Bild31

Nyligen skrev journalisten och författaren Katarina Mazetti en krönika i tidningen ICA-kuriren. Artikeln, ”Svårt att finna en riktig ’svensk’”, går som rubriken antyder ut på att inget riktigt är svenskt. Mazetti för fram idén om att det svenska endast är influenser som kommit utifrån. I slutet kommer hon dock fram till att det trots allt finns något som är svenskt – inavlade människor med svåra genetiska sjukdomar. Mazetti skriver:

”Kanske borde någon grävande journalist snoka lite i Sverigedemokraternas stamtavlor, de har ju själva begärt en sorts etnisk rensning i riksdagen. (Allra renast är förstås de folkslag som isolerat sej i generationer och bara gifter sej med varann. De sitter där gravt inavlade med hängande hakor, svåra genetiska sjukdomar och en IQ på 70).”

Det som Mazetti verkar mena är att mångkulturen är det som för utvecklingen, även den genetiska, framåt och att det etniskt svenska innebär avkommor som är ”gravt inavlade med hängande hakor, svåra genetiska sjukdomar och en IQ på 70”. Utifrån hur JK tidigare bedömt vad som är hets mot folkgrupp hade detta ansetts vara ett solklart förundersökningsärende om det hade riktats mot invandrare. Föreställ er exempelvis följande mening (läsaren bör observera att detta är ett tankeexperiment):

”Allra mest mångkulturella är förstås de folkslag som blandat sig i generationer och gifter sig med vem som helst utan den minsta tanke på avkomman. De sitter där bastardiserade med osymmetriska kroppar, sämre genetiska förutsättningar och en IQ långt under dem som valt att inte blanda sig.”

Många har reagerat på Katarina Mazettis krönika och en anmälan om hets mot folkgrupp har lämnats in till Justitiekanslern. Om svenskar döms för hets mot folkgrupp bör även svenskar ha rättsligt skydd själva av denna lag, trodde rimligtvis anmälaren. JK har tagit emot anmälan och nu beslutat att inte inleda förundersökning om hets mot folkgrupp. JK skriver följande i sitt beslut:

”Frågan om uttalanden riktade mot svenskar kan omfattas av straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp har prövats här tidigare. Justitiekanslern har då konstaterat att syftet vid tillkomsten av straffstadgandet om hets mot folkgrupp varit att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd och att kritik mot svenskar därför inte var avsett att träffas av straffstadgandet om hets mot folkgrupp (se t.ex. Justitiekanslerns beslut den 5 november 2003 i ärende nr 3217-03-30 samt den 30 november 2010 i ärende nr 7435-10-30). Justitiekanslern gör samma bedömning nu.”

Vad JK med andra ord säger, liksom vid tidigare liknande ärenden, är att svenskar, som inte anses vara en minoritetsgrupp, inte har skydd av lagen om hets mot folkgrupp. Det är alltså fritt fram att hetsa mot svenskar, när samma sorts hetsande mot en invandrare kan ge fyra års fängelse, om det anses utgöra grov hets mot folkgrupp.

Följande mening i beslutet bekräftar att JK arbetar utefter dubbla måttstockar:

”Det kan för övrigt anmärkas att det anmälda uttalandet i artikeln inte riktas mot någon specifik folkgrupp.”

JK är naturligtvis medvetna om att myndigheten själv vid otaliga tillfällen inlett förundersökningar om hets mot folkgrupp utan att någon specifik folkgrupp har pekats ut. Faktum är att JK åtalat just Nordfront på grund av en kommentar som anser att man inte ska avstånd från våld mot rasfrämlingar. Vilken specifik folkgrupp som åsyftas med ordet ’rasfrämling’ framgår inte av åtalet.

JK:s inkonsekventa tolkningar och beslut i sin helhet utgör en bekräftelse på att såväl JK som lagen om hets mot folkgrupp har som syfte att bestraffa dem som gör motstånd mot det mångkulturella samhället och fungera i avskräckande syfte för likasinnade.


  • Publicerad:
    2013-01-27 02:08