JUDISK MAKT. En sarkastisk tweet om att ge amerikanska människor mer stöd under coronatider istället för militärt bistånd till Israel gjorde att vänsterjournalisten Nathan J. Robinson fick sparken från The Guardian US.

Skärmbild Twitter

Nathan J. Robinson skriver i sin artikel att han blev frustrerad över att stödpaketet till USA:s egna medborgare inte var tillräckligt samtidigt som den amerikanska kongressen gav 500 miljoner dollar mer i militärt stöd till Israel. USA:s militära stöd till Israel utgör 20 procent av Israels försvarsbudget. Inget annat land får mer stöd av USA än Israel, karta över de länder som får militärt stöd av USA från 2015. För att få ut sin frustration tweetade Robinson sarkastiskt att det verkar precis som att det är lag att Israel också måste få någonting när den amerikanska kongressen beslutar om att utöka de ekonomiska utgifterna i USA. Den oskyldiga tweeten i sin helhet kan läsas här.

Direkt började andra tweeteranvändare att anmärka att han skrivit antisemitiska uttalanden. Robinson som uppenbarligen inte var särskilt vis i judefrågan trodde att allt var lugnt, han hade trots allt endast kritiserat amerikansk politik. Att kommentera amerikansk politik på The Guardian US hade han gjort ända sedan 2017 och han hade aldrig tidigare behandlat Israel överhuvudtaget. Robinson skriver också att tidningen alltid hade varit nöjd med honom och den enda gången de refuserade honom var när han kommenterade Joe Biden och hans relation till sin sons (Hunter Biden) affärskorruption i bland annat Ukraina. Robinson hade inte ens tänkt tanken på vad som skulle hända med honom om han kritiserade den israeliska regeringen och USA:s stöd för landet. Denna dumdristighet gjorde att han ”klev över den osynliga gränsen” och fick sparken.

Personally, I had never thought about the question of whether I could suffer consequences for criticizing the government of Israel (and U.S. support for it). I have just about as much “free speech” as you can get in this world. Perhaps I should have thought about it more, though, because as soon as I crossed an invisible line, it was very quickly made clear to me. The moment I irritated defenders of Israel on social media, I was summarily fired from my job as a newspaper columnist.

Robinson beskriver händelsen som ledde till att han fick sparken såhär. Efter tweeten kontaktas han av tidningens chefredaktör John Mulholland som är allt annat än glad på honom. För Mulholland är det viktigt att deras konversation skall vara privat och inte spridas utåt. I mejlet påstår han att Robinson spridit ”fake news” och att det är illa att sprida uppgifter som kan tolkas som att han stödjer att det finns en judisk allians som styr amerikansk politik. Han ifrågasätter också varför Israel är det enda landet som tas upp och säger också att han inte tror att tweeten hjälper den publika diskursen.

I mejlet så citerar Mulholland en ickenamngiven person som skriver:

Saying that the only Jewish state controls the most powerful country in the world is clearly antisemitic. The myth of ’Jewish power’ informs murderous hatred. Delete this and apologise.

Robinson säljer ut sig men får ändå sparken

Robinson förstod att han förargat sin chefredaktör som förmodligen själv fått en skitstorm från arga filosemiter och judar. Robinson påpekar i sin text att chefredaktören inte hade reagerat som han gjorde om det var något annat ämne än Israel. Robinson bestämmer sig därför att be om ursäkt till Mulholland och att radera sina tweets i hopp om att få behålla jobbet. Han skriver i sin artikel att han tyckte att det var olustigt att tidningen skulle bestämma vad han tweetade men hoppades på att omfattningen av censuren skulle bli begränsad. Efter ursäkten till Mulholland skriver denna att han accepterar den och hoppas att de båda kan lägga ”incidenten” bakom sig. Redaktörerna som textbehandlat Robinson säger till honom att människor i tidningen var upprörda över hans tweets men att hans andra kolumner kommer publiceras. Robinson upplever att så länge han håller tyst om Israel så är saken ur världen.

Robinson gick tillbaka till att skriva kolumner men under de nästkommande veckorna så svarar inte redaktörerna honom eller så skriver de att de skall kontakta honom snart. Två veckor efter Robinsons tweets erkänner redaktörerna till Robinson att de inte kan publicera Robinsons kolumner för att Mulholland är så arg på honom för att han kritiserade att pengar ges till israelisk militär istället för amerikanska medborgare som blivit fattigare under coronapandemin.

Några dagar senare får Robinson besked om att redaktörerna pratat med Mulholland och att det bestämts att Robinsons texter inte längre kommer köpas in och att tidningen inte vill ha med honom att göra i framtiden. Robinson säger att går att lösa om han bara kan få prata med Mulholland men redaktörerna säger att det är lönlöst.

I had to be prepared to accept some policing of my social media by the Guardian in a desperate effort to keep my job. But there is no “three strikes” policy when it comes to criticism of Israel, no matter how justified the criticism, and no matter how far it falls from actual anti-Semitism. It did not matter that I swiftly deleted my words. You cross the line, you’re gone.

Robinson verkar ha lärt sig läxan och skriver ut i sin artikel att hans behandling inte beror på någon ”omfattande konspiration” utan endast på en policy där USA:s allierade Israel är över alla former av kritik. Vilket gör att han sällar sig in tillsammans med andra journalister.

The Guardian US har senare gått ut och påpekat att de inte gett honom tekniskt sett sparken då de aldrig anställde honom utan bara köpte in hans texter. De säger också att de kanske är beredda på publicera Robinsons texter senare om de finner dem intressanta.

  • Publicerad:
    2021-02-11 19:30