KOMMENTAR • Peter Andersson analyserar intervjun med Storbritanniens före detta premiärminister Boris Johnson som The Telegraph gjort. I intervjun framkommer en del intressanta uttalanden från hans sida, som hans syn på huruvida kriget i Ukraina är ett proxykrig från Natos sida eller inte och vad som enligt honom måste göras i kriget.

Redan tidigt i intervjun framgår Boris Johnsons syn på världen när det diskuterades kring USA:s nyligen valde president Donald Trump. Han argumenterar att varje mänsklig institution måste ha en stark ledare. Han anser att i det i synnerhet gäller för USA, och att landet nu har fått sin starke man. Världen inte är ett undantag från principen och att denna ledare måste vara USA.

”Vi måste vinna PROXYKRIGET!”

Gällande Trump hoppas nu Johnson att han kommer att vara den starka ledaren som kommer ordna upp den akuta situationen i Ukraina, genom att stärka upp landet i en så bra förhandlingsposition som möjligt. Han argumenterar vidare att Trumps triumf i presidentvalet inte får gå förlorad genom en förlust på slagfältet i form av en kapitulation inför den ryske presidenten Vladimir Putin. Detta erkänner Johnson skulle vara en förnedring av USA och Nato, men han säger också att han i slutändan inte vet hur den kommande amerikanske presidenten kommer att agera.

Överlag kritiserar Johnson hur väst har agerat. Han menar att man borde ha gett Ukraina mycket mer, inte bara för att stå emot det ryska anfallskriget utan också för att kunna vinna kriget. Han erkänner att det hela faktiskt handlar om att Nato idag för ett proxykrig mot Ryssland. När diskussionen går in på långdistansrobotarna, som Nordfront tidigare har rapporterat om och även får användas mot mål inne i Ryssland, menar Johnson att deskaleringsargumentet är nonsens. Anledningarna till detta menar han är:

• att det skulle skada Rysslands relationer med andra länder så otroligt mycket att det helt enkelt inte är värt det, samt att han skulle skrämma upp sin egen befolkning inför västs svar

• att detta ändå inte skulle knäcka den ukrainska försvarsviljan.

Under slutet av intervjun hävdar han att man borde ha eskalerat kriget långt mycket snabbare så att man hade haft ett bättre utgångsläge för förhandlingar senare. Johnson säger också sig inte vilja se att mer blod spills, men att man ändå måste vinna kriget.

Vägen framåt

Hur Ukraina ska kunna vinna förklarar Johnson med att väst nu måste ge landets militär de befogenheter och den utrustning de behöver för att kunna trycka ut Ryssland, utan att väst själva kommer i direkt konfrontation med ryssarna. Han är också inne på att mer pengar behövs, att man bör använda de frusna ryska tillgångarna till ett belopp på 300 miljarder dollar och att man borde skapa ett nytt ”lend lease”-program för Ukraina som han ändå menar i längden är ett så rikt land som kommer kunna betala av sina skulder. Nato måste också finnas på plats i Ukraina som ”fredsbevarande styrkor” för att skydda landet i framtiden menar Johnson.

Putin = Hitler?

Under intervjun får Johnson frågan om han ser Rysslands president Vladimir Putin mer som Adolf Hitler eller Josef Stalin. Hans svar är Hitler och menar att Putins sätt att använda sin tagning på historia mer liknar Hitlers, för att sen också göra jämförelser med Hitlers resonemang hur olika grupper har rätt till olika områden och hur man rättfärdigar krig. Johnson går dock aldrig in på detalj hur han menar. Han får sen frågan om riskerna med att en ”modern Hitler”, som Putin då är enligt Johnson, om det skulle gå dåligt för Ryssland i kriget i Ukraina och journalisterna påstår att Hitler minsann hellre såg Berlin brinna än att ge upp. Johnson säger här att han inte tror att Putin hade accepterat ett krig där Moskva skulle hotas men att detta inte handlar om det. Han tror istället att Putin hade klarat av att hantera att Ukraina återtog områdena i landet som Ryssland nu kontrollerar i och med invasionen. Han hävdar vidare att det ryska folket inte gillar kriget men att man hellre ser det fortgå än att Ryssland ska förnedras i ett nederlag och vill av Putin få höra att man har klarat av sina mål med ”specialoperationen”.

Under intervjun hävdar Johnson att det är en ”stinkande lögn” från Kreml att han skulle ha saboterat de pågående fredsförhandlingar cirka två månader in i kriget. Han argumenterar att hans besök inte hade någon påverkan på dessa och att Ukrainas försvarsvilja var så pass stor att det inte hade spelat någon roll om han hade kommit på besök eller ej. Ukraina hade enligt honom aldrig kunnat acceptera kraven som Ryssland ställde då innebörden skulle vara att landet blev en ”slavstat åt Ryssland”. Han tillägger att Ukraina bara behövde få höra att Storbritannien skulle fortsätta med att stödja dem i kriget. Johnson förklarar dock inte hur en påverkan inte kan ha skett, då landet de facto kom att erhålla fler och tyngre vapensystem med tiden. Han ber också The Telegraph att försöka slå hål på denna ”lögn” och att det inte går att prata med ryssarna om detta. Journalisterna bör istället vända sig till ukrainarna enligt honom.

Johnson får också frågan vilka i Europa som har utgjort den ”svaga länken” som gjort att situationen nu är som den är. Han svarar genom att peka ut öst-stater i Europa, särskilt Ungern.

Sammanfattning

Hela Johnsons perspektiv genomsyras under hela intervjun av att ryssarna är de som anfallit ett oskyldigt land helt utan anledning och att måste stoppas. Han tar aldrig hänsyn till att Nato har expanderat österut under flera decennier, Majdan-kuppen, att Tysklands före detta förbundskansler Angela Merkel öppet uttalat att Minsk-fördragen aldrig var avsedde att implementeras eller att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj sagt att offentligt skulle få det att se ut som att Ukraina skulle gå med i Nato.

Han vill ha ett ”starkt suveränt Ukraina” som ska vaktas av Nato, utan att ägna en tanke på att Ryssland kanske lika gärna vill ha sina trupper där i fredsbevarande syfte.

Han verkar helt sakna insikter om hur den ukrainska försvarsviljan faktiskt har sjunkit drastiskt under tiden som kriget har pågått, från 73 till 38 procent.