Dagens datum 10 maj: Tidigt på morgonen den 10 maj 1940 invaderade Storbritannien Island.

Island var vid krigsutbrottet en suverän stat, som hade den danske kungen som statsöverhuvud. Island hade även förklarat sig neutrala när kriget bröt ut. Efter den tyska ockupationen av Danmark i april 1940 deklarerade det isländska alltinget att kungen inte kunde fullgöra sina plikter som isländsk regent. Man öppnade även legationer utomlands och sökte erkännande för sin självständighet.

Storbritannien hade redan tidigare visat att man inte brydde sig om de nordiska ländernas neutralitet och självständighet när man försökte gå in i Norge och Sverige. Detsamma skulle visa sig i Islands fall. Den brittiska flottan sänkte ett antal tyska handelsskepp som befann sig på isländskt territorialvatten och den brittiska regeringen krävde därefter att få stationera trupper på Island, för Islands ”beskydd”. Alltinget vägrade gå med på detta och fortsatte att hävda den isländska neutraliteten.

Allteftersom det brittiska läget i Norge försämrades beslutade överkommandot att man skulle ha militärbaser på Island. Vid krigskabinettens möte den 6 maj lade Winston Churchill, då flottminister, fram en plan för invasionen av Island. Churchill hävdade att fortsatta förhandlingar inte var aktuella. Han föreslog att man helt enkelt skulle landsätta trupper direkt och sedan tvinga Island att samarbeta. Churchills förslag antogs och planen sattes i verket omedelbart.

Island hade vid denna tidpunkt ingen egen militär, endast ett fåtal poliser och kustbevakning. Den brittiska planen utgick från detta och man visste om att den isländska förmågan till militärt motstånd var icke existerande. De brittiska invasionsstyrkorna bestod av en bataljon marinsoldater, 750 soldater, av vilka mestadels var nya rekryter som var dåligt tränade med dålig utrustning.

Isländska poliser i träning 1940

På morgonen den 8 maj 1940 lastades soldaterna ombord på kryssarna HMS Berwick och HMS Glasgow och invasionsstyrkan avseglade mot sitt mål. Tidigt på morgonen den 10 maj 1940 ankrade styrkan utanför Reykjavik och britterna skickade upp ett spaningsflygplan för att spana av närområdet. Flygplanet flög över staden och blev då upptäckt av ett stort antal människor, bland annat den tyska ambassadören som snabbt tog sig ner till hamnen med kikare och fick där syn på invasionsstyrkan.

HMS Berwick

Någon timme senare upptäckte en isländsk polisman ett antal brittiska fartyg som närmade sig hamnen i Reykjavik, polismannen rapporterade detta till utrikesministeriet. Ungefär klockan fem på morgonen landsteg 400 brittiska marinsoldater i Reykjaviks hamn. Soldaterna mötte inget motstånd och kunde snabbt ockupera posten, telefonstationen, radiostationen och metrologistationen. Britterna hade också order om att inta den tyska ambassaden och tillfångata dess personal.

Brittiska trupper på Island

Den Isländska regeringen protesterade förgäves mot det oprovocerade överfallet mot en suverän nation. Till slut blev de isländska politikerna ”övertalade” av brittiska löften om lukrativa handelskontrakt och andra monetära kompensationer för ”besväret” att bli ockuperade och man accepterade situationen.
En vecka efter invasionen anlände fler brittiska soldater till Island, och inom kort fanns det över 25000 brittiska soldater stationerade på ön. Under 1941 övertog amerikanska styrkor ockupationen av Island.

Winston Churchill vid en inspektion av ockupationstrupperna.

Amerikanska trupper på Island

Den amerikanska ockupationen fortsatte efter krigsslutet. Under det kalla kriget var den amerikanska flygbasen vid Keflavik en viktig del av den amerikanska krigsplanen mot Sovjetunionen. Den amerikanska ockupationen av Island upphörde 2006.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-05-10.

• Publicerad:
  2018-05-10 00:29

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap