Dagens datum 23 juni Denna dag 1596 föddes Johan Banér, svensk fältmarskalk under trettioåriga kriget.

Johan Gustafsson Banér, eller Jan Banér, var en svensk härförare som föddes den 23 juni 1596 på Djurholms slott. Modern var Kristina Svantesdotter Sture och fadern var riksrådet Gustav Axelsson Banér. Han var deras tolfte barn, av fjorton, och infödd i den uradliga ätten Banér. Hans far, samt hans farbror Sten Axelsson Banér, förlorade han redan år 1600 vid Linköpings blodbad. Då var han enbart fyra år gammal.

Johan Banér.

Redan vid nitton års ålder var han med i det ryska kriget där han deltog vid belägringen av Pleskov och Riga. Han deltog även i stormningen av Kokenhusen tillsammans med Gustav II Adolf.

Den svenske kungen och familjen Banér kände varandra sedan tidigare. Den tidigare kungen Karl IX hade i samband med Linköpings blodbad också dragit in släkten Banérs gårdar och gods, men när Karl IX:s son Gustav Adolf blev kung försonades den nye kungen med familjen Banér och gav tillbaka egendomarna. Johan Banér handplockades sedan av Gustav II Adolf eftersom han tidigt uppvisat stor tapperhet i strid.

Men Banér var inte bara modig utan också en mycket god organisatör och något av militärt geni. Under ett av hans snilledrag grundlurade han de kejserliga arméerna under trettioåriga kriget genom att sprida ut ett rykte om att hans armé var på väg österut mot Polen, för att istället röra sig västerut och sätta sin armé i säkerhet. Banérs strategiska förmågor gjorde att han snabbt avancerade i graderna och ofta framstod som krigsveteran när han egentligen hade ringa erfarenhet.

1630 utnämndes han till riksråd och 1631 till generalmajor. I slaget vid Breitenfeld 1631 förde han befäl över den högra flygeln. Det slaget ses som en av svenska arméns största segrar någonsin och Banér bidrog som artillerichef starkt till segern. I slaget vid Alte Veste 1632 blev Banér skjuten i armen då han kom för nära en fientlig ställning. Han fick därför svårigheter att delta i det kommande slaget.

När Gustaf II Adolf stupade i slaget vid Lützen var det Banér som förde hem honom. Efter det ville han lämna krigstjänsten men blev istället övertalad att fortsätta av Axel Oxenstierna.

Den 27 augusti 1634 utkämpades slaget vid Nördlingen, där blev fältmarskalken Gustaf Horn tillfångatagen. Banér blev därför utsedd till ersättande fältmarskalk. Hans uppgift blev att besätta och utbilda en ny armé. Slaget vid Wittstock, år 1636, blev en stor succé under Banérs ledning. Under detta slag – hans största framgång – gjorde Banér ett mycket vågat drag då han delade upp sin vänstra flygel och skickade en kår för att göra flankerande rörelse och anfalla fienden i ryggen. Detta vågspel höll på att sluta illa då den flankerande kåren dröjde, den dök dock upp precis i sista sekunden och avgjorde slaget när de svenska styrkorna höll på att ge vika. Han ledde även ett framgångsrikt återtåg till norra Tyskland året därpå. Banér deltog även vid Slaget vid Chemnitz 1639 och slaget vid Pressnitz 1641, av vilka båda var segrar.

Banér hade vresigt temperament, var mycket burdus, bufflig och hade andra mindre smickrande personliga drag som gjorde att han inte sällan hamnade i konflikter med sina allierades befälhavare. Trots sina laster var såväl exemplarisk i sitt utövande och uppskattad av sina mannar, varav det senare lär ha berott hans goda ledaregenskaper. Han ska även ha varit väldigt känslosam och kunde gå från gråt till vrede ögonblickligen.

Författaren Peter Englund ger följande omdöme om Johan Banér:

Kvicktänkt, snabb och djärv blev han istället något av en mästare på att slå ur underläge med ytterst ruggiga och malätna styrkor. Motståndare lärde sig snart att frukta hans fantasi och hans säkra blick för blottor och öppningar som han aldrig tvekade att utnyttja till plötsliga utfall som utfördes med en sårad vildgalts furia.

1641 försökte han inta Regensburg i Frankrike där den tyska regeringen hade samlats. Här övergavs han av de franska stödtrupperna och blev tvingad till reträtt. Under återtåget insjuknade han i feber och slutligen så avled han i Halberstadt, Tyskland, den 10 maj 1641. Sveriges fiender firade Banérs död, även med parader i Böhmen, vilket lär ha berott på såväl hans betydelse för den svenska armén som fruktan inför hans våldsamma framfart. I 300 år skrämde tyskarna i Böhmen småbarn med att om du inte är snäll så kommer svensken och tar dig – detta mycket tack vare just Banér. En tysk ramsa säger: ”Bed lilla barn, bed, i morgon kommer svensken”. Svensk blev ett skällsord som kom att beteckna ovanligt råa människor.

Banér var en av Sveriges främsta härförare genom tiderna. Man har räknat ut att i de strider som han deltog i erövrades 600 fientliga fanor och 80 000 fiender stupade. Han ligger idag begravd i Riddarholmskyrkan i Stockholm.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-06-23.