MÅNGKULTUREN. Svenskar utsätts för systematiska trakasserier av invadörer som vill tränga ut landets rättmätiga befolkning. Det sker inte sällan med kommunernas goda minne. ”Det kan finnas beslut högre upp om att det ska ske”, säger Katarina S. till Nordfront.

Skivhus tillhörande det kommunala fastighetsbolaget Helsingborgshem.

Nordfront kontaktades av Katarina S, en 39-årig kvinna boende i Helsingborg. Hon vill berätta om den undanträngning som svenskar utsätts för i staden. Katarina får själv känna av mångkulturens attack på svenskar som förväntas flytta på sig för invadörernas skull. De har inte kommit för att integrera sig med svenskarna, utan för att ta över.

Helsingborg upplevs i undersökningar tillhöra en av de mest otrygga städerna i landet, särskilt i stadens södra delar. Ibland nås vi av hårresande rapporter om extremt våld och skjutningar som rasfrämlingar ägnar sig åt i staden. Men mycket av otryggheten rör förhållanden som inte syns.

Katarina S. bor i en lägenhet som tillhör ett kommunalt hyresrättsbolag, Helsingborgshem. De undanträngningseffekter som många svenskar upplever i och med invasionen av rasfrämlingar i landet drabbar även henne.

Sedan 2015 har Katarina trakasserats av rasfrämlingar som bor i samma hyreshus som hon. Syftet med trakasserierna mot Katarina verkar tydligt: Hon ska bort och hennes lägenhet ska istället tas över av ”andra” från redan överbefolkade grannlägenheter som inhyser fler människor är de är byggda för.

— Jag har sedan 2015 trakasserats av en granne som väsnats, skrikit hemska namn åt mig, fått aggressionsutbrott och använt min trädgård som skräpkorg, säger Katarina.

— Han flyttade in två år efter mig och han har åtta lägenheter med släkt i huset. Problemen började samma dag han flyttade in med ett extremt oväsen och fester till klockan sex på morgnarna. Efter en vecka knackade jag på och sa milt åt honom att ”snällt tänka på hur lyhört här är ovanifrån och ner och att vi ändå måste bo på varann så vi kan väl hålla sams och visa varandra hänsyn?”

Men att på detta sätt kommunicera med rasfrämlingen skulle visa sig ha allvarliga konsekvenser.

— Då brakade helvetet löst, han fick ett raseriutbrott och drämde igen dörren med ord om att kontakta värden. Sedan började klagomålen, trakasserierna, aggressionsutbrotten, pekandet på mig när han såg mig ute, och så vidare.

Katarina drabbades av ångest över att vara hemma, men hennes krafter är begränsade då hon sedan länge har lidit av en allvarlig sjukdom som kräver tunga mediciner. Hon kan därför inte alltid hålla sig borta från hemmet, och behöver naturligtvis försöka sova också, även om hon lider av sömnsvårigheter.

— Under två års tid var jag så rädd för att vistas i min lägenhet att jag flydde och var bara hemma under några timmar på natten för att sova.

Otryggheten ledde till ett hemlösliknande liv
På grund av den obehagliga boendesituationen höll sig Katarina hemifrån så mycket och kom i lag med en tjej som ständigt festade. Det verkade vara bra för hon var alltid ute.

Nu började Katarina hantera sitt liv och sin ångest på sätt som liknar hur hemlösa kvinnor agerar för att undkomma farliga situationer. Hemlösa kvinnor är på flera sätt mer utsatta än vad hemlösa män är. Hotet om sexuellt våld utfört av män finns till exempel ofta med i riskbedömningarna.

Under en tid vandrade hon mest omkring och försökte hitta lugna platser som var tillräckligt varma och gratis att uppehålla sig på. Att vara låginkomsttagare eller mottagare av sjukersättning gör det omöjligt att hitta en ny bostad, bortsett från en hyresrätt hos Helsingborgshem, säger Katarina. Om hon kunde umgås med den nya väninnan istället slapp hon vara ensam i potentiellt farliga situationer, och så hade hon någonstans att vara.

— Jag började umgås med henne. Men jag har varit en godtrogen individ från en då bemedlad släkt där man på sin höjd fått en fortkörningsbot. Min nya väninna visade sig vara vänstervriden och ha psykiska diagnoser så hon blev ett dåligt sällskap. På en fest jag följde med till blev jag våldtagen av en destruktiv och självdestruktiv man som förklarade vad han utsatte mig för med att jag verkade så oskyldig. ”Du gick i kyrkan och verkade städad, så jag ville förstöra dig”, sade han.

Nu stängdes även dörren för Katarina att umgås med sina olämpliga vänner för att undkomma de obehagliga rasfrämmande grannarna.

— Bland det värsta var att alla tog hans parti och inte trodde på vad jag sade att jag hade utsatts för. Det tog lång tid att smälta mina före detta vänners svek, säger Katarina.

— Jag är ingen barhoppa utan föredrar att vara hemma och läsa men rädslan och trakasserierna i boendemiljön tvingade mig ur hemmet. Det var på många sätt som att vara hemlös.

Hyresvärden står på rasfrämlingarna sida
— Grannen fortsatte att klaga på mig och värden har ställt sig på hans sida. Helsingborgshem säger sig ha 50/50 fördelning på svenskar och ”andra etniciteter”. I själva verket är det mest ”andra etniciteter” som bor här. Vi är fyra svenskar som bor i två av de stora skivhusen, säger Katarina.

Att Helsingborgshem säger sig till hälften ha hyresgäster av ”andra etniciteter” beror på att det i staden finns politiska integrationsbeslut som ska göra det lättare för invandrare från tredje världen att rota sig i Sverige.

— Grannen försökte få mig vräkt genom att anmäla mig för att jag en gång hade badat i mitt badkar i en timme mitt på dagen, och haft ljudet på tv:n för starkt en kväll. Jag vände mig till Hyresnämnden som ordnade så att hotet mot mig om vräkning togs bort.

Enligt Katarina rapporterade Hyresnämnden att de hade träffat hyresvärden i ett slutet rum när de tog upp hennes fall med dem, och skällt ut representanterna för Helsingborgshem.

Katarina hade trots allt dittills lagt 100 000 kronor på hyreskostnader, själv med sin blygsamma sjukpenning bekostat viss upprustning, alltid skött hyresinbetalningarna och haft goda relationer med andra grannar, varför det saknades grund för vräkning.

— Men nu vill de vräka mig igen. Det sammanfaller med ett bråk som den aggressive grannen hade med någon som bor i hans lägenhet varefter nya klagomål riktades mot mig.

Mannen har en yngling sovandes på soffan i sin lägenhet. Enligt ett inte ovanligt mönster bebor fler människor i lägenheterna än vad de är avsedda för.

— Jag misstänker att grannen försöker bli av med mig för att ordna en lägenhet åt ynglingen. Han har trots släktingar – om de nu verkligen är hans riktiga släktingar – boende i åtta av husets lägenheter redan.

En av grannarna som bodde i en av dessa åtta lägenheter talade med Katarina innan han flyttade ut.

— Han sade till mig: ”Har du tänkt på varför så många i samma släkt bor i samma hus? Varför tillåter Helsingborgshem det, vem känner de högre upp?” Mannen verkade säga det i välmening för att göra mig upplyst om saken. Inhysningen av främmande människor i hyresrätterna verkar inte gå rätt till.

Känns fel att behöva fly från mångkulturen
— Det känns inte rätt att man ska behöva fly – i mitt fall en andra gång – på grund av dessa ”odjur”. Ändå har jag försökt hitta ett annat boende. Tyvärr är min ekonomi sådan att jag inte har råd.

Privata hyresvärdar har större möjligheter och kan ofta vara mer intresserade av att hitta pålitliga hyresgäster. Men antalet privata hyresrätter är mycket begränsat.

— Jag talade med en fastighetsägare i ett hus här omkring och beskrev mitt problem. Han svarade då att han av just dessa anledningar mycket noga kontrollerade vilka hyresgäster han släppte in. En arab hade flyttat in i en av hans hyresrätter. Efter ett tag bad han om en till åt en släkting. Hyresvärden svarade då ”Nej, nu bor DU här, det räcker, inga släktingar!”

Enligt den privata hyresvärden blev då araben sur och valde att flytta ifrån lägenheten för att han inte fick ta in ”hela släkten” och ta över huset.

— Just så har de gjort här där jag bor: De samlas i samma hus och trakasserar bort svenskarna så hela huset kan fyllas av deras eget folk, sedan skräpar de ner och väsnas och det är bara deras regler som gäller. Som svensk undrar man var man ska ta vägen? Var ska man fly? Det verkar vara samma sak över hela landet. Till och med min gamla bostadsrättsförening där jag bodde har tagits över av ”dem”. Samtidigt förfaller de en gång välfungerande lägenheterna där. Nyligen hade det uppstått märkliga fel på vattensystemet som orsakade stora skador på fastigheten.

Att göra motstånd
När de vita länderna nu utsätts för invasion av rasfrämlingar från tredje världen måste man försöka hitta sina vägar för att erbjuda motstånd.

— Det är folk som ni som lyser upp mörkret, säger Katarina om motståndsrörelsen.

— Det kusliga är att ni ju varnade oss redan på 90-talet men ingen lyssnade och titta nu hur här blivit. En eloge till er som fortfarande slåss, och ni har åtminstone en del med er i kampen, fortsätter hon och påminner om att även Sverigedemokraterna (SD) på den tiden varnade för det som nu händer i landet. Det gör att SD har samlat på sig ett stort stöd från väljarna genom åren och därför är tredje största parti idag, menar Katarina.

— Folk är genomtrötta på eländet.

Katarina arbetar själv för att med fredliga medel protestera mot samhällsförändringarna som bara är till det sämre. Hon har engagerat sig i en svensk gren av Gula västarna.

— Jag planerar en tripp till Paris för att stödja originalvästarna. Först måste jag dock bli friskare och träna upp mig lite. Åker jag nu, lär jag bli skjuten av en gummikula eller få stryk av den franska polisen då jag är för långsam och osmidig, säger Katarina med en vänlig blinkning.

  • Publicerad:
    2019-04-20 20:00