
Är man brevbärare delar man ut post. All post. Man tar inte politisk ställning. Hur svårt är det att förstå?
För att återvända till människor som för att framhäva sig själva genom att använda sig av katastrofer har vi ju Daniel Riazat, som efter ett mindre bråk med meningsmotståndare från Motståndsrörelsen sa att det var som att vara på Utøya. Har Riazat missat att mängder med barn och ungdomar dog på Utøya? Eller är det så enkelt att han så förtvivlat gärna vill synas och höras att han drar till med vad som helst för att få mediaexponering?
Inte heller Riazat placeras på dårhus, han får en framträdande roll inom Vänsterpartiet och en riksdagsplats och därmed tvingas vi gemensamt avlöna en man som aktivt och mycket ihärdigt arbetar för vår undergång. Ironiskt.
/Jenny Svensson
Hoppa till huvudinnehåll
