KRÖNIKA. Henrik Gustafsson skriver om författaren James Ellroy och hans självbiografiska bok ”My Dark Places”. Han reflekterar här kring författarens liv och bokens innehåll.

James Ellroy är en av vår tids största författare. Han har ett särskilt intresse för mordfall och amerikansk brottshistoria. I boken ”My Dark Places” försöker han reda ut mordet på sin egen mor liksom sitt brokiga förflutna.

Ellroy har skapat en speciellt sätt att skriva genom att använda korta meningar och så få ord som möjligt. Detta skall ha utvecklats av en slump efter att hans utgivare bett honom korta ner romanen ”L.A. Confidential” med hundra sidor. Istället för att ta bort något av handlingen så tog han bort alla överflödiga ord.

Black Dahlia-mordet
Ellroy är mest känd för sin verklighetsbaserade roman om det brutala ouppklarade Black Dahlia-mordet. Detta utfördes på den 22-åriga Elizabeth Short i Los Angeles i januari 1947.

”Black Dahlia-mordet” präglades av en extremt hatisk attityd mot kvinnor. Platsen där Shorts kropp dumpades låg sex och en halv kilometer från lägenheten där Ellroy bodde. Både ”den svarta dahlian” och Ellroys mor var mordoffer vars kropp dumpades.

James blev besatt vid den svarta dahlian. Genom sin uppväxt närde han fantasier om att spåra upp Elisabeth Shorts mördare. Senare kom hans mamma att ta hennes plats. I sina drömmar räddade han henne och avrättade mördaren. Hans skenande fantasi visade sig även vara en bra grogrund för kommande författarskap.

Uppväxt
I början på 60-talet var den unge James Ellroy anhängare av George Lincoln Rockwells American Nazi party. De fanns etablerade i Glendale i Los Angeles. Ellroy cyklade till deras kontor och handlade prylar för 40 dollar.

Han köpte en armbindel, flera utgåvor av tidningen Stormtrooper, en skiva med Odis Cochran, klistermärken och tvåhundra båtbiljetter till Afrika. Det sista var en skämtartikel som erbjöd svarta en enkel biljett till Kongo på en läckande pråm.

Skolan som Ellroy gick på hette Fairfax High och bestod till 90 procent av judar. Han skriver att han blev avstängd från skolan efter ett nazistiskt utbrott under engelskalektionen.

I slutet av 1968 levde Ellroy som hemlös i Los Angeles-området. I november blev han arresterad för olaga intrång när han övernattade i ett övergivet hus. Det var bland annat denna händelse som innebar ett uppvaknande för honom.

Hans cellkamrat var en svart kille som tagits in för väpnat rån av en spritbutik. Han kom först undan men upptäckte att han tappat sin afro-kam på brottsplatsen. När han gick tillbaka för att hämta den blev han igenkänd och arresterad på plats.

Utklipp från LA Times 23/7 1958

Privatdetektiv och författare
Det dröjde länge innan Ellroy tog sig mod att skriva om det som var inspirationen till hans författarskap: mordet på hans mor. Hon hette Geneva Hilliker Ellroy och blev våldtagen och mördad den 21 juni 1958. James var 10 år gammal när detta hände.

38 år senare åkte han tillbaka till brottsplatsen. Han anlitade en pensionerad polis för att lösa mordet och skrev en självbiografisk bok kring händelsen. När James Ellroy kom tillbaka till området El monte fanns ingenting kvar av den vita förorten där han växte upp.

I historien kan skönjas en radikal demografisk förändring av Los Angeles-området sedan tiden för mordet. Denna har även satt sina spår på brottslighetens karaktär. Ellroy skriver att L.A. County hade 43 mord eller dråpfall 1958. 1996 hade siffran stigit till 500.

Den huvudmisstänkte för mordet på Ellroys mamma är en okänd svartmuskig man. Han sågs tillsammans med henne under kvällen då hon våldtogs, ströps till döds och lämnades i ett dike.

Harvey Glatman

En person som var misstänkt för mordet på Geneva Ellroy var juden Harvey Glatman. Ellroy beskriver honom som en riktigt ful typ. Han verkar länge trott att det var han som våldtog och mördade hans mor. Glatman greps den 27 oktober 1958 och erkände mordet på tre kvinnor genom strypning.

Han nekade dock till mordet på Geneva Hilliker. Han sade att han inte hade dödat någon rödhårig sjuksköterska. Glatman avrättades i gaskammaren i San Quentin State Prison den 18 september 1959.

Bill Stoners berättelse
Den polis som Ellroy anlitade för att lösa hans mors mordfall heter Bill Stoner. När boken skrevs i mitten av 90-talet var han 53 år och hade jobbat på mordroteln i 14 år. En historia som Stoner berättade för honom har etsat sig fast i minnet.

Den utspelade sig 1981 och behandlar ödet för paret Dora och Henry Boldt med flera. De var runt 80 år när de attackerades i sitt hem. De levde i det övervägande svarta området Lennox Division.

Sonen hittade Dora död i hallen till vardagsrummet. Hon hade ett örngott över huvudet som var genomblött av blod och hjärnsubstans. Henry var vid liv i sovrummet. Han hade blivit slagen och sparkad medvetslös.

Innan ambulansen körde bort honom bad en polis Henry hålla upp ett finger om hans angripare var vita och två fingrar om de var svarta. Han höll upp två fingrar.

När Stoner kom till platsen hittade han en halvt uppäten ost på golvet. Han pratade med poliser från LAPD:s mordrotel. De beskrev 40 liknande fall med inbrott och tre relaterade mord. Offren var gamla vita kvinnor som misshandlats till döds.

Gärningsmännen skar alltid av telefonledningarna och åt upp mat från kylskåpet. 30 procent av gångerna stal de offrens bil. Dessa hittades sedan i närheten i västra L.A. Brotten inträffade var tredje eller fjärde natt.

Polisen i Beverly Hills kontaktade Stoner och sade att de hittat två misstänkta. De var svarta män i mitten av 20-årsåldern och hette Jeffrey Langford och Roy Benny Wimberly. Båda hade blivit villkorligt frigivna en månad innan inbrotten började. Langford bodde i närheten av platsen där de stulna bilarna upphittats.

Stoner satte dem under övervakning. I tre dagar körde de runt och spanade på två hus i västra L.A. där gamla vita människor bodde. Klockan ett på natten den 3 juli lämnade de misstänkta Langfords hus. De parkerade bilen i en gränd bakom ett av husen som de tidigare cirkulerat kring. Polisen följde deras minsta steg.

De skar av telefonledningarna på utsidan av huset och började försöka bryta upp ett sovrumsfönster på baksidan. När en smällare gick av längre ner på gatan trodde polisen att det var ett skott. De tände strålkastarna och satte igång sirenerna. De misstänkta sprang iväg men blev snart infångade.

När Stoner förhörde dem vägrade de erkänna några av de andra inbrotten eller morden. De reagerade inte när han sade att Henry Boldt hade dött. Polisen hittade en mängd stöldgods i de misstänktas hem. Wimberly och Langford åtalades och dömdes för 18 fall av inbrott men kunde inte bindas vid något dödsfall. Det är lätt att förstå frustrationen som Stoner kände över det här fallet.

Att hantera verkligheten
Ett tema som återkommer i Ellroys verk är att han inte tror på myten om ett avslut. Han menar att han inte heller vill ha något sådant. Han skriver att han aldrig kommer sluta att leta efter sin mammas mördare.

Han fick lära sig att hans tvångstankar kunde vara både en gåva och en förbannelse. Han blev räddad eftersom han lärde sig att använda sitt tvångsmässiga beteende till något användbart. Som att berätta historier och skriva böcker.

En poäng med den här berättelsen är att man inte ska låta sig nedslås av verkligheten oavsett hur hemsk den är. Det går att omvandla en traumatisk händelse till motivation för att göra bra saker.

Alla kan göra någonting för att påverka sin omgivning på ett positivt sätt. Alla borde engagera sig för att motverka att samhället blir en grogrund för monster som dem som beskrivs i Ellroys lysande men dystra samtidsskildring. En del i detta kan vara att lyfta fram dem i ljuset.

Litteratur:
Ellroy, James. (2010). ”My dark places”. Windmill books.

  • Publicerad:
    2019-06-03 09:00