INRIKES. I en ledare på SvD skriver Ivar Arpi att regeringen genom sitt agerande inte kommer att lyckas samla folket i dessa kristider. Bland annat eftersom man låter ideologiska mål gå före målet att minska smittspridningen.

Ivar Arpi. Foto: Jesper Sandström (CC BY 2.0).

I en ledarartikel på Svenska Dagbladet (SvD) konstaterar Ivar Arpi att, i den mån svenska myndigheter överhuvudtaget försöker bedriva en kamp mot coronapandemin i Sverige, så är strategin för den kampen helt obegriplig. Man har konsekvent nedtonat och underskattat hotet som covid-19 utgör och underlåtit att vidta kraftfulla åtgärder, menar han.

Man har nöjt sig med råd som:

Tvätta händerna!, Undvik samröre med riskgrupper! Stanna hemma om ni är sjuka! Bilda helst inte folksamlingar på större än 499 deltagare.

”Räcker dessa åtgärder för en pandemi av stora dimensioner?”, frågar sig Arpi retoriskt.

I och med att myndighetspersoner och politiker genom sitt agerande har förverkat sitt förtroende blir det omöjligt för dem att väcka ett verkligt engagemang hos befolkningen, att ”göra folket delaktigt i kampen”, menar Arpi.

Arpi undrar vidare vilka som sätter sin tillit till Folkhälsomyndigheten, statsepidemiolog Anders Tegnell och statsminister Stefan Löfven när dessa nyligt svängt 180 grader och plötsligt förespråkar åtgärder som de förkastade igår.

I Sverige har tills nu verksamheten i barer och butiker, på restauranger och andra arbetsplatser, med myndigheters goda minne, rullat på helt aningslöst. På bussar, i tåg och tunnelbanor har svettande människor flåsat på varandra i rusningstid precis som vanligt, påminner Arpi.

Arpi pekar på hur författaren, artisten och kändisbögen Jonas Gardell deklarerade att han faktiskt samlade 499 åhörare stället för planerade 540 på sin show i torsdags. Senare förklarade han triumferande i en krönika att han var på kyrkkaffe i söndags och där träffade många äldre samt att han fann detta vara ”befriande” och ”direkt hälsosamt”.

En företeelse som Arpi finner särskilt anmärkningsvärt är hur myndighetspersoner och politiker motiverar frånvaron av seriösa åtgärder som kunde stoppa eller begränsa pandemin. Tegnell förkastade tidigare i veckan, i motsats till flera stora företag, idén om hemarbete med motiveringen att det skapade ”ojämlikhet”, eftersom hemarbete inte fungerar för alla arbeten.

På samma sätt tog skolverkets generaldirektör Johan Carlson avstånd från en tillfällig stängning av skolor i kombination med hemundervisning med hänvisning till att inte alla barn har god hemmiljö.

Man sätter här, påpekar Arpi, målet ”undvikande av smittspridning” mot ett ideologiskt mål. Det går alltså bra att folk dör, bara alla dör. Arpi menar att svenska myndigheter i sin brist på ett konsekvent agerande för att stoppa pandemin utmärker sig gentemot myndigheter i flera andra länder.

Medan vår folkhälsomyndighet först förnekade att man ser flockimmunitet som ett mål men nu ser det som ett lämpligt mål, fast på sikt, har man i till exempel Storbritannien hela tiden sett det som ett mål och varit tydlig med det.

Arpi pekar slutligen på en annan ursäkt man i Sverige har givit för uteblivna eller tandlösa åtgärder. Anders Tegnell hävdade i söndagens avsnitt av TV-programmet Agenda att man endast kan genomdriva restriktioner ”som folk kan acceptera över tid”. Därav restriktion på folksamlingar på 500 personer och däröver i Sverige medan exempelvis Österrike förbjuder folksamlingar på fler än fem.

Arpi drar här denna slutsats:

Först underskattades viruset, nu underskattas svenskars krisinsikt och kampvilja.

Han pekar här på det faktum att många individer ”har gått längre än Folkhälsomyndighetens rekommendation” samt:

Om man var tydlig med strategin att sakta ned smittspridningen – skulle nog de allra flesta anpassa sig, och göra sin del.

  • Publicerad:
    2020-03-18 13:40