CHUTZPAH Både nuvarande lagstiftning med 12 dagars ledighet, där datumet för två av dem är valfritt – och ett nytt förslag, där alla 12 har valfritt datum, förkastas av den judiska gemenskapen i Norge.

Norges judiska samfund hotar med att vända sig till landets högsta domstol om praktiserande judar inte får fler av sina helgdagar erkända i det nationella kalendersystemet.

Den nuvarande lagen om nationella helgdagar, som uppdaterades förra året, garanterar samtliga anställda 12 dagars ledighet. Men ett flertal av dessa, betonar webbtidningen Jewish Telegraphic Agency (JTA), sammanfaller med kristna helgdagar. Utöver dessa har icke-kristna rätt till en betald ledighet på ytterligare två dagar, som de själva väljer.

Enligt detta system, skriver tidningen, ”tvingas” judar och medlemmar av andra erkända trossamfund, som arbetar inom den offentliga sektorn att arbeta på en del av sina helgdagar. Frågan uppges vara mindre akut i den privata sektorn, eftersom privata företag ”tenderar att tillgodose sina anställdas religiösa behov”.

Judar är, påminner man, ålagda att undvika arbete på sin sabbat, som infaller på lördagar, och på ytterligare ett dussintal datum under hela året, av vilka några vanligtvis infaller på helger.

Lagförslag befinns otillräckligt

JTA hyllar till en början ett ställningstagande publicerat förra månaden av det ”socialliberala” partiet Venstres ungdomssektion Unge Venstre. I skrivelsen uppmanas till en revidering av nuvarande lag på så sätt att anställda ges 12 dagars ledighet, var och en av dessa på ett datum som den anställde själv väljer – istället för att man ”påtvingas” något datum i ”den kristna kalendern” som helgdag.

Det här förslaget skulle visserligen lösa det problem som semestersituationen orsakar för en del judar, skriver juden Ervin Kohn, ledare för Mosaiska Trossamfundet i Oslo, i en insändare.

Kohn har dock också invändningar mot förslaget och granskar det i ljuset av ”internationella mänskliga rättigheter, de europeiska mänskliga rättigheterna och artikel 16 i den norska konstitutionen, som garanterar alla människor i Norge fri religiös utövning”.

12 dagar? Ska vi kränka vår religion på Yom Kippur eller under Rosh Hashnah?

Kohns första invändning mot förslaget är något oväntat att det är viktigt för ett samhälles sammanhållning att man firar gemensamma helgdagar.

Han kommenterar dock vidare att lagförslaget stipulerar att praktiserande norska judar ”förväntas välja om de vill kränka sin religion på Yom Kippur, Rosh Hashanah eller påsk”.

Om inte lagen ändras bättre än så, hotar han, kommer det judiska samfundet i Oslo att nödgas göra en framställning till Norges högsta domstol, eventuellt tillsammans med ytterligare partners från andra trosgrupper, med argumentationen att ”lagen om nationella helgdagar strider mot den religionsfrihet som garanteras i konstitutionen”.

JTA betonar att denna norska debatt ”endast är en av flera dispyter mellan judiska ledare och myndigheter” i de övervägande sekulära samhällena i Skandinavien och norra Europa – där ”seder som omskärelse och kosherslakt har hamnat under attack och hålls för att vara barbariska”.

Tidningen jämför med situationen i USA och framhåller hur sektion VII i USA:s Civil Rights Act från 1964 tvingar organisationer med 15 eller fler anställda att göra ”rimliga anpassningar” för anställda som vill fira en religiös helgdag.

Men, beklagar man, arbetsgivare kan undantas om de kan visa att tillmötesgåendet av arbetstagarnas önskemål i detta sammanhang orsakar verksamheten allvarlig skada.

Omskärelse, som krävs både inom judendomen och islam, har också den varit en het fråga för judar i Norge. Flera höga norska tjänstemän, inklusive ombudsmannen för barns rättigheter, har kallat denna ”sed” för ”barnmisshandel” och krävt att den ska stoppas.

Norsk judenhet ”blomstrar”- trots ”brister” i landets gästfrihet

Kohn påminner i sammanhanget om att en lag från 2015, som tillåter icke-medicinsk personal att omskära pojkar, ändå innebär att rätten för judar att hålla brit milah – omskärelsesceremonier – är säkrad, mitt bland alla ”fientliga uppmaningar” att förbjuda dem. Här hyllar Kohn Norge, bara för att direkt komma in på nästa uttryck för ”judefientlighet” i landet:

Detta gör Norge till ett ljus bland nationerna i Europa. Å andra sidan har vi fortfarande förbudet mot shechitah [kosherslakt].

Kosher- och halalköttproduktion, som kräver att djur avlivas vid medvetande och utan att först bedövas, är olagligt i Norge. Norsk lag har sedan 1930-talet här krävt bedövning.

Kohn förklarar avslutningsvis att ”norska judar blomstrar” trots att landets gästfrihet har sina ”blinda fläckar”.