Hoppa till huvudinnehållDJ Artificiell Intelligens – Golaren Gamov
2024-04-19 20:00
Hitler och Tredje riket
20 april 1889 • Denna dag föddes nationalsocialismens grundare i Braunau.
Invandringens kostnader – riksdagsseminarium med Anna Hagwall och Jan Tullberg
REPORTAGE. Nordfront var på plats när riksdagsledamoten Anna Hagwall återigen anordnade ett seminarium för allmänheten i riksdagen. Denna gång gästade docent Jan Tullberg på temat ”invandringens kostnader”.
Anna Hagwall tillsammans med den inbjudne gästen Jan Tullberg. FOTO: Nordfront.se
Riksdagsledamoten Anna Hagwall uteslöts i december ur Sverigedemokraterna efter en ordentlig medial hets. Partiledningen valde då att gå på medias linje och menade att Hagwall ska ha brutit mot partiets ”nolltolerans mot rasism” genom att indirekt kritisera den judiska ägarkoncentrationen inom ”svensk” massmedia.
Som politisk vilde och fri från den sverigedemokratiska partipiskan har Hagwall dock fortsatt med sitt oppositionella arbete. Under onsdagen anordnade hon exempelvis för andra gången i rad ett seminarium för allmänheten i riksdagens lokaler.
Det förra seminariet hölls i mars tillsammans med invandringskritikern Karl-Olov Arnstberg och besöktes även det av Nordfront. Seminariet hade temat yttrandefrihet och under en frågestund efteråt diskuterades bland annat hur vissa grupper i samhället har oproportionerligt stort inflytande.
Under onsdagen var det alltså dags igen, denna gång på temat invandringens kostnader. Till hjälp hade Hagwall bjudit in docenten Jan Tullberg, ekonom och känd invandringskritiker som bland annat har skrivit boken Låsningen – en analys av svensk invandringspolitik.
Tullberg inledde sitt anförande med att konstatera att Sverige har en åsiktskorridor som gör det i princip omöjligt att kritisera den förda invandringspolitiken. Denna åsiktskorridor uppstod enligt Tullberg i samband med kommunismens fall, då den klassiska ”right – left”-skalan inom politiken ersattes med en ”right – wrong”-skala.
Genom att dela upp åsikter i ”rätt” och ”fel” menar Tullberg alltså att det inte går att föra en saklig debatt om massinvandringen, dess volymer och kostnader. Istället diskuteras och kritiseras endast själva integrationen och hur den ska gå till.
Jan Tullberg berättar om den svenska åsiktskorridoren. FOTO: Nordfront.se
Tullberg konstaterade vidare att tidigare studier och officiell statistik kring massinvandringen inte har tagit hänsyn till samtliga kostnader, något som han menar ger ett missvisande resultat. När han själv gjorde vissa justeringar och lyfte in tidigare ignorerade utgifter som kan kopplas till invandringen så ökade den sammantagna kostnaden från 1,5 till 3 procent av BNP.
Det är enligt Tullberg vanligt att man vilseleder folk med felaktig statistik eller framhåller statistik som inte är relevant. Ett vanligt förekommande argument mot kritik av massinvandringen är att Sverige behöver den för att ha folk som tar hand om oss när vi blir gamla, vilket enligt Tullberg inte alls stämmer då vi har en väldigt stabil befolkningsstapel bland svenskarna.
Tullberg berättade också att Norge har gjort ärligare utredningar av massinvandringens kostnader och att de har varit tydliga med att det kommer att kosta 1 000-tals miljarder kronor på lång sikt, men att de också har råd eftersom att de har sin oljefond – något som Sverige saknar och motsvaras snarare av en gigantisk statsskuld.
Som ekonom stannade Tullberg vid massinvandringens ekonomiska aspekter och lyfte aldrig frågor som rör de rasliga och kulturella konsekvenserna av en massiv invasion av främlingar. I sammanhanget kan man dock nämna att Tullberg erkände att vissa av de invaderande folkslagen, exempelvis zigenare och somalier, representerar icke-producerande kulturer.
På direkt fråga ifall han tror att det finns någon starkare, bakomliggande kraft bakom riksdag och media svarade Tullberg också nej.
Avslutningsvis kan man konstatera att Hagwalls initiativ med att öppna riksdagen för allmänheten genom dessa seminarier är en intressant och positiv utveckling. Invandring och yttrandefrihet är som bekant också ämnen som diskuteras med en viss enkelspårighet i den offentliga debatten, även om det är frågor som engagerar gemene man. Hennes seminarium är ett bevis på att det faktiskt finns representanter i riksdagen som tar folkets frågor och invändningar mot det rådande systemet på allvar och att även ämnen som av etablissemanget anses vara kontroversiella går alldeles utmärkt att diskutera utan upprördhet och känsloargument.